|
- tema i Wien av Ingemar Ljungqvist På Franz-Josefuniversitetet i Wien samlades den 31 oktober-2 november 1996 de främsta läkare, forskare och författare som alla kopplar ihop förekomsten av pleomorfa organismer med cancer. Rubriken för symposiet i Wien var: Den felstyrda endobiosen - orsak eller sekundärt fenomen i sjukdomsförloppet? Underrubriken var :Bidrag till diagnostik och terapi. Med endobios menas att i cellen lever andra organismer som i normaltillståndet lever i symbios och där båda parter drar nytta av samarbetet. Föreläsningarna var nitton. Däribland fick den svenske läkaren Erik Enby och redaktören för 2000-Talets Vetenskap äran att representera Sverige. Symposiet vände sig uteslutande till läkare, vilka utgjorde publiken. Sammantaget utgjorde föreläsningarna i Wien ett utomordentligt bevis för att det hos kroniskt sjuka människor förekommer en mycket rik och varierad flora av mikroorganismer - bakterier och svampliknande former - vilka också speglar sjukdomsförloppet. Men dessa mikrober kan också vara till en suverän hjälp i diagnostik och utvärdering av all behandling och medicinering, då en rätt insatt medicin ger en förändrad blodbild efter någon vecka. Alltså skulle de forskningsresultat som presenterades direkt kunna tillämpas av den praktiserande läkaren. Men nu är det inte så enkelt. Ytterst finns det två faktorer som förhindrar att ovannämnda forskare får sina rön granskade och godkända - ja, granskarna vill inte ens bemöda sig om att överhuvudtaget titta på de fynd som gjorts, även om de i flera fall är gjorda med videoupptagning direkt från mikroskopet. Den ena faktorn är ekonomisk. De stora läkemedelsföretagen skulle därmed förlora den kontroll de i dag har över läkarna. Skulle blodmikroskopi bli allmänt förekommande, kan ju läkarna själva, gärna tillsammans med patienten, utveckla sitt eget kunnande till en äkta läkekonst och där de medel han/hon ger patienten lika gärna kunde bli billiga örter, vitaminer och mineraler. Detta skulle då ifrågasätta läkemedelsföretagens makt över marknaden och framförallt skada deras ekonomi. Det andra skälet är att ett erkännande av dessa mikroorganismer och deras pleomorfa drag, skulle utmana två, om inte tre, grundläggande trossatser - dogmer som mycket av dagens mikrobiologi vilar på. I dag säger mikrobiologerna, att det inre av kroppen är sterilt, åtminstone så länge vi är fria från akuta infektioner. Förekomsten av mikrober motsäger detta. Vidare delar man inom mikrobiologin in och beskriver arterna efter deras släktskap, familjer, divisioner, riken etc. Skulle en bakterie, en prokaryot organism som saknar cellkärnemembran, utvecklas till en svamp, dvs till en eukaryot organism med cellkärna, ja, då skulle evolutionen ske mitt framför ögonen på den som studerar levande blod i mikroskopet. Detta är något som dogmen om arternas relativa beständighet förbjuder. Hittills saknas också bevis för att de mindre formerna av dessa mikroorganismer verkligen bär på arvsmassa, dvs DNA eller RNA. Skulle detta bekräftas, dvs att levande organismer saknar arvsmassa, åtminstone under någon fas av sin utvecklingscykel, skulle man ytterligare utmana dagens kunskapsbild. De forskningsrön och iakttagelser som visades upp i Wien, var alltså minst sagt kontroversiella. I korthet sammanfattas några av föredragen i 2000-Talets Vetenskap: WALTER CLIFFORD, USA: Clifford visade hur han i vitalt blod från friska människor kunde framkalla ovannämnda mikroorganismer. Detta åstadkom han genom att i blodet tillsätta olika metalljoner. Observationstiden kunde sträcka sig över åtskilliga timmar innan kraftfulla förändringar skedde. Förändringarna i blodbilden var också mycket specifika, beroende på vilken metall som användes. Clifford kunde också uppnå liknande effekter genom att påverka blodet med elektriska fält, vilka fick oscillera med olika frekvenser. Samma effekt kunde också uppnås genom att ljuset från ädelgaser fick bestråla blodet. Genom den ovan beskrivna tekniken kunde också Clifford få en viss E. Coli-stam att genomgå en utvecklingscykel - för att återvända till ursprunget. Cliffords presentation beledsagades av en briljant videoupptagning. JOST DUMRESE, Tyskland: Dumrese presenterade det mycket värdefulla arbete i bokform, som han tillsammans med Häfeli utfört över den historiska utvecklingen av pleomorfisternas upptäckter. Upptakten skedde med engelsmannen Adams, som redan 1801 beskrev de första mikroorganismerna i cancervävnad, och hur man runt det senaste sekelskiftet utförde många undersökningar och studier av dessa mikrober. Några av de främsta bidragen kom från forskarna Antoine Béchamp, Frankrike, Günther Enderlein, Tyskland, och Geriach, Österrike. Tyvärr kom Pasteur och Cohns monomorfistiska synsätt att dominera mikrobiologin. När dessutom de första stora framgångarna med penicillinet kom efter andra världskriget som ett dåtidens undermedel, förstärktes Pasteurs bild ytterligare. Detta har säkert bidragit till att en svensk pionjär, uppsalaprofessorn Ernst Bernhard Almquist, som under tidigt 1900-tal gjorde utomordentliga arbeten, där han odlade och observerade mikroberna och deras utvecklingscykel, nästan fallit i glömska i sitt hemland. Jost Dumrese återupprättar emellertid Almquist i sin bok. CRISTOPHER GERNER och KAROLINE RÖTZER är två unga österrikiska forskare, som båda är garanter för att pleomorfismen kommer att vidareutvecklas. Gerner visade upp sitt bidrag, där han med såväl högresolutions-elektrofores som med identifikation med specifika antikroppar, fastslagit att de specifika proteiner som återfunnits hos cancermikrober också fanns i själva tumören. Dessa kunde han däremot inte finna i frisk vävnad. Rötzer demonstrerade den intorkningsmetod av blod, som har fått större spridning sedan den ursprungliga Bolan-testen vidareutvecklats av Heitan-Lagardi-Bradford. Därför kallas den i dag oftast HLB-test. Den är lika enkel som genial. Fem bloddroppar från fingret får torka in på ett objektglas och sedan studerar man intorkningseffekten, helst med ett enkelt mikroskop. Därigenom kan man utläsa bortemot 55 olika parametrar, såsom allergier, parasitförekomst, tungmetallförekomst, förstadier och utvecklad cancer m. m. Metoden är genom sin enkelhet mycket billig men den kräver vana av den som avläser. Den skulle vara ett ypperligt komplement för tredje världen, men den är också ypperlig för varje praktiserande terapeut, som efter två veckor ånyo kan kontrollera verkningsgraden av den givna medikationen hos sin patient. ANDRAS SZASZ är professor i biofysik från Ungern. Han har undersökt vilka fysikaliska förändringar som sker inom och utanför den växande cancercellen och betonade vikten av ett membran i harmoni för att upprätthålla hälsa. Han beskrev de olika former av påverkan som membranet och cellen utsätts för, såsom mekanisk, kemisk, elektromagnetisk och jonbelastningar. Blir totaleffekten av dessa för stor, kan kroppens egna elektromagnetism signalsystem sättas ur funktion. Utifrån denna analys föreslog Szasz, att man inom cancerforskning borde satsa på flera nya metoder, såsom att applicera elektriska fält. Man skulle också kunna använda sig av elektriska fält som alternerar med vissa frekvenser för att därmed lokalt i och runt tumören bland annat åstadkomma en stegrad värme, som är letal för cancercellerna. Med högfrekventa elektriska fält skulle man kunna åstadkomma samma värmeeffekt på djupare liggande tumörer och också på metastaser. För ytliga tumörer föreslår Szasz att man använder sig av infraröd strålning. JENNY BURKE, Australien, gjorde en sammanställning över de forskningsresultat som visade att tandstatusen spelar en avgörande roll för uppkomsten av kroniska sjukdomar. Hon påvisade att det hos cancerpatienter oftast finns ett samband mellan sjukdomen och dåliga tandfyllningar. Speciellt hänvisade hon till de undersökningar som visade att hjärntumörer kunde härledas till att emanera från tänderna. Orsaken borde vara dåliga fyllningar med läckage av kvicksilver. Men också vid bröstcancer kunde ett samband finnas. Av hundra undersökta kvinnor med bröstcancer hade samtliga överfyllda tänder. Därför bör en cancerterapi som skall ha framgång också innebära att en amalgamsanering utföres för att minska den skadliga belastningen på organismen. Jenny Burke ställde upp teorin att vid djupa rotfyllningar så kan man inte klara av att sterilisera alla rotkanaler vilket innebär att aerobiska bakterier stängs inne av tandmaterialet, vilket tvingar mikroberna att övergå i en annan pleomorf fas där de anpassar sig till ett anaerobt liv, för att senare påverka hela organismen i en patogen riktning. THOMAS TALLBERG är docent från Finland, som vigt sitt liv åt att utveckla biologiska metoder för att bota cancer. Genom att helt enkelt specialkomponera speciella aminosyre-dieter med vissa tillskott av mineraler såsom krom och mangan, har Tallberg nått häpnadsväckande fina resultat i såväl råttor med leukemi som med hästar med hudcancer. När hans forskningsresultat har utnyttjats på människor har han i Helsingfors också kunnat konstatera många mirakel bland sina patienter. Tallberg hade också dokumenterat sin forskning med elektronmikroskopiska studier och han noterade att i en cancercell som delar sig har mitokondrierna förändrat sig. Däremot kunde han hos patienter som blivit botade, notera hur mitokondrierna från att till och med ha lämnat cellen, återvänt och i friskt tillstånd samlats runt cellkärnan. Tallberg ställde detta i relation till att mitokondrierna kan spela rollen som aktiva genreparatörer och att de spelar en oerhört viktig roll i patogenesen. WOLFGANG KÖSTLER, professor i Wien, var konferensens starke man såsom initiativtagare och organisatör. Han har också tillsammans med två kolleger utvecklat en mycket förnämlig teori om hur mitokondriema (mitokondrien är en cellorganell, som uppstod i tidig evolution genom att en frilevande bakterie tog sig in i en annan organism, för att så småningom utveckla en symbios med sin värd) vid en ogynnsam cellmiljö kan återutveckla sin gamla frilevande bakterieform och därmed lämna cellen och ta sig ut i vävnad och blod. Detta skulle då vara en välgrundad delförklaring till de mikroorganismer som återfinns i kroniskt sjukas blod. För sin väl underbyggda teori hade Köstler belönats med ett mycket ärofyllt vetenskapspris från Tyskland. Precis som mikroberna visar upp många ansikten, visade Wienkonferensen upp ett spektrum av synsätt och förklaringar till cancer. Likadant fanns här många alternativ till framgångsrika behandlingar. Därför skäms man inför de myndigheter och den politiska makten i Sverige, som har reducerat patientens möjligheter att få hjälp till endast tre alternativ: strålning, operation och cellgifter. Forskningsetablissemanget är ändå snävare i sitt synsätt, när det vill härleda uppkomsten av cancer till nästintill en enda orsak: den förändrade genen. |