|
Bokrecension:
av Ingemar Ljungqvist Leonard Horowitz är en amerikansk forskare med specialgebit som beteendevetenskap och folkhälsofrågor. Han är också en flitig författare med 10 böcker bakom sig. Den senaste är en 560-sidig tungviktare angående den obesvarade frågan om aids ursprung. Det är en frågeställning som etablissemangets forskare inte ens velat ta i med krav på vetenskaplig noggrannhet. Oftast har dessa nöjt sig med den rasistiska förklaringen att HIV uppstod som ett resultat av den afrikanska negerns flitiga umgänge med apor. I boken Emerging Viruses, AIDS and Ebola, Nature, Accident or Genocide? (i översättning: Vår tids nya virus, aids och ebola, från naturen, olyckshändelse eller folkmord?) har Horowitz dammsugit amerikanska bibliotek för att klarlägga vad som skedde inom virusforskningen under 1970-talet. Utgångspunkten för hans undersökning var den begäran som Pentagons biovapenforskare ställde år 1969: "Inom de närmaste 5-10 åren skulle det troligen vara möjligt att framställa en ny infektiös mikroorganism. Ett forskningsprogram för att undersöka om detta är genomförbart skulle kunna vara klart inom fem år till en total kostnad av 10 miljoner dollar." Något rakt svar på den frågeställningen går inte att få, då materialet är hemligstämplat. Men Horowitz sökande bland dokument ger ändå svar på frågan. Han visar tydligt att militären fick sina pengar och att dessa via kontrakt och anslag fördelades till olika civila forskare, som i sina laboratorier gjorde hybrider av tidigare kända virus och sedan testade dessa på såväl apor som mänskliga cellkulturer. Horowitz forskningsarbete kartlägger också tydligt att det fanns vissa personer från högsta politiska ledning till framstående forskare som var involverade. Henry Kissinger var den politiker som från Vita Huset koordinerade försöken att få fram ett virus som strategiskt kunde användas i kampen mot befolkningsexplosionen. Detta som ett led i den "nya världsordning" som proklamerats från USAs mäktiga innersta kretsar, såsom Rockefellerstiftelsen. Främst kanaliserade Kissinger de forskningspengar som skulle gå till "kriget mot cancer" för olika virusexperiment. Den forskare som fick ta emot de flesta anslagen och också utförde de mest remarkabla försöken var Robert Gallo. Samma Robert Gallo som när aids blev känt som sjukdom försökte få monopol på all aidsforskning och samtidigt bluffade med upptäckten av HIV. Det var också Gallo som främst drev tesen att HIV är ett gammalt apvirus, vars vagga stått i den afrikanska djungeln. Förutom att Horowitz klarlägger sambandet mellan Kissinger och Gallo, kan han avslöja en hel härva av förbindelser som genomkorsar det som han kallar för det militär-medicinska industriella komplexet. Han har också konfirmerat de länkar som går tillbaka till Tyskland och nazitiden. Under den hemliga operationen, som gick under täcknamnet paperclip, skyddade USA många av de tyska vetenskapsmän som arbetat för Hitler, både dem som utvecklat raketer, men också dem som i förintelselägren utfört medicinska experiment på människor. Flera hundra av dessa kom att utgöra stommen i de biovapenprogram som USA utvecklade under det kalla kriget. Här beskriver också Horowitz hur Västtyskland och USA samarbetade i militära försök i Zaire. I projektet OTRAG, som främst sysslade med raketutveckling och där man skrivit ett långtidskontrakt med Zaire som sträcker sig fram till år 2000, kunde flera av initiativtagarna identifieras som gamla nazistsympatisörer. Horowitz håller det därför inte för omöjligt att också ebola-viruset, som ju första gången dök upp just i Zaire, också är ett resultat mer av mänsklig manipulation än av naturens nyck. Boken avslutas med en diger lista med över 700 referenser och utifrån denna drar Horowitz konsekvensema av sin forskarmöda: "En mängd av indirekta och vetenskapliga fakta, som presenteras i denna bok, stöder teorin att svarta afrikaner och homosexuella amerikaner kan ha varit målgrupper för ett folkmord utfört av aktiva människor inom USAs militärmedicinska komplex och av CIA:s agenter." I vilket fall som helst har Horowitz med sin forskarmöda kartlagt hur ett mäktigt patriarkat (i bokens namnregister återfmns bara 31 kvinnor bland de över 450 medtagna), som omfattar militärer, politiker, industriledare, forskare och läkare, vilka skrider långt över gränserna för det etiskt försvarbara i sin iver att dominera världen. Horowitz tillägnar sin bok dem som söker sanningen och dem som utan hänsyn till risken arbetar outtrötligt för att säga den. För dem som känner igen sig i ovanstående är boken varmt att rekommendera. Biblioteken kan nog vara behjälpliga om de får reda på katalognumret: ISBN 0-923550-12-7. Den svenska motsvarande makteliten, som känner sig tillfreds med att man kan skylla aids på apor och Afrika, bör låta boken ligga oläst. Den skulle kunna kullkasta deras världsbild. Högste ansvarig för smittskyddet i Dalarna, smittskyddsläkare Jöran Aldén, Falun, får kommentera om HIV skulle kunna vara ett virus framställt av människan: - Det är fullkomligt irrelevant att diskutera HIV:s ursprung. Frågeställningen ligger långt utöver min horisont - den har ingen som helst betydelse för min roll som smittskyddsläkare. När frågan kommer in på om Aldén tagit del av de fakta som ändå skulle kunna tyda på att HIV är ett framställt virus, bl a att amerikanska biovapenforskare åskade pengar för att framställa en ny mikroorganism, blir svaret: - Det känner jag inte till. Jag trodde diskussionen om ursprunget var avslutad för flera år sedan. Långt mer öppen i sin syn på aids är läkarkollegan Michael G. Koch i Karlsborg, som har skrivit flera böcker och artiklar i ämnet. På frågan om han skulle välkomna en internationell undersökning av Gallos förbindelser med militären, svarar Koch ja. Likadant skulle han gärna se en internationell granskning av HIV:s ursprung. |