Alternativmedicinens framtid i EU

- Lannoye-rapporten



EU har tillsatt en enmansutredning för att bringa klarhet i alternativmedicinens ställning i de olika medlemsländerna, samt för att lägga fram ett förslag om alternativmedicinens framtid. Enmansutredare är Paul Lannoye, Belgien, och rapporten heter därför Lannoye-rapporten. Den behandlas i EU-utskottet för Miljö, folkhälsa och konsumentskydd.

Rapporten föreslår bland annat följande:

1. Större erkännande, status, för altemativmedicinen, i första hand kiropraktik, homeopati, traditionell kinesisk medicin med akupunktur, naturmedicin med kosttillskott och naturmedel, antroposofisk medicin, osteopati och fytoterapi (örtterapi).

2. Att man anslår 10 miljoner ECU/år för forskning inom alternativmedicin.

3. Att reformera sjuk- och socialförsäkringssystemen, så att kostnaderna även för alternativmedicinsk behandling skall betalas på samma villkor som för skolmedicinen.

4. Inrättandet av en expertkommitté för att bedöma de olika alternativa behandlingsformernas effektivitet.

5. Förslag för att förbättra utbildningen för dem som praktiserar alternativ medicin.

6. Att man avbryter alla pågående rättsliga åtgärder mot utövare av alternativmedicin för illegalt utövande av läkaryrket, såvida inte patienterna lidit någon skada.
  Förslaget motiveras bland annat av följande:
  • Medicinsk pluralism, dvs att det skall få finnas flera olika terapiformer parallellt med varandra. Balansen mellan tillgång och efterfrågan skall uppnås genom en dubbel frihetsprincip: frihet för patienterna att välja behandlingsform samt friheten för utövarna att behandla. Självklart skall det garanteras att behandlingarna är oskadliga och håller viss kvalitet.

  • Gemensam lagstiftning i medlemsländerna för att motverka den ojämlikhet som i dag råder mellan olika länder vad gäller altemativmedicinen.

  • Den medicinska kvaliteten bör säkerställas genom att utövarna har en lämplig utbildning, med avlagda examensbevis.
Det pågår naturligtvis mycket lobbyverksamhet även inom detta område. Läkemedelsbolagen och andra intressenter som har fördel av att behålla det nuvarande systemet, agerar naturligtvis mot förslaget.
  En intressant nyhet är dock att det stora franska läkemedelsföretaget Roche är positivt till rapporten. Detta beror sannolikt på att Roche är världens största tillverkare av vitaminer (råvaror). Dessa råvaror återfinns inte bara i vitaminprodukter på apoteken, utan ingår i de flesta vitaminprodukter i hälsokostaffärerna.
  Eftersom marknaden för kosttillskott ökar kraftigt varje år, har Roche ett försprång före sina konkurrenter och de tjänar pengar antingen på gungorna (läkemedel) eller på karusellerna (kosttillskott).
  Chansen att Lannoye-rapporten röstas igenom i utskottet anses för närvarande vara 50%. Det väger alltså jämnt. Förhoppningsvis kan ytterligare medlemmar påverkas så att de röstar för. Leverantörsföreningen för hälsokostprodukter i Europa har uttalat sig positivt om rapporten.
  Rapporten kommer upp för röstning i miljöutskottet i januari 1997. Om den röstas igenom i EU-utskottet, kommer den efter yttrande av kommissionen att gå vidare på remiss till EU-parlamentet, vilket tar ca fyra månader. Om den röstas igenom i EU-parlamentet måste den enligt EU-regler verkställas inom 18 månader.


Vad händer då med svenska läke- och livsmedelsverkens förslag?

Det svenska statliga förslaget om gränsdraging mellan livsmedel och medicin har varit ute på remiss och under 1996 skall en remissammanställning ha gjorts.
  Efter nyår vidtar interna diskussioner på läkemedelsverket och livsmedelsverket, vilket skall resultera i en ny och omarbetad version, där man förhoppningsvis tagit hänsyn till de olika remissinstansernas synpunkter.
  Ett definitivt beslut väntas först under hösten 1997. Efter det kan de olika företagen amnäla produkter som de vill sälja och som överstiger tilllåtna gränsvärden, till läkemedelsverket för att få dem klassade som kosttillskott eller läkemedel.
  Anledningen till att det dröjer till hösten 1997 är antagligen att man vill avvakta EUs beslut av Lannoyerapporten. Efter läkemedelsverkets beslut kommer troligen en övergångsperiod på minst ett år att gälla.
  Detta är den rent formella delen vad gäller läkemedelverkets klassning av kosttillskott, men vad är syftet med förslaget och vad skyddar den konsumenten emot?


Föråldrade lagar

Hela problematiken bottnar i en föråldrad juridisk aspekt. Ett medel som kan, eller påstås kunna bota, lindra eller förebygga sjukdom, klassa som läkemedel enligt läkemedelslagen. Sådana medel får bara tillverkas av läkemedelsföretag och rekommenderas eller säljas av utbildad personal (läs läkare och apotekare). Så säger lagen.
  Grundfelet är egentligen inte läkemedelsverkets, utan lagens, som är helt föråldrad i denna fråga.
  Läkemedelsindustrins intressenter påverkar myndigheterna, som i sin tur bara sköter sina åligganden och följer lagen, det vill säga söker efter lagliga möjligheter att utnyttja situationen så att det passar industrin och myndigheterna. Så länge myndigheten har lagen på sin sida kommer den alltid att vinna.
  Det är därför inte någon mening med att argumentera mot myndigheterna i denna fråga. De sköter sina uppdrag och följer lagen i ett byråkratiskt samhälle och skulle formellt göra tjänstefel om de gjorde på ett annat sätt.
  Det är helt parallellt till en läkare som inte kan diagnostisera en sjukdom som enligt socialstyrelsen inte finns (t ex amalgamförgiftning, elöverkänslighet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom etc). En annan parallell är invandrarverket, som ger uppehållstillstånd eller utvisar flyktingar i enlighet med lagen och inte ser till individen, situationen eller verkligheten. Det finns helt enkelt inte plats för sunt förnuft och personliga initiativ eller överväganden.


Hur skall avgränsningen göras?

Var gränsvärdena borde ligga för kosttillskott är en felaktig utgångspunkt.
  Det korrekta är att i stället ange en övre gräns, där mineraler och vitaminer blir dokumenterat farliga. Och hur kan vitlökskapslar klassas som läkemedel, medan en hel vitlök klassas som livsmedel? Om vitlöken blev farlig på vägen till sin kapsel, varför blev inte sockerbetan farlig på vägen till sin sockerbit?
  Som svar på denna fråga hävdar myndigheterna att ingen äter socker för att bli frisk, därför klassas det som livsmedel. Och det är tillåtet att äta saker som kan göra mig sjuk. Vidare hävdar de att ingen äter vitlökskapslar för att det är gott, utan för dess eventuellt botande effekt, därför är det enligt lagen ett läkemedel, oavsett om det fungerar eller inte.
  Gränsen för vad som skall klassas som läkemedel borde vara: medel som kan ge biverkningar vid normal användning. Att skydda konsumenter från medel inom denna kategori är en berättigad uppgift för läkemedelsverket.


Dags att ändra lagen

Hela diskussionen är därför felaktig och vinklad ur sjukvårdsindustrins intressen.
  Varför skall vissa företag och yrkesgrupper ha monopol på hälso- och sjukvård, även den del som är utan biverkningar? Det strider mot konkurrenslagen.
  Att människor inte får välja hur de vill bli friska, att från myndigheternas sida skydda konsumenterna mot medel som inte ger några som helst biverkningar vid normal användning, strider mot moral, sunt förnuft och mot mänskliga rättigheter. Om detta är att följa lagen, är det dags att ändra på en lag som är föråldrad och som inte fyller någon funktion, utan i stället motarbetar människors hälsa. När den nödvändiga ändringen av läkemedelslagen har skett, kommer myndigheterna att fortsätta att sköta sina uppdrag, men nu för människors bästa. Allt enligt lagen.
  En myndighet gör alltid rätt så länge den följer lagen. Därför måste man påverka dem som har makten över lagen och det är politikerna. De i sin tur påverkas av opinionen och möjligheten att bli valda. Därför är påverkan på gräsrotsnivå den bästa möjligheten.
  Oavsett vad som än händer kommer utvecklingen att gå i vår favör. Om myndigheterna förbjuder möjligheten för de flesta människor att bli och förbli friska, kommer folkhälsan att gå i botten. Detta kommer att tvinga politikerna att tänka om, inte för att de vill, utan för att de måste.
  Sjuka människor kan inte arbeta bra och tjäna in pengar till systemet och när friska människor blir en bristvara, måste man radikalt ändra på förutsättningarna. Nytänkande har ofta tvingats fram mot maktmänniskornas vilja, till exempel när den konservativa kyrkan tvingades ta in de radikala idéerna om att jorden inte var universums centrum, utan att jorden och de andra planeterna cirklade runt solen.
  I framtiden kommer altemativmedicinen att accepteras, eftersom:

1. det är ett rättvisekrav eller annars strider det mot de mänskliga rättigheterna av två anledningar:
  • det måste finnas frihet för människor att välja behandlingsform vid sin sjukdom, på samma sätt som det måste finnas religionsfrihet, informationsfrihet, valfrihet etc.

  • det måste finnas frihet för seriösa och utbildade utövare av alternativ medicin att behandla människor med de metoder de vill använda, så länge det inte kan påvisas vara mer farligt än den konventionella medicinen.
2. Människors efterfrågan av alternativ medicin är mycket starkt växande och kommer att fortsätta att vara det.

3. Alternativ medicin är mycket mer kostnadseffektiv än konventionell sjukvård med vissa undantag, akutvård, åldringsvård etc, på grund av att
  • den ger bättre och snabbare resultat
  • behandlingen är billigare
  • den ger färre återfall
  • den i stort sett saknar biverkningar
4. Den konventionella sjukvården kommer att kollapsa under sin egen tyngd om den inte accepterar alternativmedicinen.

5. Man måste utvidga den allmänna sjukförsäksingen till att omfatta även alternativmedicinen, både i förebyggande och behandlande syfte för att kraftigt minska sjukvårdskostnaderna.

Trots allt har de människor som är lite förutseende och inte helt lägger sin hälsa och sina liv i myndigheternas händer, goda möjligheter att klara sin hälsa bra. Det är vår gemensamma skyldighet att se till att det är så många som möjligt som förstår detta.

BERTIL WOSK      
Borghamn      



Redaktionell kommentar:

Vi i redaktionen är knappast några EU-förespråkare, men om Lannoyerapporten skulle antas, vore det ett framsteg för en riktig hälsopolitik.
  Eftersom besluten i EU avgörs till stor del genom lobbyverksamhet, liksom för övrigt överallt annars, är detta förslag ganska signifikativt. Inom EU har de stora företagen med mycket pengar också mycket makt.
  I Sverige finns två, efter svenska förhållanden gigantiska läkemedelsföretag, Astra och Pharmacia, som länge med sin lobbyverksamhet tillåtits dominera sjukvårdspohtiken. Den folkliga rörelsen i hälsofrågor har varit splittrad och svag.
  Ett sätt att stärka trycket på politiker i dessa frågor är att Du, om Du liksom redaktionen tycker om Bertil Wosks debattinlägg, skickar in det till Din riksdagspolitiker Du röstat fram. Se också gärna till att Din svenska representant i Bryssel också får läsa artikeln.