av Ingemar Ljungqvist I 2000-TALETS VETENSKAP publicerade vi i nummer 3 och 4/96 en lång sammanfattande artikel om Geopatisk stress. Den handlade om sambandet mellan jordstrålning och dess effekter på människan och hur man kan detektera denna strålning med slagruta som hjälpmedel. AV DE LÄSARREAKTIONER vi fått är det den artikel som varit mest kontroversiell. Det vanligaste påståendet är att vi inte ska ta in den typen av ovetenskapliga artiklar jämfört med det andra innehållet vi har. MEN I 2000-TALETS VETENSKAP vill vi och kommer vi att skriva mer om jordstrålning, därför att vi anser att ämnesområdet helt ligger i linje med vårt namn, det handlar om framtidens vetenskap. Vi tror också att farhågorna inför slagrutor bottnar i den grundläggande synen på vad vetenskap är. Om man tolkar vetenskap, som det som lärs ut i läroböcker i biologi, kemi och fysik och som det delas ut forskningsanslag till inom universiteten, då har våra kritiker rätt. Jordstrålning är knappast vetenskap. Men definierar vi vetenskap som ett sanningssökande där det gäller att tolka och försöka förklara skeenden, lagbundenheter och fertomen i naturen, då anser vi att jordstrålning är ett fall för vetenskapen att behandla. ATT SLAGRUTAN ger utslag - även om det varierar starkt individuellt - är ovedersägligt. Är fenomenet enbart psykologiskt betingat eller är det en växelverkan mellan människan och svaga fält - ja, det anser vi vara huvudfrågan. Så länge inget entydigt svar kan ges på den frågan borde man söka svaret och i den processen vill 2000-Talets Vetenskap delta. EXEMPELVIS kan vi inte acceptera den tolkning som kollegan Forskning och Framstegs chefredaktör Björn Fjaestad proklamerar i två ledare (FoF 2/96, 4/96) där han helt sonika vill visa ut de som på universiteten vill syssla med fenomenet. Fjaestads hållning avslöjar att han sätter likhetstecken mellan vetenskap och det man redan vet. Han utesluter därmed att gamla fenomen som idag inte kan ges en strikt vetenskaplig tolkning beskrivna med matematiska formler också i framtiden skulle kunna bli begripliga. MED EN SÅDAN redan på förhand negativ inställning till olika företeelser, blir uppenbart de stora framstegen inom forskning svåra att uppnå. Fjaestad vill ju till och med förbjuda att de överhuvud undersöks. Tidskriften "Forskning och Framsteg" använder sig uppenbart av falsk marknadsföring - det handlar inte om framsteg. ANALOGIN MELLAN slagrutefenomenet och och kärlek, med den sexuella attraktionen är slående. De flesta accepterar att fenomenet existerar och att det är mycket individuellt betingat. Sexualiteten är från naturvetenskaplig synpunkt ett fenomen där flera aspekter spelar in men det är ändå inte inte mätbart med något neutralt instrument. Det kännetecknas också av stora individuella skillnader, då attraktionen kan vara ensidig respektive ömsesidig, uppstå mellan man och kvinna, men också mindre frekvent mellan man och man samt kvinna och kvinna. YTTRANDET "personkemin stämmer" brukar användas, men varför inte i stället postulera begreppet "de individuella vågfunktionerna harmoniserar". Det borde ändå finnas tillräckligt med underlag för att hävda att såväl cellen som individen bygger upp ett elektromagnetiskt fält omkring sig. Många alternativa terapeuter benämner detta energier. Andra kallar det för auran. En biofysiker skulle kunna mäta upp detta och klä det i termer av UPE (Ultrasvag foton emission) och därmed skulle det vara mätbart med avseende på amplitud, frekvens m.m. ÅTERSTÅR för Björn Fjaestad att bevisa, om han någonsin råkat ut för fenomenet kärlek och sexualitet: Majoriteten skulle nog svara ja på den frågan, utom Fjaestad själv. Björn kan ju inte förklara fenomenet med de naturvetenskapliga termer han lärt sig ur skolböckema - därmed förkastar han det som icke-existerande eller hur Fjaestad? 2000-TALETS VETENSKAP vill tvärtemot Forskning och Framsteg se slagrutefenomenet som ett uppslag för nya forskningsområden. Vi vet att idag kan vi bara mäta utslag subjektivt, dvs slagrutemannen behövs och mätresultaten är också individuella för flera typer av jordstrålning. Kanske är frekvensen individuell? Undantag är det dock för vattenådror och nedgrävda metallrör , där det brukar råda samstämmighet. MEN GENOM att angripa ett fenomen öppnar det för ett nytänkande. Dimensionen strålning - biofysikaliska fält och inte minst terapier baserade på detta har varit försummade under hela 1900-talets senare hälft inom västvärldens medicin. De har funnits och praktiserats under tusentals år och har också överlevt inom andra kultursfärer. DE BORDE ÅTER få sin plats inom vetenskapens högborgar, men då det gäller vårt eget nutida påvedöme, företrädd av Fjaestad m.fl. behövs det alltfler Galileis för att bryta motståndet. |
||||||||||||