|
Mikrobliknande bildningar i blod vid kroniska sjukdomar av Erik O H Enby, Göteborg Inledning och bakgrund Att mikroorganismer invaderar människokroppen samt därigenom orsakar somatiska störningar har alltsedan Pasteurs tid varit helt accepterat inom medicinen och vid många sjukdomar har den orsakande mikroben påvisats. Vid kroniska, degenerativa och maligna tillstånd har trots mycket letande några mikrober som tänkbar förklaring till sjukdomen ej hittats. I den medicinska diskussionen har ändå med regelbundna mellanrum tanken förts fram, att kroniska sjukdomar med okänd etiologi skulle kunna bero på en invasion av mikroorganismer såsom virus, bakterier och svampar. Det kan vara svårt att mikroskopiskt påvisa respektive genom odling fastställa närvaron av mikroorganismer i kroppens vävnader. Ett exempel på detta är de anaeroba bakterierna, vilkas närvaro t. ex. vid postoperativa smygande infektioner varit svår att påvisa. Detta har blivit möjligt först med speciell provtagningsteknik och speciella odlingsförfaranden. Man misstänker fortfarande att vissa oklara kroniska infektionsliknande sjukdomar skulle kunna förklaras genom närvaron av mikrooorganismer som ännu inte gått att påvisa. Tidigare forskning Inom mikrobiologin kan två mot varandra stridande huvudlinjer märkas: 1) Monomorfismen, som anser att mikroorganismer uppträder i en oföränderlig form och att de strikt kan indelas i grupper. 2) Pleomorfismen, som anser att mikroorgansimer kan ha en cykel, dvs genomgå olika utvecklingsstadier samt att det finns en kontinuerlig utveckling från virus via bakterier mot svampar. Monomorfismen är den uppfattning som vunnit hävd inom den traditionella medicinen alltsedan Pasteur. En av pleomorfismens främste företrädare, Günther Enderlein, publicerade 1924 sina forskningsresultat i en monografi - Bakterien-Cyclogenie. Efter ingående mikroskopisk analys av blod bl.a. från människa ansåg sig Enderlein kunna påvisa närvaron av mikroorganismer i blodet och dessutom olika utvecklingsstadier hos dessa. Han ansåg att dessa mikroorganismer i vissa utvecklingsstadier levde i symbios med kroppens egna celler och i andra utvecklingsstadier skulle kunna orsaka sjukdom. Enderlein menade att det optimala hälsotillståndet var för handen när mikroberna var i tidig utvecklingsfas samt att mikroberna i senare utvecklingsstadier blev alltmer patogena. Symbiosen kan därigenom ändras till en parasitism på kroppens egna celler. På grundval av dessa idéer har jag med speciell mikroskoperingsutrustning undersökt blod hos ett antal friska respektive sjuka individer; de senare med kroniska sjukdomar utan känd etiologi. Material Friska individer: 60 friska försökspersoner och patienter med akuta bagatellsjukdomar eller skador i åldern 20-30 år har undersökts. Patienter: Dessa har varit fall från min mottagning. Diagnoserna har ställts på sjukhus. Det har mest rört sig om patienter med svåra allergier, neurologiska åkommor, hud- och muskelsjukdomar och olika slag av maligna processer. Antal patienter uppgår till ca 500. Metod 1) Mikroskopisk utrustning: Leitz´ laboratoric microscope Dialux 20 utrustat med 100 W halogenlampa. Modifierad UK-kondensor för mörkfält, faskontrast- och interferenskontrast. Plan Fluotar-objektiv. Binokulär fototub FSA. All dokumentation har skett med Leitz´ helautomatiska mikroskopkamera Vario-Ortomat. 2) Utgångsmaterial för mikroskopering: Bloddroppe från försökspersonernas fingerblommor. Bloddroppen pressas av kapillärkraften ut till ett tunt lager mellan täck- och objektglas. Täckglasets kanter har för att förhindra intorkning, tätats med immersionsolja. Mikroskopering har utförts omedelbart eller inom 4 timmar efter provtagningen. Resultat: 1) Friska individer: Hos dessa hittar man vid mikroskopering av stora blodutflyt mikrobliknande bildningar liknande dem som senare skall beskrivas men i mycket ringa omfattning jämfört med fynden hos sjuka. Dessa bildningar kan uppdelas i: a) Blåsor i olika storlekar 5-10 µm som förekommer enstaka eller i grupper. De innehåller korn som virvlar runt med hög hastighet. Bild 1. 
b) Mikrobliknande bildningar av olika storlekar och form. Storleken kan variera från 0,5 till 70 µm och formen från rund till bönformad eller maskliknande. Formerna kan övergå i varandra vid observation under lång tid (timmar). Dessa bildningar har alltid egenrörlighet som klart skiljer sig från de Brownska molekylärrörelserna och de små formerna kan ses både inuti och utanför de röda blodkropparna. Bild 2. 
2) Patienter: Hos patienter med kronisk sjukdom har ovan beskrivna fynd ökat både i mängd och storlek. Blåsorna har ibland spruckit och gett ifrån sig sitt innehåll ut i plasman. Fynd som ej observerats hos friska individer: a) Romliknande ansamlingar av små korn. Ibland avskiljer sig kornen och flyter iväg ut i plasman. Bild 3. 
I ett försök har kornens utveckling i patientens eget serum följts under fem månader. De har då ej delat sig utan vuxit ut på längden för att slutligen likna de maskliknande bildningar med egenrörlighet som ovan beskrivits. b) Hos patienter med anemier var erytrocyterna (=de röda blodkropparna) ibland belagda med en genomskinlig skiva, som var snarlik erytrocyten till storlek och form. Denna skiva kunde bilda ett långt smalt utskott, ibland med en liten uppdrivning i slutänden. Bild 4. 
c) Hos patienter med långt gångna elakartade tumörer har tre slags bildningar iakttagits: I. Stora blåsor och riklig blåsbildning: Stora blåsor (storlek upp till 0,1 mm) eller många andra mindre blåsor utspridda över hela utflytet förekommer. De kan ibland hänga samman medelst trådliknande förbindelser som löper fram mellan blodkropparna. När blodet trycks ut till ett tunt lager mellan täck- och objektglas syns blåsorna som runda ursparningar. Bild 5a och b. 
I dessa blåsor syns alltid mängder av rörliga mikrobliknande bildningar i olika storlekar. Ju mer kronisk sjukdomen är desto större och fler blåsor kan man se. De största blåsorna har jag hittills funnit vid multipel skleros. II. ”Boll”- formationen Ibland förekommer boll-liknande föremål i blodet. När denna ”boll” plattats ut mellan täck- och objektglas uppstår en skivliknande bildning som kan bli 0,1 mm i diameter. Runt denna finns en randzon med mängder av rörliga mikrobliknande bildningar i olika former och storlekar. Skivans inre saknar rörelse och ser ibland bikakeliknande ut. Bild 6. 
III. ”Svärmen” Vid 100 ggrs förstoring syns till synes omotiverade uppkla-rningar i utflyten. Här avtar blod-kroppstätheten och erytrocyterna blir liksom ”malätna” i konturerna och alltmer genomskinliga mot centrum av uppklarningen. Bild 7. 
Vid interferenskontrastmikroskopering i 1200 gångers förstoring av en sådan uppklarning syns massor av rörliga mikrobliknande bildningar av olika storlek och form. De finns både inuti och utanför erytrocyterna, vilka synes övergå till s.k. spikklubbeformer och anta ett polymorft utseende. Bild 8. 
Troligen hålls denna svärm samman i en liten slemklump. Mellan täck- och objektglas trycks den ut och avslöjas som ett ljust parti som ibland kan bli flera mm i diameter. Diskussion Min första tanke vid dessa observationer var att det det kunde vara fråga om artefakter från glas. Vid motsvarande mikroskopering av enbart objekt- och täckglas kunde en del avvikande bildningar ses, men ej alls av den typ som ovan beskrivits. Koagulation av blodet och fibrinbildning kunde tänkas förklara en del bildningar. Detta emotsägs dock av det förhållandet att bildningarna kan iakttas inom några minuter efter provtagningen och likaså av den intensiva rörligheten som ej kan illustreras på stillbilder. men som kan iakttagas i det ”levande” provet. De mikrobliknande bildningarna rör sig därvid med simmande rörelser ibland t.o.m. ut ur synfältet. Det är givetvis ännu för tidigt att uttala sig om dessa mikrobliknande bildningars ursprung och klassifikation och ytterligare forskning behövs på området. Det förhållandet att vissa bildningar ännu bara observerats hos sjuka personer och att alla ökar i antal vid kronisk sjukdom, samt deras mycket egenartade rörelsemönster gör dock att jag personligen vill betrakta dem som levande mikroorganismer av samma typ som Enderlein tidigare beskrivit. Deras betydelse för sjukdomarna där de återfinns kan antingen vara i form av en medverkande etiologisk faktor eller ett parallellfenomen. Sammanfattning Vid direktmikroskopi av obehandlat blod i mörkfält, faskontrast, samt interferenskontrast med upp till 1200 ggrs förstoring har en rad olika förut ej beskrivna mikrobliknande bildningar kunnat påvisas. En del förekommer fastän sällan hos friska. Andra har ännu bara observerats hos patienter med kroniska sjukdomar t.ex. svår allergi, multipel skleros och cancer. De mikrobliknande bildningarna kan förekomma solitära eller i ansamlingar. Dessa senare kan te sig på olika sätt: 1) små blåsor med små korn som har egenrörlighet (0,5 - 1 µm) 2) större blåsor med mikrobliknande bildningar (upp till 0,1 mm) 3) romliknande ansamlingar av små korn med egenrörlighet 4) ”bollar” med livlöst, bikakeliknande centrum och periferi med rörliga mikrobliknande bildningar 5) ”svärmar” med massor av rörliga mikrobliknande bildningar och starka förändringar av de röda blodkropparna. Förändringarna under 1-5 ovan kan ej påvisas i vanliga färgade blodutstryk. Deras ursprung och klassifikation kan ej säkert avgöras men möjligheten att det rör sig om mikrober kan ej uteslutas. Referenser: Enby, Erik OH: Redovisning av fynd vid mikroskopering av levande blod från två patienter med Morbus Hodgkin och tre patienter med maligna tumörsjukdomar (1983) Enderlein Günther: Bakterien-Cyclogenie (2. Auflage 1981) Redaktionell kommentar: Påvisandet av mikrobliknande bildningar (eventuellt mikrober) vid kroniska sjukdomar med i stort okänd etiologi är sensationellt under förutsättning att fynden är genuina och ej orsakade av feltolkning. Bilder och direktpreparat har i Linköping granskats av expertis från hämatologi, patologi och mikrobiologi. Samtliga konstaterade att de beskrivna bildningarna kunde iakttagas och att bildningar av denna typ ej tidigare hade påvisats. Frågan var dock om de verkligen var mikroorganismer av ny typ eller om det kunde röra sig om någon form av artefakt. Bildningarnas form kunde tänkas förklaras vara resultatet av granula i sönderfallna vita blodkroppar, respektive koagulerat fibrin. Rörelserna hos bildningarna var svårare att förklara, men kunde tänkas bero på dels den Brownska molekylärrörelsen, dels strömningar i vätskan genom uppvärmning. Ingen av dessa förklaringar (bortförklaringar) ansågs dock självklar och möjligheten att fynden var helt originella kunde ej avvisas. Fortsatt forskning rekommenderades. Dr Enbys hemsida: www.enby.se |