|
av Bengt Larsson och nedsatt motståndskraft Dr Jozef Beres, som ursprungligen är jordbruksforskare, har i mer än 30 år studerat sambandet mellan mineraler och cancer. När han undersökte virusinfekterad potatis kom han till slutsatsen att det fanns väsentliga skillnader i ämnesomsättningen mellan frisk och infekterad potatis. Enligt traditionellt synsätt orsakade virusinfektion den försämrade potatisen. Beres ansåg emellertid att primärorsaken var rubbningar i ämnesomsättningen av mineraler och att detta i sin tur berodde på mineral brist i jorden i vilken potatisen odlats. Dessa skenbart olika synsätt kan förenas genom att anta att sjukdomsframkallande organismer nästan alltid finns närvarande men endast ger symtom när växtens ämnesomsättning är störd och motståndskraften nedsatt. Genom att odla potatisen i såväl bördig jord som i jord med brist på mineraler, kunde Beres bekräfta sina teorier. Den potatis som odlats i jord med mineralbrist var deformerad och infekterad till skillnad från potatisen som odlats i bördig jord. Före andra världskriget använde man sig av biologisk odling i såväl Ungern som i övriga världen. Jorden gödslades med biologiskt avfall. Mineraler och annan näring återfördes på så sätt till jorden. Sedan konstgödsel börjat att användas uppstod ett överskott i jorden av kväve, fosfor och kalium. Detta resulterade i ökad absorption av vissa spårämnen, som behövdes för att upprätthålla mineralbalansen. Till en början ökade skördarna. Sedan dess har potatisens kvalitet stadigt försämrats, trots ökat tillskott av handelsgödsel. Denna försämring i potatiskvaliteten tycks dels bero på överskott av vissa mineraler (makronäringsämnen) och dels på brist på vissa spårämnen (mikronäringsämnen). Eftersom de senare inte tillföres jorden, kommer denna att utarmas på spårämnen och det uppstår obalans. Efter att ha studerat olika jordars och grödors sammansättning, drog Beres slutsatsen att näringsinnehållet hade ändrat sig betydligt under de senaste 20-25 åren. Särskilt mycket hade mineralinnehållet ändrats. Rubbningar i förhållandet mellan makronäringsämne och spårmineraler ledde till störning i ämnesomsättningen och minskade växternas motståndskraft. Eftersom de mineraler som vi får i oss med födan ursprungligen kommer från växter, vilket i sin tur upptar mineraler från jorden på vilken de odlats, funderade Beres på hur denna förändring i mineralbalansen i jorden påverkade människan. Beres fann att c:a 80% av dödsfallen i cancer i Kisvarda och Zahony (ungerska orter) skedde i områden, där vattnet och marken på vissa ställe var extremt rik på kalciumkarbonat, fosfor, kalium och kväve. Före andra världskriget låg cancer på 12-15:e plats vad gäller dödlighet i Ungern. Numera är cancer den näst vanligaste dödsorsaken. Skälen till denna förändring kan inte vara genetisk - tiden är för kort - utan måste snarare bero på förändringar i miljö- och levnadsvanor samt att matkvaliteten signifikant förändrats. Från läkare som visat intresse för Beres forskning, erhöll han cancervävnad och frisk vävnad. Från den sjuka vävnaden kunde han isolera mikroorganismer. Dessa odlades och Beres fann att genom tillsatts av vissa mineraler kunde han få dessa organismer att sluta dela sig. Det visade sig att en viss kombination bestående av järn, zink, natrium, magnesium, mangan, kalium, koppar, molybden, vanadin, nickel, bor, fluor och kobolt var nödvändig för att åstadkomma detta. De sk Beres droppar är en lösning av dessa mineraler i aminosyrabunden form. Vissa av de grundämnen som ingår är sådana som till största delen saknas i vår "civiliserade" föda. År 1976 erhöll Beres ett ungerskt patent på sin mineralsammansättning. Den kliniska dokumentationen var baserad på uppgifter från c:a. Beres fick i stort sett själv genomföra allt arbete som behövdes för att erhålla patent, eftersom han inte fick något stöd från myndigheterna, utan tidvis var motarbetad. Dr Beres betonar att dropparna är effektivast när de används i förebyggande syfte eller i tidigt skede av sjukdom. I dessa fall normaliseras störd jämvikt i organismen och immunsystemet stimuleras. Vid följande typer av cancer erhålles enligt Beres bra resultat: bröst, prostata, testikel, tjocktarm, äggstock, livmoder, strupe, hjärna, malignt melanom och Hodgins sjukdom. För tumörer med dålig blodtillförsel, t ex i skelettet, är inte resultatet tillfredställande. Vid leukemi visar blodbilden snabb och bestående förbättring - antalet vita blodkroppar minskar och antalet blodplättar ökar. Beresdropparna används också vid aptitlöshet, matsmältningsbesvär, trötthet, sömnsvårigheter, bestående huvudvärk, illamående, anemi, asmatiska problem, bronkitis, menostruella- och menopausproblem. Beres uppger att 65-70% av patienterna blir hjälpta. Dropparna har inte några kända bieffekter. En av dr Beres patienter har tagit dropparna i 27 år. Beresdropparna har också testats på cancerpatienter som varit slutbehandlade med ortodoxa metoder, dvs kirurgi, strålning och cytostatika. 235 patienter behandlades med dropparna vid olika sjukhus och kliniker under överinseende av läkare. Hos 29,8% av patienterna försvann såväl modertumören som metastaserna. I 51,1% fanns tecken på regression och patienterna var nästan besvärsfria. 19,1% av patienterna dog. Vad är det som bryter ned kroppen hos cancersjuka? Enligt medicinska lexikon (exv The Penguin Medical Encyclopedia) är detta ett stort mysterium. Förekomsten av mikroorganismer i såväl tumören som i blodet hos cancerpatienter, är så väl nedtystat att inte ens cancerspecialister känner till det. Vi återkommer med fler artiklar i detta ämne. Referens: "Cancer-New Connections " av Christopher MacNaney, Peoples Research Centre, Alston, Cumbria, England., CA9 3RF
|