Bokrecension:
av Ingemar Ljungqvist Peter Anstrin är till vardags redaktör för tidningen Mänskliga Rättigheter. Där visar han och hans medarbetare hur vetenskapsgrenen psykiatrin har missbrukats och gång efter annan trampat långt över gränsen för det som är etiskt försvarbart. Denna gång har också Peter Anstrin tagit ett rejält grepp över allt samlat arkivmaterial och satt sig ner för att sammanfatta psykiatrins nittonhundratalshistoria i två böcker. I den första delen som kom ut år 2000 har Anstrin behandlat det tidiga nittonhundratalet fram till och med det andra världskriget. En historiebeskrivning som visar hur överheten bar på starka rasistiska ideal Och det är inte vilket arkivmaterial som helst som Peter har förmedlat vidare till läsarna av "Ett sekel med psykiatrin - Psykkulturens inflytande på samhället". Del 1 har också underrubriken "Männen bakom Hitler" och det handlar oerhört mycket om de brott mot mänskligheten som skedde under Nazitysklands storhetstid oavsett om brotten utfördes i Tyskland, Sverige eller USA. Utan att förringa att Hitler bar det största enskilda ansvaret för Nazismens illdåd visar ändå Anstrin med mängder av exempel på vilken viktig roll ledande psykiatriker spelade för att möjliggöra de övergrepp i form av massmord som skedde på först mentalpatienter i dåtidens Tyskland. Massmord som senare skulle utsträckas att drabba fysiskt handikappade och sjuka och också andra folkgrupper som judar och zigenare. Grunderna till denna Förintelse uppkom inte med Nazisterna utan skedde tidigare. Genom ett hopkok av idéer från eugenik (arvshygien), genetik och psykiatri diskuterades rena rasläror under sekelskiftet. Forskare inom området stöttades finansiellt under stora delar av nittonhundratalet av stora finansiärer i USA där bl.a. familjen Rockefeller stödde deras idéer. En av de viktigaste personerna bakom denna grumliga ideologi var Ernst Rüdin som blev professor i psykiatri vid det Rockerfellerfinansierade Kaiser-Wilhelminstitutet. Det amerikanska stödet gjorde också att han var en flitig och av det amerikanska etablissemanget uppskattad talare. 1930 höll han i Washington ett tal om "Vikten av eugenik och genetik i mental hälsa". Det var också Rüdin som gjorde rashygienen till ett socialt accepterat koncept. Han var också en av tre vetenskapsmän som författade de legala argumenten för den steriliseringslag som infördes i Tyskland 1933. Men detta var bara en fortsättning på ett tålmodigt arbete som Rüdin påbörjat redan 1911 då han publicerade en avhandling om "Rashygien, fortplantning, överföring och rashygien". Men det skulle inte stanna vid tvångssteriliseringar i vare sig Tyskland, USA eller - Sverige. I Tyskland följde eutanasilagar som ledde till att man vid sex anstalter i busslast efter busslast körde dit mentalsjuka patienter för att förinta dem - först dödas med Zyklon B för att sedan brännas i ugnar. Detta var enligt Anstrins grannlaga källmaterial ett verk som beslutades av en grupp som hade koden T4 och bestod av psykiatriker och läkare. Initiativet kom från en yrkeskår som förvrängt begreppet vetenskap. Den som noga studerat nazismens brott har kommit till slutsatsen: "Det var inte nazisterna som behövde läkarna, det var läkarna som behövde nazisterna". Detta för att omsätta sina teorier i praktisk handling. Trots Rüdins stora inflytande över den nazistiska förintelsepolitiken blev han aldrig utsatt för några rättsliga åtgärder efter kriget. Istället blev han 1990 glorifierad av den amerikanska gruppen "National Alliance for Research on Schizophrenia and Depression" som fadern till den psykiatriska genetiken. Samtida svenska psykiatriker stod i nära kontakt med sina tyska motsvarigheter före och under andra världskriget och här har författaren lagt ner mycket möda på att söka efter vad som utspelades vid de svenska mentalsjukhusen vid den tiden. Ryhov i Jönköping är ett sådant sjukhus där man från ledningens sida hade välkomnat ett nazistiskt Sverige och förberedde detta genom att i barackema på området "framkalla" en stor överdödlighet bland patienterna. Sammantaget har Peter Anstrin med sin bok gjort en historiebeskrivning som verkligen lyfter fram medspelarna vid Förintelsen. Glöm inte att det normalt är segrarna som skriver historien - och då "glöms" lätt de egna försyndelserna bort. Men rashygienistema fanns runtom i världen och de som varit på den tyska sidan fick med ytterst få undantag tillbaka framskjutna positioner efter kriget. Därför är det viktigt med den typen av böcker som Peter Anstrin serverar: att också demokratiskt granska vetenskapernas roll i det historiska skeendet. Den kontrollen borde fler delta i. |
||||||||||||||