|
Bokrecension:
av Ingemar Ljungqvist Den norske läkaren Stig Bruset har med sin bok - sin exposé - över de flesta tillgängliga alternativ för cancerbehandling fyllt ut ett viktigt tomrum i den svenska facklitteraturen. I sin bok Cancer och jakten på mirakel har Stig Bruset delat med sig av sin kunskap om detta jättelika fält. Han nöjer sig inte enbart med metoder och medel som finns tillgängliga i västvärlden, utan har genom studieresor till Mexiko, USA och Kina också förmedlat till läsaren deras annorlunda terapier. Han går också till gnmden med problematiken och jämför de grundläggande synsätt som utgör basen för de olika traditionerna i de olika länderna. På så sätt blir boken en handbok, ja - näst intill en bibel, skulle jag vilja kalla det, för varje praktiserande terapeut och läkare som vill hjälpa sina patienter och som också samtidigt vill ha en förståelse för de kolleger som närmat sig cancerfrågan utifrån ett annat synsätt än det traditionellt svenska. Likadant fyller boken en stor uppgift för alla dem som fått sin cancerdiagnos och vill skapa sig en bild över sjukdomen. De får också en utomordentlig hjälp att finna en handling som stämmer överens med den egna livsinställningen. I förordet till boken säger Stig Bruset att hans intentioner varit att bygga en bro mellan skolmedicinen och deras tre alternativ operation, strålning och cellgifter samt de många andra alternativen som faktiskt finns för att behandla cancer. Man skulle kunna hoppas att Bruset får rätt. Men i den beskrivning han ger av hur man i den nordeuropeiska och amerikanska skolmedicinen använder sig av medel och metoder för att hela tiden smutskasta de övriga alternativen, oavsett om de är seriösa eller inte, verkar den målsättningen utopisk. Bruset visar själv flera exempel på hur skolmedicinens förespråkare med ohederliga metoder och med felaktig tolkning av statistik gett sig på andra behandlingsformer enbart för att klassa ned dem och stärka sitt eget åsiktsmonopol. Författaren refererar till ett flertal undersökningar som gör att man ändå kommer att få se en ändring i framtiden. Bruset betonar hur cancervården tidigare enbart varit en fråga för tre grupper: forskarna, läkarna och myndigheterna. En fjärde grupp börjar nu ge sig till känna och det är patienterna själva som börjar ställa krav, och enligt norska undersökningar söker bortemot hälften av patienterna också upp alternativen. Orsaken till att patienterna kompletterar skolmedicinsk behandling styrks också med undersökningar. Främsta anledningen är att de skräms från skolmedicinen, då läkarna inte nog bemödar sig om patienten själv, utan enbart behandlar hans sjuka celler. Här går också den stora skiljelinjen mellan skolmedicin och alternativen. I skolmedicinen bekämpar man de sjuka cellerna och flera specialister deltar, medan alternativen i stället utgår från ett helhetstänkande, där man försöker hjälpa patienten att själv mobilisera sin egen motståndskraft mot sjukdomen. Boken Cancer och jakten på mirakel ger sedan en lättläst beskrivning över det stora spektret av komplementära behandlingsmetoder, där det läggs mycket stor vikt vid psykologisk och energigivande stöd, liksom hur viktig kosten är för att både förebygga och motverka cancern. Lika självklart berör Bruset utförligt hur viktigt det är med en riktig vitamin- och mineralbalans, liksom att det finns en stor potential av örter som kan hjälpa. I det sista spännande kapitlet ger sig sedan Bruset in på de behandlingsformer, som befinner sig i gränslandet mellan alternativ medicin och skolmedicin. Det är här cancerforskningens pionjärer presenteras, som till exempel polsk-amerikanen Burzynski, som infört ett helt nytt begrepp inom immunologin: det kemiska immunförsvaret. Burzynski upptäckte tidigt, att cancerpatienter saknar vissa substanser i urinen, vilka finns hos friska. Han kallar dessa för antineoplastoner och hittills har han identifierat bortemot tio sådana ämnen som är uppbyggda av korta peptidkedjor. Först utvann han dessa ur urinen hos friska för att ge till sina patienter, med mycket gott resultat. Senare har svensken Håkan Cederberg hjälpt Burzynski att syntetiskt framställa antineoplastoner. Ytterligare två svenskar finns representerade i bokens avslutande kapitel. Erik Enby är en, som presenterats tidigare för denna tidnings läsare, och den andre är professor Björn Nordenström, som med svaga elektriska strömmar rakt in i tumören kan få den att smälta ihop. Nordenströms metod används i väldigt stor utsträckning på kinesiska sjukhus, sedan man där i stort upplagda försök visat att den påtagligt hjälper patienten. Andra intressanta terapier som tas upp är homeopati, magnetterapi, tymusextrakt, vacciner, hajleverolja och syrebehandling. Sammanfattningsvis kan sägas att boken är mycket välskriven och översättaren Leif Edström, som tillika är chef för det svenska förlaget CanSupport, skall ha all heder för det arbete han lagt ner. Boken borde vara ett måste för såväl forskare, läkare som terapeuter, vilka kommer i kontakt med cancerpatienter. Men allra viktigast. Var och en som får diagnosen cancer - och det är många av oss - borde skaffa boken för att kunna skaffa sig en egen bild av sin sjukdom. Det kan Brusets bok faktiskt göra och det behövs i den kakafoni av information som hela tiden omger oss. Med den bilden klar, blir det också lättare för patienten att besegra sin sjukdom. En patient som själv kämpar för sin hälsa har därmed redan förbättrat sin prognos. Boken kan alltså varmt rekommenderas. Vänd er per telefon 054-56 22 40 eller fax 054-56 94 30 till förlaget CanSupport. |