Utdrag ur Tallmogårdens väg till hälsa En större öppenhet för naturmedicin behövs Att alternativmedicinska terapimetoder oftast fått kvacksalveristämpeln på sig beror till stor del på att naturvetenskapligt utbildade läkare inte velat eller vågat befatta sig seriöst med dem, varför de nästan enbart kommit att utövas av lekmannaterapeuter, som ibland tyvärr är mindre välutbildade och oseriösa. Okritiskt och okunnigt bedriven naturmedicin är därför också ofta mindre framgångsrika och ibland mera till skada än nytta.   Tyvärr stämmer naturmedicinens mera filosofiskt färgade tankevärld och ibland lite svårförståeliga praktiker dåligt överens med den moderna västerländska, materialistiskt färgade, strikt naturvetenskapligt orienterade medicinens uppfattningar och föreställningsvärld. Varje viskning från New York, Los Angeles eller Rochester ger stora rubriker i våra skandinaviska medicinjournaler och massmedia medan minst lika uppseendeväckande seriösa vetenskapliga rapporter om t ex iscadorbehandling, framförda på stora internationella läkarkongresser i Wien och Baden-Baden, förbigås med total tystnad.   Tyvärr är det också mera meriterande och lönande med patentmediciner, avancerad apparatteknik och spektakulära operationsmetoder än med bot genom örter, motion och sund kost. Att göra en enda lyckad hjärttransplantation (bland alla misslyckade) ger mera publicitet, status, pengar och anseende än att förhindra 100.000 infarkter. De 100.000 uteblivna infarkterna rycker dessvärre också undan grunden för den mera spektakulära - och kostnadskrävande - transplantationsverksamheten. Hur många människor har för övrigt veckotidningarnas mångomskrivne gunstling, den sydafrikanske professorn Christian Barnard, hjälpt till ett bättre liv och hur många av dem var svarta? (webbmasters kommentar: Barnard var den kirurg som utförde den första hjärttransplantationen på människa)   Inom det medicinska etablissemanget har det altid funnits och finns alltjämt en utbredd stark misstro mot och ibland nästan ett överlägset förakt för alternativ medicin - naturmedicin/biologisk medicin - och endast ganska sällan ett äkta intresse att informera sig mera grundligt om den alternativa medicinen. En sund skepsis mot alltför vildvuxen mystik inom det vida naturmedicinska fältet och mot medeltida mytiska och mystiska trosföreställningar och terapier är säkerligen berättigad, men en aldrig så välgrundad skepticism får inte hindra den kritiske vetenskapsmannen från att vara öppen för och kunna erkänna även sådant som man inte kan förstå eller förklara utifrån den rådande materialistiska naturvetenskapliga världsbilden - det rådande paardigmet.   Lika litet får givetvis alternativföreträdarnas tro på en annan världsbild och andra förklaringsmodeller hindra dem från att se och erkänna de enorma framsteg och de vetenskapliga landvinningar, bla inom medicnen, som har gjorts tack vare den gamla och ännu dominerande materialistiska kemisk-tekniska världsbilden. Den moderna vetenskapen har på ett dramatiskt sätt förändrat och för många berikat det mänskliga livet, men den har också försett oss med bl a miljöförstöringen och domedagsbomben.   Vi får alla akta oss för ensidiga vinklingar och ställningstaganden. Varje ensidig blind tro på en sanning, verklighet eller teori tycks hos många människor, även vetenskapsmän, förutsätta ett lika ensidigt och blint förnekande av andra sanningar, verkligheter och teorier. Det kan i detta sammanhang vara befogat att påminna om att vetenskaplig rön i regel varken är absouta eller speciellt långlivade. Snarare är nog s k vetenskapliga sanningar mest teorier som ännu inte har kullkastats av nya rön och fakta. Dettta borde mana alla - i båda lägren - till en viss försiktighet med kritik och fördömanden.   Vill man bortförklara hela naturmedicinen såsom grundad på tro och teorier får man i ärlighetens namn också erkänna att även den moderna s k exakta naturvetenskapen ytterst bygger på tro och teori, nämligen på den utifrån den materialistiska världsbilden gällande förklaringsmodellen av verkligheten, dvs det rådande paradigmet. Men många tecken tyder på att det paradigmet inte är heltäckande som förklaringsmodell för hela verkligheten och att ett paradigmskifte är på väg.   Jag hoppas och tror därför att det i framtiden blir en större öppenhet och mera jämlika villkor för alterntiva behandlingsmetoder och en mera reell terapeutisk valfrihet både för läkarna och för den enskilde patienten. Målsättningen på sikt måste bli en enda både humanistiskt och naturvetenskapligt förankrad humanmedicin som resultat av en syntes mellan det bästa inom biologisk medicin och högskolemedicin.