Greenwashing I Sverige är begreppet Greenwashing inte så känt som i utlandet. Begreppet är en benämning på hur storindustrin sprider dimridåer om dess miljö och hälsofarliga produkter. Ett exempel som alla känner till är tobaksindutrins mångåriga strävanden att skapa förvirring kring tobakens skadlighet. Emellertid får inte granskningen göra halt vid tobaksindustrin, som redan är avslöjad, uthängd och dömd. Det finns väldigt många andra storindustrier som arbetar precis på samma sätt som tobaksindustrin - man "tvättar" sina produkter "gröna" så att de framstår som ofarliga (eller mindre farliga) både för miljö och hälsa. "Greenwashing (att tvätta miljögifter miljövänliga) är en benämning på de vilseledande aktiviteter som döljer de faktiska miljö- och hälsoeffekterna av industrins aktiviteter och produkter, eller riskerna." Vad som är vetenskapligt sant eller inte är fullständigt irrelevant, det är en ökning av vinsterna - eller att rädda dem - som står i fokus.   Greenwashing är en desinformationsmaskin som utgörs av: * opinionsbildare, som har uppraget att i media bedriva ett aktivt antimiljö- och antihälsoarbete - ofta knutit till vissa produkter. * av forskare som tar parti för industrin. * av den systematiska diskrediteringen av meningsmotståndare, ärliga forskare, som varnar för hälsorisker.   Tidningen Medikament har haft tre mycket bra och avslöjande artiklar om begreppet Greenwashing som vi fått tillstånd att lägga upp här på 2000-Talets Vetenskaps hemsida. Artikelingresserna följer nedan, hela artiklarna i pdf-format. Artikel 1 Greenwashing - en introduktion av Bo Walhjalt Hösten 2001 gick en grupp svenska forskare till attack mot några kollegor som ägnar sig åt forskning på sambandet mellan miljöfaktorer och förekomsten av cancer. Det har bland annat gällt samband mellan mobiltelefoner och hjärntumörer, miljögifter i modersmjölk och risken för barncancer, dioxiner och cancer. Bo Walhjalt sätter i denna artikel in angreppen i ett större sammanhang och ställer viktiga frågor om riskbedömningar, affärsintressen och forskarmoral. Detta är en berättelse som gäller forskningens trovärdighet... Då och då kommer det fram uppgifter om att allt inte står rätt till i forskarvärlden. En speciell sorts förhållanden gäller forskares industribindningar i sammanhang där riskvärderingar förekommer, och forskarna delar ut frisedlar till sina uppdragsgivare. I den anglosaxiska världen talar man om greenwashing. I Sverige är det ett sällan använt uttryck som många inte känner till. Det är ett bra begrepp eftersom det ger en intuitiv tolkningsram för denna sorts förhållanden. Forskares industribindningar är en nyckel till förståelsen av greenwashingfenomenet. Ett antal artiklar med avslöjanden eller för debatt har dykt upp det sista dryga halvåret. Läkartidningens avslöjanden om tobaksindustrin väckte visst uppseende. Vad är det för bråte som döljer sig under den välputsade ytan? Läs hela artikeln i pdf-format: Greenwashing en introduktion Artikel 2 Gräddfilen i referentsystemet - en del av greenwashingfenomenets anatomi av Bo Walhjalt Efter att ha tagit del av Åke Thörns kamp för att bli accepterad av de många gånger arroganta referenterna, kan det vara skönt att veta att det finns en gräddfil i systemet. Problemet är bara att känna till hur man vinner access. Av hävd har peer review-systemet, eller på svenska, referentsystemet, setts som en garanti för upprätthållandet av forskningens kvalitet och integritet, men de senaste åren har systemet börjat ifrågasättas (se Åke Thörns artikel i detta nr.) Huvudpunkten i referentsystemet är att den som skickar in en artikel för publicering ska få den granskad, men inte veta av vem eller vilka, och det förutsätts att granskningen är objektiv. En tidskrift som inte har sådan granskning anses inte värdig att ingå i till exempel Medlines databas.   För industrin finns två vägar in i vetenskapliga media. Den ena är infiltrationen - konsulter eller industrianställda på redaktionsposter eller i redaktionsråd. Den andra att helt enkelt skapa sina egna kanaler. Exponent har nyckeln in till den senare varianten, och Hans-Olof Adami vet hur den ska utnyttjas. Läs hela artikeln i pdf-format: Gräddfilen i referentsystemet Artikel 3 Smutskastningens metodik - Med anonymiteten som vapen Greenwashingfenomenets anatomi är komplex. Att vara anonym när dråpslagen utdelas är ytterligare en ingrediens i denna helhet. Att manipulera med demokratins grundläggande principer kan också gå för sig. Bo Walhjalt har tagit en titt in på maktens och anonymitetens bakgård. Där aktiviteterna planläggs med brutal uppfinningsrikedom. En av greenwashingens huvudpunkter är att attackera motståndare. Tidigare har berättats om en liten krets professorer på Karolinska Institutet som under lång tid bedrivit en kampanj, "larm om falsklarm", i de stora tidningarna, och som återkommande uttryckt önskemål om censur i form av förhandsgranskning av det som publiceras om hälsorisker. Inger Atterstam stämde i Svenska Dagbladet in i professorskören med två artiklar, där den ena kan betraktas som en ren nidartikel.   I en kommentar till Atterstams artiklar skrev jag att hon gjort ett likadant övergrepp tidigare. När det skrevs hade jag ännu inte sett källan, utan litade till min sagesman. Jag har nu sett källan, och tvingas beklaga detta påstående. Där finns ingen grund för påståendet och jag ber härmed läsare och den anklagade journalisten om ursäkt.   Angreppen i media tillhör det publika, det synliga i attacken. Till det osynliga hör smutskastningen på omvägar. Ett anonymt brev, ett gammalt framgrävt groll och beställning av en utvärdering som redan är gjord, men bara känd av en mycket begränsad krets, dyker upp samtidigt i precis lagom tid före ett planerat pressmeddelande och en myndighetsrapport. Så hoppas man locka till ett mediadrev. Ett illasinnat spel värt att granska. Läs hela artikeln i pdf-format: Smutskastningens metodik Till Toppen Till 2000-Talets Vetenskaps Startsida