|
Erfarenhetsmedicin vid Tyska Kliniker och Sjukhus
Begreppet "naturmedicin" har ingen särdeles god klang i Sverige, i vartfall ej i fackmedicinska kretsar. Tankarna leder till mer eller mindre okunniga lekmän, kvacksalvare och charlataner. I vårt södra grannland Tyskland är läget ett annat. Vad vi här hos oss kallar naturmedicin, alternativ eller biologisk medicin benämns i Tyskland ofta komplementär eller erfarenhetsmedicin (Erfahrungsheilkunde) och bedrivs (liksom i Frankrike och Schweiz) av vanliga legitimerade läkare, välutbildade och ofta högt meriterade inom konventionella grenar av medicinen men med en mångårig ytterligare påbyggnad inom exempelvis homeopati eller
antroposofisk medicin.
Tyska medicinstudenter kan vid ett flertal universitet frivilligt bevista föreläsningar i "Naturheilkunde", t ex i München av professorn i fysikalisk medicin H-D Hentschel. Från 1993 kommer undervisning i ämnet att vara obligatorisk och den första självständiga lärostolen i Naturheilkunde har nyligen inrättats vid Freie Universität Berlin med professor Malte Bühring som innehavare. Hans inträdesföreläsning föreligger i tryck. I Sverige existerar sedan 1944 en ideell stiftelse vid namn Ekhagastiftelsen, som i enlighet med grundaren, framlidne byggmästare Gösta Videgårds önskemål, delar ut forskningsbidrag framför allt inom områdena alternativ medicin och ekologiskt jordbruk - vad sistnämnda område beträffar i nära samarbete med Statens Lantbruksuniversitet i Uppsala. Med stöd av Ekhagastiftelsen kunde en grupp av tio svenska legitimerade läkare hösten 1991 företa en studieresa till ett antal biologiska kliniker och sjukhus i Tyskland. Inbjudnahade utgått via svenska läkares förening för biologisk medicin. Reseledare var Karl-Otto Aly, överläkare vid Tallmogården och synnerligen väl förtrogen med tysk biologisk medicin. De deltagande läkarna representerade skilda specialiteter och företedde stor geografisk spridning - från Boden i norr till Perstorp i söder.
Resan utgick från Göteborg den 18 oktober och företogs med två Ford Transit minibussar med den trygge och erfarne göteborgaren Leo Fredriksson som chaufför. Vid återkomsten den 27 oktober hade närmare 3000 km avverkats på Autobahn och på idylliska småvägar, i övervägande vackert och soligt höstväder samt utan nämnvärda missöden. Bad Pyrmont är en niedersachsisk stad med medeltida anor, bekant för sina mineralkällor och gyttjebad. Tsar Peter ochFredrik den store var återkommande besökare, liksom Leibniz, Goethe och Herder. Vackert belägen på Brombergets sluttning ligger klinik Dr Otto Buchinger, "Privatkrankenanstalt für Naturheilverfahren", en av Tysklands äldsta och mest kända fastekliniker. Den grundades 1920 i Witzenhausen av maringeneralöverläkare Otto Buchinger (1878-1966) och överflyttades 1936 till BadPyrmont. Ledningen av kliniken övertogs av sonen, Dr Otto HF Buchinger, i sin tur avlöst 1988 av sonen Andreas Buchinger, specialist i internmedicin. De båda yngre doktorerna Buchinger (78 resp 46 år) förevisade den moderna och synnerligen välutrustade anläggningen, till stor del nybyggd 1986 och med planer på ytterligare tillbyggnad. Det nuvarande platsantalet är 90 och antalet anställda 80. Priset per dygn är 160-190 DM, ev mediciner exkluderade. Kliniken har statlig koncession och avtal med sjukkassorna. En fastekur omfattar minst 2, oftast 3-4 veckor, i enstaka fall upp till 40 dagar. Kosten vid inledandet är lakto-vegetarisk (delvis från egna odlingar). Under fastan ges tillskott av vitaminer och spårämnen, i vissa fall även protein. Tillgång finns till allehanda fysikaliska behandlingar, bl a i stor bassäng med 28-gradigt vatten (som i urhavet), Kneippanläggningar, inhalatorier, bastu mm. Vidare ges olika typer av inpackningar (bl a med gyttja), Stanger bad mm Patienter med ämnesomsättningsstörningar utgör huvudklientelet men alla sorters patienter tas emot, dock ej sådana med maligna tumörer, svårare infektioner, Basedow, levercirrhos eller psykiska sjukdomar. Boken "Das Heilfasten" (1935) av Otto Buchinger senior betraktas som en klassiker på området. Av de yngre doktorerna Buchinger föreligger "Das heilende Fasten" (1963), utgiven 1991 i sin fjärde upplaga. Utanför det planerade programmet bereddes gruppen möjlighet att besöka denna delvis helt nyuppförda klinik för osteoperos-patienter med den knappt 50-årige Helut W Minne, professor i endokrinologi vid Ruprecht-Karls-Universitetet i Heidelberg och en av Tysklands främsta osteoperos-specialister, som chef. I den äldre delen av kliniken finns 90 platser för gynekologi och i den nya öppnad juli 1991, 110 platser för osteoporos. Kliniken är utrustad med toppmodern apparatur för diagnostik och fysikalisk behandling. Patienterna erbjuds 4 veckors- kurer - på försäkringskassornas bekostnad - med medikamentell (östrogen, calcitonin), dietisk, sjukgymnastisk och annan fysikalisk terapi - således en övervägande sedvanlig och föga kontroversiell behandling. Våra ciceroner vid besöket - som företogs en söndagseftermiddag - var gynekologen Frau Dr Seltmann, radiologen Dr Pollähne och Professor Minne, vilken i en kort föreläsning gav sin syn på osteoporosens orsaker, förlopp och behandling, ytterligare utvecklad i en relativt nyutkommen bok: "Osteoporose" (Stutttgart 1990, tillsammans medgynekologen, professor C Lauritzen) Denna klinik, belägen i Ruhrområdet, strax söder om Dortmund, är en antroposofisk klinik, ansluten till det likaledes antroposofiska universitetet Witten-Herdecke. Men kliniken är också allmänt sjukhus med akutmottagningar och regionalt ansvar. Den grundades 1969 och har idag 480 sängplatser. Förutom "vanliga" avdelningar för invärtes medicin, allmän kirurgi, pediatrik, gynekologi etc finns även neurokirurgisk avdelning samt en specialavdelning för tvärsnittslesioner. Personalen utgöres av ca 900 personer, varav 76 läkare. Alla läkare har fast lön. Inkomster från privatpatienter tillföres en gemensam kassa till förbättring av sjukhusets medicinska standard. Varje läkare friställs för forskning i perioder om 1,5 år. Kliniken är som ovan nämnts regionsjukhus (sedan 1971 ) inom delstaten Nordrhein-Westfalen och får för investeringar ett årligt statligt bidrag på fn 70 miljoner DM. Driften upprätthålles huvudsakligen med bidrag från de olika sjukkassorna samt till en mindre del från en privat stödförening. Sjukhuset är tekniskt mycket välutrustat med bl a magnet-kamera. Till kliniken hör sedan 1973 en 3-årig sjuksköterske-skola med enligt uppgift ca 1000 undervisningstimmar fler än de statliga skolorna. Vid universitetet, som vi ej besökte, finns bl a en fullständig medicinsk fakultet, som utexaminerar ca 25 läkare årligen. Våra ledsagare vid rundvandringen var Peter Zimmerman, psykolog och läkepedagog, Dr Jörg Jungermann, invärtes medicin, Dr Werner Ischebeck, neurokirurg, samt sjukhus- direktören JA Bijkjerk, en kvalificerad administratör av holländsk börd. Som allmän behandlingsprincip - utöver den traditionellt antroposofiska - angavs att man söker finna individuellla behandlingsformer för varje enskild patient. "Was ist für diesen Menschen wichtig?". Av medarbetarna krävs i övrigt ej någon bestämd ideologi - dock en god portion idealitet. Vid "Romantische Strasse", i den idylliska gamla residens-staden Bad Mergentheim några mil söder om Würtzburg, ligger denna klinik, uppkallad efter Christoph Wilhelm Hufeland (1762-1836), professor i medicin i Jena och Berlin, känd bland annat för sin vitt spridda bok "Konsten att förlänga livet" (sv uppl 1946). Denna specialklinik för "ganzheitliche immunbiologische Therapie" förevisades av grundaren (1984) och chefsläkaren Wolfgang Wöppel. Antalet sängplatser är 30 vartill kommer ett växlande antal dagvårdsplatser. Behandlingen består av tre läkare och en psykolog. Man behandlar och efterbehandlar patienter medtumörsjukdomar enligt principer som tidigare lanserats av de tyska läkarna Issels och Ruch. Man ger basterapi, som syftar till "omstämning" (Umstimmung), avgiftning och regeneration av organismen och dess immun- system och som består i tillförsel av vitaminer och spårämnen i tämligen höga doser, medikamenter (homeopatiska men även konventionella t ex för sanering av kroniska infektions- härdar), kostreglering (vegetabilisk råkost ) och därmed även reglering av tarmfloran. Därtill kommer specifik terapi, riktad mot resp tumörsjukdom och bestående i tillförsel av huvudsakligen homeopatiska mediciner (men även t ex interferon), feberterapi, ozon- behandling mm. Man betonar vidare vikten av "ordningsterapi" enligt Hippokrates: måttlighet i mat och dryck, sömn och vila i lämpliga proportioner, själslig balans och harmoni. Dr Wöppel avslutar: "Jag vill inte bevisa något och jag påstår inte att jag har botat någon med min metod, men mina patienter har uppnått förbättring i 80%" Filderkliniken, även kallad "Blomstersjukhuset", är ett antroposofiskt sjukhus, beläget i vacker omgivning strax söder om Stuttgart. Kliniken består av avdelningar för anestesi och intensivvård, allmän kirurgi (74 bäddar), gynekologi och obstetrik (40 bäddar),invärtes medicin (72 bäddar) och pediatrik (30 bäddar), därutöver röntgenavdelning och avdelningar för fysioterapi, konstnärlig terapi och psykosomatisk medicin. Totala antalet platser är således 216 och antalet anställda drygt 500, varav 120 sjuksköterskor och 40 läkare. Sjukhuset har regionalt ansvar som akutsjukhus. Antalet födslar per år är ca 1200 och vårddagkostnaden 388 DM. Tillkomståret är 1975. Man strävar efter att infoga patienten i en aktiv terapisituation bl a med hjälp av gestaltningsterapi (måleri, musik, språkgestaltning, "heileurytmi" mm). Cancerpatienter behandlas med mistel- och myrsyrepreparat men även med konventionell kemo- och strålterapi. Man hävdade att cancerpatienter målar på ett karakteristiskt sätt, vilket sades vara till hjälp i diagnostiken. Chefsläkare Dr Jürgen Schürholz (invärtes medicin) fick vi - pga försening ej träffa. Däremot togs vi väl om hand av gynekologen Dr Reicherlt och sjukhusdirektören Ernst Harmening, som berättade att det i hela Tyskland finns ca 1000 "antroposofiska sängar", förelade på fem institutioner, samt att antroposofiska läkare regelmässigt föreläser vid universitetens medicinska fakulteter. "Kneipp-staden" Bad Wörishofen är belägen 10 mil väster om München och domineras helt av sin store son, pastor Sebastian Kneipp (1821-1897), katolsk präst och naturläkare, från 1881 verksam i denna stad. I mitten av seklet förespråkade han en form av kallvattenbehandling, bestående bl a i kalla fotbad, kalla kroppsbegjutningar och barfotavandringar på fuktiga ängar. I slutet av århundradet grundade han i hemstaden en kuranstalt och en opinionsrörelse med stor spridning i Europa. även i Sverige tillkom ett par Kneipp-anläggningar, vid Norrköping och på Gotland.
Idag finns I Bad Wörishofen ett organisatoriskt centrum med sekretariat för
internationella Kneipp-federationen och för Kneipp-läkarförbundet, vidare en
Kneipp-Akademi, en Kneipp-skola med utbildning av bl a sjukgymnaster, fysioterapeuter och badmästare, ett bokförlag och givetvis Kneipp-Kuranstalten
med ett mycket omfattande hydroterapeutiskt utbud i moderna och ändamålsenliga lokaler. Gruppen hälsades vid en högtidlig mottagning i Kneipp-Zentrum av Akademiens president Helga Trost, av dess vetenskaplige ledare professor Hentschel (som senare i en spirituell föreläsning presenterade Kneippmetodens huvudprinciper) och av den internationella rörelsens generalsekreterare Anni Mahl.
Efter besök i bl a skolanläggningarna och Kneippmuseet samt lunch i luxuös miljö togs vi om hand av kurdirektör Lothar Burghardt, en ung och modern företagsledare, som demonstrerade stadens sevärdheter och framför allt kuranstalten (Kurhaus), där deltagarna fick pröva på olika sorters varma och kalla vattenbegjutningar enligt Kneipp. Som en kuriositet kan nämnas att herr Burghardt hade ett speciellt intresse för Sverige, eftersom han i sitt arbete för Olympiaden i München 1972 som närmaste medarbetare hade unga fröken Sommerlath, sedermera drottning Silvia. Besöket avslutades med att staden bjöd deltagarna på en utsökt måltid. Denna moderna fasteklinik med 104 sängplatser förevisades av chefsläkaren Dr Thomas Reitz i närvaro av den 84-årige grundaren Dr Spiske. Fastebehandlingen ges huvudsakligen enligt Buchingers principer; därtill förekommer också kiropraktisk behandling samt s k neuralterapi till smärtpatienter. En animerad diskussion utbröt beträffande proteintillförsel vid fasta, vilket förordades av Dr Reitz (i form av kärnmjölk) med understöd av gruppdeltagaren professor öckerman (som dock föredrog soja). Dr Spiske sade sig emellertid ha lett ca 40 000 fastekurer av varierande längd utan proteintillägg - och utan komplikationer. Detta sjukhus med naturmedicinska behandlingsprinciper ligger i anslutning till ett stort statligt sjukhuskomplex och är helt integrerat i den allmänna sjukvården i München. Enligt vad chefsläkaren Dr Benno Ostermayer berättade leder sjukhuset sina anor t ill 1858. då det första homeopatiska sjukhuset grundades i München. Den nuvarande byggnaden tillkom 1968. Antalet bäddar är 110, varav 26 privatplatser - de övriga betalas av sjukkassorna. Den medikamentella terapin är övervägande homeopatisk men även konventionellt "allopatisk". därjämte förekommer dietistisk (enligt Bircher-Benner), fysioterapeutisk och balneologisk (enligt Kneipp) behandling. Sjukhuset drivs av en allmännyttig stiftelse med mycket god ekonomi. Vårddagskostnaden är 220 DM och beläggningen mycket hög. Privatplatserna beläggs med patienter från hela Tyskland och även från utlandet. De kollegiala relationerna mellan klinikens läkare och de statliga sjukhusläkarna beskrevs som mycket goda och utbyte av patienter mellan klinikerna var ingen ovanlighet.
Bildtext: Karl-Otto Aly och christina Vigre-Lundius vattenpromenerar i München-Harlaching. Syftet med denna rapport har ej varit att i detalj beskriva - än mindre kritiskt värdera - de uppräknade klinikernas olika alternativa terapier. Avsikten har fastmer varit att med några spridda och förvisso övervägande ytliga intryck fästa uppmärksamheten på en ute i Europa - och i synnerhet i kontinentens centralmakt Tyskland - förekommande medicinsk kultur, som i många avseenden kan förefalla oss främmande och overklig. Vare sig vi vill det eller ej lär vi emellertid knappast undgå att konfronteras med densamma, t ex i det kommande EU-samarbetet. En kunskapsmässig beredskap hos den svenska läkarkåren torde därvidlag ej vara ngn nackdel. Tillbaks Till GAIAs Startsida
|
||||||||||||||||||||