|
Två artiklar om partiklar = mikrober av Ingemar Ljungqvist En av våra grundpelare när vi startade 2000-Talets Vetenskap var att föra fram de rön som klart visar att de flesta kroniska sjukdomar, inte minst cancer, är förenade med en förändrad och utvidgad förekomst av mikrober i kroppsvätskorna. Det är en mycket gammal kunskap med en hel räcka pionjärer som slagit fast dessa rön. Tidigast var Antoine Béchamp, från Frankrike. Han följdes senare av bland annat svensken Ernst Bernhard Almquist (1852-1946) som bland annat var verksam vid Karolinska Institutet i Stockholm. Han beskrev framförallt hur en och samma art av bakterie kunde uppvisa flera olika former - pleomorfism - avhängigt den miljö de vistades i. En tysk forskare inom området var Günther Enderlein, som också beskrev mikrobernas utvecklingsfaser. Många moderna forskare har fortsatt i pionjärernas spår, dock utan att de fått något officiellt erkännande. En av dessa är läkaren Erik Enby i Göteborg som i flerfaldiga arbeten påvisat förekomsten av just dessa mikrober. I augusti förra året väckte dock en artikel i tidskriften Neuroscience Letters berättigad uppmärksamhet, då en svensk-norsk forskargrupp kunde slå fast att man funnit just en fas av dessa förmodade mikrober hos patienter med schizofreni. Man fann den i deras cerebrospinalvätska. "Nyheten" blev så uppmärksammad att efter den hamnat på förstasidan i DN, så blev det inslag i nyhetsprogrammen i TV. För oss på 2000-Talets Vetenskap är det dock bara en publikation i raden av arbeten - och inte alls unik även om det är bra att förekomsten av mikrober i kroniska sjukdomar även börjar diskuteras i de etablerades kretsar. Men - och här finns en skillnad i arbetena hos exempelvis Enby, som hänvisar till sina föregångare i sina referenser, speciellt Enderlein. Den ”nya” publikationen har inte tagit med någon historisk referens utan man kan få uppfattningen att det rör sig om en helt unik företeelse. I sammanhanget kan ändå nämnas att just ett av "tunga" namnen bakom den nya artikeln är Hans Wigzell, rektor på Karolinska, som vid två tillfällen grundligt tagit del av Enbys arbeten - och borde ha insett de slående likheterna. På vår fråga om hur Erik Enbys arbeten påverkat inriktningen i denna forskning så slår Hans Wigzell ifrån sig: "-Ingenting". Vi låter våra läsare ta ställning till denna slående likhet genom att publicera, dels en sammanfattning av Karolinskas "nya" fynd publicerat 2002, dels en av Enbys första artiklar publicerad i Svensk Tidskrift för Biologisk Medicin redan 1984. Notera att det är arton år mellan arbetena och att det i Enbys fall rör sig om såväl fler sjukdomar, som ett långt större patientmaterial. |