|
svensk medicin - måste brytas av Ingemar Ljungqvist Den stora satsningen på medicinsk forskning är bortkastade pengar, så länge det saknas samhälleliga instanser som tar tillvara på framgångarna. Läkemedelsindustrins finansiella maktposition och det dogmatiska vetenskapsbegreppet, där stort upplagda testförsök är det enda som gäller, är ett allvarligt hot för dem som drabbas av de degenerativa sjukdomarna. För att rädda fler liv och ta tillvara framstegen måste de sakkunniga få helt nya direktiv och arbeta efter positiva riktlinjer i stället för att slå ned på banbrytarna. Detta måste bli en politisk uppgift för varje hälsointresserad politiker. Följande undersökning av hur det svenska systemet är organiserat i detta sammanhang, utförde vi genom en utfrågning när det gäller forskning och framsteg inom cancer. Cancer är ju en sjukdom som man i dag inte kan bemästra, utan den skördar årligen mycket lidande och död. Utgångspunkten var den forskargärning som den praktiserande göteborgsläkaren Erik Enby utfört. Sedan 1983 har han för analys och diagnos utrustat sig med ett interferensmikroskop (Nomarski). Med detta har han direkt kunnat studera vitalt, perifert blod och då funnit att det i patienter med degenerativa sjukdomar som HIV/aids, cancer, reumatism, svåra allergier etc, finns en mycket kraftig förekomst av mikroorganismer i blodet. Han har i ett antal vetenskapliga artiklar sammanfattat sina rön och trots att detta borde innebära en nyorientering genom den upptäckt han tydligt bekräftat, har inte detta skett. Vi använder ordet bekräftat, eftersom det under snart hundra år gjorts liknande fynd av de cellväggsfria mikroorganismer som Enby vidimerat, men som ändå inte har fått ett vetenskapligt erkännande. Oavsett ett erkännande eller inte, borde i vilket fall som helst den relativt enkla metoden med interferensmikroskopi som Enby utvecklat, vara av mycket stort intresse, särskilt för alla sjukhuslaboratorier, men så har inte blivit fallet. I bästa fall skulle man kunna säga att Enby har ignorerats av den svenska medicinska forskningsvärlden, med ett litet fåtal undantag. 1994, tio år efter Enby gjorde sin första publicering i Svensk biologisk medicin (Enby 1984), har emellertid ett internationellt intresse väckts runt Enbys forskning. Erik Enby var sålunda inbjuden till första världscancerkongressen i Sydney, Australien, tillsammans med den också internationellt uppmärksammade svenske cancerforskaren Björn Nordenström. Enby visade också upp sina fynd vid gynekologikonferensen i Montreal 1994 och hans arbeten var också representerade vid ett symposium vid Wiens universitet samma år. Inbjudningar från Peking och Belgrad fick förbli obesvarade pga ekonomiska hinder. På hemmaplan var dock det medicinska etablissemanget kallsinnigt - det tog inga initiativ till kontakter. Undantaget var att Enby fick tala vid den svenska alternativa cancerkonferensen i Stockholm i mars 1995, men den var helt åtskild från den etablerade forskningen. Med Enbys resultat som utgångspunkt ställde vi så den "snärjande" frågan till några ansvariga inom svenska myndigheter: "Vem har det största ansvaret i vårt land för att ta tillvarata framstegen inom forskningen." Detta gjordes efter en artikel av Enby blivit refuserad av Svenska Läkartidningen. Artikeln beskrev mikroskopiska fynd och en remarkabel operation utförd på en bröstcancerpatient och vår avsikt var att visa upp de fynd av mikroorganismer som återfanns i själva tumören, vilka inte finns beskrivna i den gängse skolmedicinska litteraturen. Med artikeln ville vi vända oss först till den svenska läkarkåren. Den som vägrade låta övriga läkare ta del av artikeln var den medicinske redaktören Jon Ahlberg, som skriver att den redovisade alternativa behandlingen inte kan stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vår kommentar: detta innebär att behandlingsresultat som avviker från det gängse mönstret ifråga om bröstcancer, där 5-årsöverlevande grovt räknat är cirka 70%, inte kan publiceras oavsett om de är bättre och att metoder där man uppnår detta inte får publiceras först för en svensk publik. Jon Ahlberg säger ändå, när vi talar med honom, att han insett att histologin, dvs beskrivningen av cancerns utseende i mikroskopet, skulle vara unik. Trots detta begärde inte redaktören att få se videoupptagningen från mikroskopet innan refusering. Slutorden från Ahlberg blev att för att nå en större publik skulle krävas en internationell publicering och önskade oss lycka till med vårt manus till den brittiska tidskriften Lancet. Chefredaktören Yngve Karlsson på Läkartidningen vidhöll refuseringen och hänvisade till Socialstyrelsens överdirektör som den som eventuellt skulle vara ansvarig för att ta tillvara framstegen inom svensk forskning, eftersom hans egen tidning saknar resurser för att rätt bedöma nyupptäckter. Efter Världskongressen om cancer har Enby blivit publicerad ett par gånger utomlands, men då i tidskrifter som inte varit annonsfinansierade av läkemedelsindustrin. När motsvarande artiklar sänts till de stora, etablerade tidskrifterna har redaktionerna refuserat dem. i samtliga fall utan skriftlig motivering. Däremot kommenterades censuren muntligt från en av tidskrifterna: - Vi sysslar nog mer med politik än med vetenskap. På Socialstyrelsen svarar Lena Åhnmark och det blir ett resonerande samtal. Hennes förslag går ut på att man vänder sig till den privata läkemedelsindustrin. Men vi är båda överens om att behandlingsmetoder som är avsevärt billigare än nu gängse, skulle innebära att den privata industrin då bryter sitt viktigaste "ansvar", nämligen att ge avkastning på det aktiekapital som den skall förvalta och förmera. För dem vore det detsamma som att begå ekonomiskt självmord att ta fram billiga mediciner mot exempelvis cancer - speciellt om de skulle visa sig bättre och konkurrera ut deras egna tidigare produkter som de investerat mycket i. Förvisso försöker läkemedelsindustrin i stort upplagda annonskampanjer ge sken av att den gör allt i kampen mot sjukdomar - men dess yttersta motiv är detsamma som för all industri av privat karaktär: att ge vinst. (Fortsättning i nästa nummer!) |