|
- och dess medicinska lösning - Referat från Växjökonferensen - Av Helena Bysell Aids ursprung och alternativa behandlingsmetoder var huvudfrågorna vid den internationella konferensen om aids vid Växjö högskola den 22-23 november 1996. Många fler frågor ventilerades under två hektiska dagar under rubriken "Let us fight aids - not people with aids". Sex vällärda män representerande fem länder föreläste om sina forskningsresultat. Konferensen öppnades av Växjöbiskopen Anders Wejryd, som välkomsttalade. Två svensk-afrikanska ungdomar följde upp med sång och gitarrspel, vilket utvecklades till allsång. Professor Ade Ojeniyi, nigerian, bosatt och verksam i Köpenhamn var förste föreläsare. Han utrede och diskutprade kring frågeställningen: "Framkallades aids av ett vetenskapligt experiment?" Sjukdomens ursprung delade han in i flera huvudteorier, enligt följande: En teori menar att HIV kommer från grönapan - vilket utan tvivel är den mest populära i vår del av världen, men som professor Ojeniyi anser vara bisarr. Populariteten i vår kultursfär kan förklaras av att den blivit framförd så ofta i TV, tidningar och andra medier. Men Ojeniyi sade: - På något konstigt vis hoppade viruset över från apan till afrikaner och spreds sedan till Haiti och New York genom homosexuella män. Ade Ojeniyi tillbakavisade detta kraftigt, då aids omöjligt kan ha uppstått på den afrikanska kontinenten, när det första fallet upptäcktes i New York 1979. I Afrika noterades den första patienten 1982. En annan teori som han diskuterade var malariateorin. Nämligen den, att apor som injicerats med humant malariasmittat blod och senare transporterats till forskningslaboratorier i USA, kunnat tjäna som odlingskulturer för HIV. Då skulle tidigare harmlösa virus som var för sig funnits i olika värdar ha rekombinerats till ett nytt farligt virus. Smittkoppsvaccinteorin är en annan välkänd teori. Den utgår från de många människor som blev vaccinerade med början 1968. Detta skedde mest frekvent i just de afrikanska länder, som senare skulle få en mycket alarmerande aids-epidemi. Det som styrker den teorin var att många fick sjukdomssymptom som feber och huvudvärk redan två veckor efter vaccineringen. Däremot var inga av de vaccinerade homosexuella eller använde droger. Ojeniyi visade också delar av den för honom mest skrämmande teorin, nämligen att HIV skulle vara ett biologiskt stridsmedel framtaget i ett laboratorium. Den tyske läkaren och författaren Wolff Geisier (bok: AIDS, Origin, Spread and Healing, Bipawo Verlag, 1994) förklarade klart och tydligt att massinfektionen av HIV i centralafrika inte kunde ha orsakats av sexuella förbindelser. Som stöd för sitt påstående använde sig Geisler av de resultat som visar att vid ett oskyddat samlag är smittorisken bara 0,1-1,0% från en HIV-positiv till en osmittad. I relation till de av WHO uppskattade HIV-positiva är detta en orimlighet. För att uppnå denna snabba smittspridning enbart sexuellt, skulle det krävas 30 olika sexuella kontakter varje dag, vilket är en orimlighet. Geisler tog även upp smittkopps- och mässlingsvaccinering, vilket har använts i ett stort antal afrikanska stater. Dessa vaccinationskampanjer hade ett starkt samband med de områden där HIV senare skulle öka enormt. Geisler har specialstuderat ett område i västra Uganda, där man testat barn 1971-73 på brister i immunsystemet, för att utröna eventuell senare cancerförekomst. 13 år senare testades barn i samma område igen. Det visade sig då att 66% av dessa hade HIV-positivt blod. I samband med detta visade Geisler att HIV-positiva kvinnor som föder barn bara smittar barnet i 13% av fallen. Så, även om alla kvinnor i området varit HIV-positiva, är det orimligt med 66% HIV-smittade barn. Geislers slutsats var att artificiell överföring av HIV varit den kraftigaste bidragande orsaken till Afrikas aids-epidemi. Ingemar Ljungqvist, Sverige, är biolog och författare (bok: Aids tabu, Carlssons förlag, 1992). Han har lagt ner åtskillig tid under många år på att forska och samla material om huruvida HIV är ett laboratorieframställt virus eller inte, som antingen av misstag eller avsiktligt drabbat mänskligheten. Vad skulle vara motivet bakom ett sådant virus? Ljungqvist visade med dokument att det redan 1969 hos USAs militära vapenforskare fanns ett sådant intresse: "Framstående biologer tror att det inom 5-10 år skulle vara möjligt att producera ett syntetiskt biologiskt vapen - ett smittämne som inte existerar naturligt och mot vilken ingen naturlig immunitet därmed kan ha förvärvats." Politikerna frågade militären vad det var som hindrade dem att ta fram ett sådant vapen. Var det brist på pengar eller intresse? Svaret blev: - Förvisso inte brist på intresse. Allt större summor fördelades senare till olika militäranknutna forskningsinstitutioner, varav Robert Gallos laboratorium var en av de största mottagarna av medel. Var det då troligt att man överhuvud kunde framställa ett sådant virus med dåtidens teknik? Ljungqvist hänvisade då till den typ av virusexperiment som gjordes under tidigt 1970-tal, där man genom att blanda flera olika virus i samma cellkultur skapade förutsättningar för mängder med rekombinerade nya virus. Ljungqvist visade att experimenten på friska människor skulle ha startat i New York hösten 1978, i samband med att homosexuella ställde upp som frivilliga för att testa ett nytt gulsotsvaccin och detta stämmer alltför bra in på när de första fallen av aids noterades i New York årsskiftet 1978-79. I enstaka anekdotiska fall, som till exempel "sjömannen" från Manchester, som dog i en mystisk sjukdom 1959, har vid noggrannare efterkontroll visat sig att det inte rörde sig om HIV. Ljungqvist menar att den afrikanska grönape-teorin var Gallos egna påhitt för att vilseföra media och allmänhet. I det avseendet har Gallo haft en veritabel succé. Deltog på konferensen gjorde också HIV-positiva men hoppfulla Mirja Lazrek, Nyköping. Mirja, som varit HIV-positiv i troligtvis över 15 år (1981 fanns inga tester tillgängliga), trädde öppet fram och berättade om sjukdomen, vänners reaktioner och den behandling hon genomgått. Mirja kom på konferensen i kontakt med dem som använder sig av mörkfältsmikroskopi och här visade sig Mirjas blod vara förorenat med candida. Den andra dagen dominerades av beskrivningar av tillgängliga behandlingsmetoder. Professor Charles Ssali, Kampala, Uganda, öppnade sitt anförande med: - En sådan öppenhet som jag mött här, skulle inte kunna vara möjlig någon annanstans i världen. Ssali fick därmed också tillfälle att visa upp de utomordentliga resultaten av sin behandling med Mariandina på patienter i Uganda. Efter två års avslutade studier har 70% av de 1.300 patienterna en avsevärt förbättrad klinisk status. Något bättre och lika vetenskapligt utfört program med HIV-positiva är inte oss bekant, men, berättade Ssali, när han ville publicera sina rön för en internationell publik blev hans rapport refuserad. - Det var inget fel på metodiken och det var inget fel på det vetenskapliga språket, men de avfärdade den med att den skulle resa för stora förhoppningar hos de HIV-positiva. Dessutom blev hans kontor på kliniken utsatt för en mystisk brand. Ssali själv håller för troligt att de stora läkemedelsföretagen kan ligga bakom, liksom dessa med sina annonser styr de vetenskapliga tidskrifter som vägrar publicera hans resultat. Vid konferensen antogs en resolution som också gick ut som ett upprop till ansvariga ministrar för genteknik, utbildning, rättsväsen och sjukvård.
Efter Ssalis enastående föredrag var det inte lätt för vare sig professorerna Frederick Nyanzi, Kalifornien, USA, eller Sven Britton, Stockholm, att trollbinda publiken. Nyanzi betonade kostens utomordentliga betydelse för ett fungerande immunförsvar. Sven Brittons förklaring till hur aids uppkommit är att det rör sig om ett virus, som funnits latent hos mänskligheten under tusentals år. När speciella omständigheter uppstod - som lokala anhopningar av homosexuella med hög promiskuitet i USAs storstäder - då kunde viruset ge upphov till en epidemi. Denna hypotes var publiken inte alls nöjd med, speciellt då Britton inte med ett enda vetenskapligt belägg kunde underbygga sina tankegångar. Britton beskrev också skolmedicinens "genombrott" med de nya kombinationsmedicinerna, där de så kallade proteashämmama verkar vara effektiva. Samtidigt betonade Britton att dessa behandlingsmetoder, om de visar sig lika verkningsfulla som Britton var hoppfull, ändå visar på den stora orättvisan i världen. Man beräknar medicinkostnaden till 100.000 dollar per patient och år, vilket bara är ekonomiskt möjligt för de HIV-positiva i ett litet fåtal av världens länder. En annan nackdel är att patienterna tvingas stoppa i sig 30-50 stora tabletter om dagen, vilket i sig kan vara väldigt knäckande för många. Störst gehör fick dock Sven Britton när han berättade om en episod vid en forskarbankett. Britton berättade att en mycket känd HIV-forskare vid middagen sagt åt Britton att han skulle akta sig för den kvinna som var bordsdam åt honom, med orden: - Hon kan ge dig aids. Kvinnan var Hannah Akuffo, medicinsk forskare från Ghana och senare gift med Britton och mor till paret Brittons två barn! Vid avslutningen av de utomordentliga konferensdagarna vid Växjös högskola, hyllades intitativtagaren och eldsjälen Lance-Sera Muwanga, Växjö, som kongressens store hjälte. Redaktionell kommentar:
|