|
- fick vetenskaplig asyl i Stockholm. av Ingemar Ljungqvist Mikulas "Mika" Popovic lämnade sitt hemland Tjeckoslovakien 1980 för att fortsätta sin forskargärning med cancervirus i USA. Han kom att bli indragen i elakt spel om aids. Ett spel, där även seriösa forskare som Popovic, skulle få se sig förvandlade till pjäser som flyttades omkring av starkare krafter och där deras egen version av händelserna inte fick komma ut i tid. Ett spel där huvudaktören, Robert Gallo, försökte skaffa monopol på världens aids-forskning och där såväl motståndare som de egna kollegerna, liksom Popovic, fick offras för att inte Gallo själv skulle hamna bakom galler för vetenskapliga bedrägerier. Popovic tvingades söka vetenskaplig asyl i Sverige för att överhuvud kunna få arbeta inom sitt gebit. I den vetenskapliga världen har utspelets ett långvarigt drama alltsedan 1983. Ett drama som har refererats stort i de flesta större dagstidningar världen över - utom i Sverige, där enbart Norrskensflamman (Nr 14, 1993) och Svenska Dagbladet (21/9 1993) tagit ställning. Dramat gäller vem som var först med att upptäcka HIV - viruset som ger aids. Detta drama, som innehåller ingredienser som vetenskapliga förfalskningar, inhopp av USA:s president Reagan och franske premiärministern Chirac, advokater och rättsliga tvister, miljontals dollar i patentpengar och unika journalistiska jättearbeten som en 16-sidig extratidning av Chicago Tribune, där journalisten John Crewdson i mer än Men det finns också de inom forskningsvärlden som råkat illa ut, trots ambitionen att följa de gängse spelreglerna för vetenskapligt arbete. Spelet skulle kunna liknas vid ett schack. Den ena uppsättningen pjäser utgörs av det franska Pasteurinstitutets forskare - där drottningen - den mest kompetenta spelpjäsen, var Francoise Barré-Sinoussi, kvinnan som listade ut hur man kunde spåra HIV hos en patient redan 1983. De franska pjäserna spelas av Luc Montagnier, tillika kung på brädet. På den amerikanska sidan är exiltjecken Mikulas Popovic drottning, medan kungen och troligtvis också spelföraren är en och samma person: Robert Gallo. Robert Gallo proklamerade sig själv som den förste att upptäcka HIV i april 1984, nästan ett år efter den franska gruppen sagt samma sak. Efter många turer visade det sig att Gallos utspel var mer än en enkel bluff. Det virus han hade som stöd för sitt utspel var detsamma som fransmännen sänt över till honom. I de kommande rättegångarna fick därför Gallo först sända ut sin drottning, laboratoriechefen Popovic, i en farlig position - för att eventuellt offras - för att rädda den självutnämnde kungen: Gallo själv. I den första rättegången i USA fälldes också både Popovic och Gallo, tillika med något bondeoffer, för vetenskapligt slarv. När de överklagade var Popovic först ut i nästa instans och blev frikänd - sedan lades rättegången mot Gallo ner. Detta skedde i november 1993 men redan dessförinnan hade Popovic, som på grund av alla skriverier och turer i de båda målen gått utan arbete i drygt två år, blivit inbjuden av svenska kollegor att komma över till Stockholm för att fä användning av sitt forskarkunnande. Peter Biberfeldt, patolog på Karolinska sjukhuset i Stockholm, som är en av de som hjälpt Popovic att få en tillfällig fristad i Stockholm i september 1993: "Mika Popovic ska avsluta sina arbeten här, sedan tänker han återvända till USA, så han är nog inte beredd att göra några kritiska utlåtanden. Det är inte lämpligt att lägga mer ved på brasan. Han vill söka en ny tjänst på NIH (USA:s hälsoinstitut) och även om han bara uttalar sig i Sverige, så kan hans utsagor nå USA via t.ex. ambassaden." Popovic själv verkar inte lika återhållsam och under den drygt timslånga intervjun med de 86 frågorna är det mycket som Popovic vill kommentera och den allt större öppenhjärtigheten från hans sida växer i takt med att frågorna blir alltmer intrikata. Att vi bara hinner med hälften av frågorna är ganska naturligt. - Jag föddes i Tjeckoslovakien 1941 under den tyska ockupationen. Gifte mig 1968 samtidigt med den sovjetiska inmarschen. Har sedan dess två barn tillsammans med min fru - och jag har hela tiden levt monogamt. Här småler Popovic, anspelande på aidsproblematiken. - Jag blev kontaktad av Gallo, som jag för övrigt träffade i Uppsala första gången när jag arbetade där 1973-74, för att komma över till USA och hjälpa till med de cell-linjer som jag utvecklat i Tjeckoslovakien. Jag kom till NCI (Nationella cancerinstitutet i Bethesda, USA) i januari 1980 på ett korttidskontrakt, som sedan förlängdes. Några incidenter i Tjeckoslovakien gjorde att jag fann det för gott att fortsätta i USA och sedan 1989 är jag också amerikansk medborgare. Popovic har därför en dubbel erfarenhet som forskare - att arbeta både under ett socialistiskt system och i ett kapitalistiskt samhälle. - Båda alternativen har sina plus och minus. I Tjeckoslovakien var forskningen uteslutande ett äkta sanningssökande, medan det i USA tillkommer att det är en hård konkurrens att nå resultat. På minussidan i Tjeckoslovakien var att rätt kontakter, med en viss politisk slagsida, var viktiga för att lyckas i karriären, medan i USA kan det kommersiella vara alltför styrande. I juli 1989 skulle Popovic efter att hela tiden dessförinnan arbetat tillsammans med Gallo i Bethesda, Maryland, börja med ett projekt på ett apforskningscenter i New Mexiko, men projektet fick läggas ner och sedan kom John Crewdsons väldiga artikel ut i november samma år och som skulle initiera en omfattande granskning av både Gallos och Popovics arbeten under 1983-84. Det blev ingen arbetsro för Popovic som under tiden sedan dess inte haft en enda rejält sammanhängande arbetsuppgift. - Du får ursäkta mig, men det kanske är så att jag hyser fördomar mot Crewdson och kanske han mot mig, men en sak måste man veta. Han har aldrig intervjuat mig direkt, utan det är hela tiden andrahandsuppgifter han fört fram. Ibland riktiga, ibland citat tagna ur sitt sammanhang - ibland lögner. Men vad som kanske mest upprör mig är att Crewdson förringar det arbete som jag och många andra i laboratoriet utfört. Popovic anser att det fokuseras alltför stort intresse vid Gallo och de andra kända namnen. - Jag kom som sagt till USA 1980, därför att de cellkulturer jag framställt var intressanta när det gällde att odla HTLV-1. Jag var också med om att bevisa att HTLV-1 kunde infektera T-hjälparceller och därmed kunde vara smittsamt. I slutet av 1981 fick vi höra talas om aids som en ny sjukdom och i maj 1982 började jag undersöka om HTLV-1 kunde vara orsak till aids. Jag testade om aidssjuka hade antikroppar mot HTLV-1, och kunde snart slå fast att HTLV-1 inte var det virus som orsakade aids. Protokollet från de testerna skrevs före konferensen i Cold Spring Harbour i september 1983. Men hans överordnade Robert Gallo skulle inte bry sig om Popovics utlåtande förrän långt senare - åtminstone inte i de officiella utspelen. På Cold Spring Harbour-konferensen hade fransmannen Luc Montagnier berättat att deras virus LAV verkligen var det riktiga aidsviruset. Montagnier och Popovic träffades första gången i Budapest under tidigt 1970-tal. Före aids var antalet forskare i världen som sysslade med retrovirus en liten skara där alla kände alla och de flesta var väl bekanta med varandra och kollegialiteten var god. Så nästa gång Popovic stötte på Montagnier var hemma i Gallos privata hem i juli 1983. Montagnier hade överlämnat provrören till Gallo med det franska LAV-viruset (det som senare skulle kallas HIV) och där förvarades de tillsammans med ölen i Gallos kylskåp. Den sändning av virus som Popovie senare skulle misslyckas med att få att överleva i laboratoriet. Först när nästa sändning kom i september lyckades man odla dessa. Och här anser Popovic att man gjorde ytterligare bidrag till aidsforskningen. - Vi var de första som lyckades odla virus för massproduktion. Dessutom kartlade vi att HIV kunde infektera T-hjälparcellerna genom att de häftade vid CD4-receptorn. Till den fullständiga bilden hör att fransmännen redan publicerat sina fynd i den kända forskartidskriften Science redan i maj 1983, fast nämnde Gallo hade förståss varit framme och ändrat en del i texten. - Men där får fransmännen skylla sig själva, anser Popovic. De hade möjligheter att rätta till Gallos tillägg. Först i april 1984 var Popovie och Gallo så mogna att publicera sitt manuskript om sina arbeten om HIV - då kallat för HTLV-III. Popovic ville ha med sina ytterligare bidrag till forskningen. Gallo ville uppenbarligen ha åtminstone äran, för i den stort upplagda presskonferensen som hölls den 23 april, elva dagar före publicering, var det Gallo som uppträdde inför alla TV-kameror och journalister. Med benägen hjälp av hälso- och sjukvårdsministern Margaret Heckler proklamerades Gallo som aidsvirusets upptäckare. Popovic var inte med. Han var i Florida. Att det sedan var fransmännens virus som återigen dök upp skulle avslöjas först senare. - I september 1984 diskuterade Montagnier, Flossie Wong-Staal (Gallos "väninna") och jag första gången om det kunde ha skett en nedsmutsning av våra prover, dvs att LAV hade smutsat ner våra cellinjer. Virusforskning är ett noggrant jobb och svårt - eller som chefen för Smittskyddsinstitutet Hans Wigzell har uttryckt det: "Skiten hoppar." Först när de olika virusen kartlades och gensekvensema visades upp, stod det klart att Gallos HTLV-III och Pasteurs LAV var exakt samma virus. Det var fransmännens virus som kontaminerat Popovics cellkulturer. Senare stod det också klart att fransmännen också haft problem. Det virus man först visat upp kom från en patient som hette Brugiere och hade tilläggsbeteckningen BRU - trodde man. Men det visade sig senare att en annan fransk patients virus också vuxit i de franska odlingarna, med beteckningen LAI. - Därför är det, säger Popovic, nödvändigt med mycket höga krav på forskarna innan man ropar hej. Därför är det med en viss betänketid som Popovic svarar på vem som var den andra i världen att isolera HIV - också 1983: - Karpas, kanske, men hans publikation uppfyller inte alla kriterier på fullständiga bevis. I efterhand går det att konstatera att Karpas hade rätt, men skulle man exempelvis undersöka alla de rapporter om nya virusupptäckter hos djur som gjordes under det tidiga sjuttiotalet, skulle man nog finna att en mycket stor andel handlar om nedsmutsningar, dvs man beskrev en sak som någonting annat. På den alternativa aidskongressen i Amsterdam fick den amerikanske aidsjournalisten John Lauritsen den provokativa frågan: "Kan det ändå ha varit så att Gallo var allra först i världen att upptäcka HIV, någon gång 1976-77, men då i en cellkultur på sitt laboratorium och i så fall borde han inte ha äran av att vara den förste, inte som upptäckt HIV, utan som uppfunnit viruset?" Lauritsen svarade: "Jag kan tro vad som helst om Gallo." Jag undrar om Popovic vill kommentera? Lite av den tidigare så hjärtliga stämningen försvinner, men bara lite grand. Normalt brukar forskare av rang slå ifrån sig det hela som tomma spekulationer. Popovic svarar: - Det vi nu vet om besläktade virus tyder på att ett apvirus är ursprunget till HIV. Min kommentar: Men det besvarar inte frågan om det skedde i laboratoriet eller i naturen. Dessutom är ju det så att det apvirus, SIVMAQ som mest användes inom aidsforskningen, uppkommit på artificiell väg genom att tumörvävnad från en apart injicerats av människor i en annan apa. Popovic känner till det. Däremot känner han inte till de nyligen offentliggjorda uppgifterna om att plutonium injicerats i människor som agerat försökskaniner i USA, för att utröna farligheten i samband med atombombsprov. Men Popovic är den som lyssnar och han nickar bifall när vi diskuterar möjligheten att människor kan utnyttja forskningsresultat på fel sätt och använda sig av grymheter. Lidice är ett sådant exempel. Det var en by utanför Prag, som utraderades av nazisterna 1942. Då var Mikulas Popovic bara ett halvt år gammal. Här går tidsfristen för vår intervju ut, men vi kunde säkert fortsatt ytterligare ett par timmar. Popovic var den som ville tala ut och lägga tillrätta felaktigheterna - utan att undvika de verkligt svåra frågeställningarna. Den svåra frågeställningen när det gäller aids är ursprunget. Uppstod viruset i naturen, vilket är den officiella förklaringen eller är HIV ett resultat av människans framfart i laboratoriet? Ett tiotal forskare, författare och läkare har gett sig i kast med uppgiften att vetenskapligt undersöka den frågeställningen. Alla dessa kommer till samma slutsats; dvs att HIV mest sannolikt är en laboratorieprodukt. De etablerade forskarna har inte sysselsatt sig med frågan, utan bara påstått att HIV bör ha kommit till på naturlig väg. Senast i raden av utkomna böcker i ämnet är SegalSegal-Klug: AIDS ist besiegbar, 1995, Neuer Weg, Essen, Tyskland. Från USA föreligger 1996 boken: Emerging viruses. Aids & Ebola, Nature, accident or genocide? av Leonard Horowitz, Tetrahedron Inc. Rockport. Den enda boken på svenska som tar upp problematiken heter AIDS TABU - Ursprung, utveckling, behandling och utkom 1992 på Carlssons Förlag. Den är lika aktuell i dag och kan köpas direkt av författaren för 180 kronor + porto. Skriv, ring eller faxa till K Ingemar Ljungqvist, Gångbrogatan 2, 372 37 Ronneby. Tel/fax 0457-267 49.
|