"Människans arvsmassa innehåller färre gener än tidigare besked från det stora projekt som kartlägger arvsmassan. Genantalet har sjunkit till max 25 000 när den nu avslutade kartläggningen presenteras. Kunskapen bekräftar att människans DNA är oväntat lik arvsmassan hos andra djur och även växter."

"Hur kan det då komma sig att det som tycktes vara gjort för tre år sedan nu äntligen är klart? - Det fanns stora luckor i DNA-kartorna då i februari 2001, och det krävdes ytterligare tre års forskning för att fylla dem, säger professor Claes Wahlestedt vid Karolinska institutet. Alla inblandade kände till det, men det kanske inte framkom ordentligt i uppståndelsen.

[...]

Det betyder att generna i sig inte förklarar skillnaden mellan arterna utan det handlar om hur generna arbetar: vilka som är aktiva och vilka som är mer passiva, vilka proteiner som generna producerar. Att försöka klarlägga det samspelet utgör en av de stora uppgifterna i det gigantiska arbete som nu återstår för att förstå vad DNA egentligen gör."

"I samband med avskedandet avslöjade Craig Venter att det i själva verket var hans egen arvsmassa som Celera hade kartlagt. Inte alls DNA från 20 anonyma donatorer som den officiella historieskrivningen uppgivit."

"Da kartleggingen av menneskets genom var fullfort i februar 2001, var reaksjonen blant forskerne en triumf blandet med sjokk. En overskrift i avisen San Francisco Chronicle lod 'Genome Discovery Shocks Scientists'. Man hadde funnet bare 30.000 gener mot forventet 100.000. Og det var bare 300 gener som skilte mennesket fra en mus! Enda viktigare var det at det kom frem at flere gener kunne samarbeide om å danne et protein. Hypotesen om at det til hvert protein i kroppen svarer et gen, holdt ikke. Det er denne hypotesen som har vaert selve baerebjelken i teorien om genetisk determinisme som har ligget til grunn for utviklingen av genteknologien. Nå viste det seg med all tydelighet at virkeligheten ikke er så enkel. Teorien sprakk, den hadde en fundamental svakhet.

[...]

Å inndromme (medge, erkänna) at teorien ikke holder mål, at den svikter i selve fundamentet, er derfor ifolge (enligt) den kjente biologen Richard Strohman, ikke bare sjokkerende, det 'ville ha vaert en skandale'. Og derfor hevder han, 'fortsetter Venter og hans kolleger med å beskrive hvorledes de vil utvikle nye teknologier som skal sette forskerne i stand til å lese 'Livets Bok' og derved beskrive de mest kompliserte sykdommer og adferdsmoenstre på grunnlag av kausale gener. Med andre ord: lederne for The Human Genome Project forteller oss at til tross for disse overraskelsene, vil man finne genetiska forklaringer slik dette var blitt lovet.' (Strohman 2001)

Selv om teorien om genetisk determinisme vitenskapelig sett neppe lenger er holdbar, skal vi derfor ikke forvente at dette vil bli slått stort og tydelig opp. Til det er de investerte interesser for formidabla. 'The Human Genome Project eksisterer ikke lenger bare i vetenskapens verden,' skriver Strohman. 'I lopet av de siste tiårene har det utviklet sterke foerbindelser med kommersiella, sosiale og okonomiske interesser og har - med vitende og vilje, vil jeg si - blitt et redskap for disse interessene. Det har gitt seg selv over til en propggandabolge av tidligere ukjente dimensjoner, og har gitt lofter som spiller på forventninger om helse for folk over hele jorden. I tillegg har bioteknologiske selskaper satset milliarder av dollars, slik at det nå er ekstremt vanskelig å gå tilbake fra det deterministiska ståndpunkt. Dette er alt klare fakta som bekreftes i våre daglige nyhetssendinger.' (Strohman 2001)