Fängelse för småbarnsföräldrar I ett betänkande emanerande från Socialstyrelsen och riksdagspolitikern Barbro Westerholm vill man förbjuda alla icke läkare att behandla sjuka barn upp till femton år. Nuvarande åldersgräns åtta år är redan strängast i Europa. För att förslaget inte ska kringgås hotar man med fängelse upp till ett halvt år för föräldrar och naturterapeuter som behandlar barn. En sådan ändring jublar självfallet läkemedelsindustrin över. Barn med allergier och öroninflammationer kan enbart få medel typ cortison och antibiotika, vilket lindrar symtomen för stunden samtidigt som bieffekter uppstår som kräver annan medicin. Dessutom finns det en stor möjlighet att åkomman blir kronisk och barnet en livslång apotekskund. Den som botar en allergi, det är lättast att göra detta i tidig ålder, med exempelvis homeopati, vitaminer och mineraler kan bli berövad sin frihet. Organisationen KAM (Kommittén för Alternativ Medicin) med flera har dragit igång en kampanj och antalet faxade protestskrivelser samlas i stora högar hos de riksdagsledamöter som ska fatta det avgörande beslutet. Vi uppmanar alla som håller med oss att fortsätta protestera hos riksdagsledamöterna. Misslyckas vi påverka lagen får vi ses på fängelseön "Westerholmen". Barbros motsvarighet till apartheids Robbin Island. Mindre vägsalt ger bättre miljö I nummer 1/97 hade vi en större artikel om vägsaltets miljö- och hälsoeffekter. I en undersökning utförd 1996 av VTI (Väg- och transportforskningsinstitutet) i Linköping, styrks våra slutsatser. Forskarna Eva Gutavsson och Janet Yakoub hade via enkäter till hushåll i Gotland (ej salt), norra Kalmar län (salt), Västerbotten (lättsaltat) och Västernorrland (salt) sett ett tydligt samband i användningen av miljöförstörande avfettningsmedel och spolarvätskor och saltning. Samma gällde för bilarnas rostskador. Där salt används förslits bilar, miljö och därmed människor snabbare än där man är restriktiv eller helt avstår från saltning. (Referens VTI meddelande 798/1996) Lennart Axelsson vid Vägverket i Borlänge påpekar att verket ej gör någon helhetsbedömning av saltets miljöpåverkan. Denna beskrivs bara generellt sett väldigt översiktligt i konsekvensbeskrivningar. Axelsson framhåller också att utsläppet av cyanid inte är tillståndspliktigt. Ändock skriver Axelsson att Vägverket har hela ansvaret för det statliga vägnätet. Ett ansvar som medförde att man betalade ut 2,3 miljoner för skadade brunnar, vattentäkter etc. Stopp för världens bästa aidsmedicin I striden mellan medicinska framsteg och dess motståndare, de stora finansiella intressena, når oss i pressläggningsögonblicket ett tråkigt meddelande. Den ugandiska dagstidningen Munansi kunde den 10 april meddela att Ugandas hälsominister Jagwe har stoppat importen av professor Ssalis aidsmedicin Mariandina. (Se 2000-Talets Vetenskap nr 4/ 96). Patienterna har reagerat kraftfullt mot det inträffade. Det innebär att de vill mörda oss, säger de. Professor Ssali själv kommenterar att beslutet är oetiskt. Det är jämförbart med massmord. I Uganda får alltså lokala örtgubbar gå fria, medan en professionell forskare som Ssali stoppas. Men Ssali vet anledningen. Han hävdar att det beror på att han varit alltför frispråkig mot de vaccinationsförsök, som USA och WHO vill förlägga till Uganda, liksom mot att läkemedelsföretagen använder patienter i Uganda som försökskaniner för sina aidsmediciner - obeprövade sådana. Den som ligger bakom importstoppet är Rwomusana, chef för Ugandas aidskommission (motsvarigheten i Sverige är Noaks Ark) som själv står för marknadsföringen av ddl, AZT och 3TC i Uganda. Därför är det tydligt att amerikanska läkemedelsintressen figurerar i bakgrunden. Intressen som vill fortsätta tjäna miljarder på döende aidspatienter. Ny statlig ide: Knark till barn Läkemedelsverket som avknoppades från Socialstyrelsen för sju år sedan finansierar en stor del av sin verksamhet med uppdrag från industrin. Därmed går man också sina finansiärer till mötes i de mest cyniska former. I fallet med amfetamin/ritalina agerar läkemedelsjätten CIBA-Geigy i bakgrunden. I läkemedelverkets informationsblad 1997:1 skriver Jane Ahlqvist Rastad att man ser positivt på att förskriva amfetamin/ritalina till busiga barn sedan dessa klassats ha sjukdomen ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder). Detta på urval av mycket bristfälliga studier i Sverige. Trots att man inte vet (inte vill veta?) långtidseffekterna med beroende som följd ger man rekommendationer. Försöken har enbart omfattat 72 barn av vilka 31 fick amfetamin under ett år. Trots att tre av dessa drabbades av hallucinationer och andra biverkningar gjorde att andra fick avbryta studien vill man alltså gå vidare. Så enkelt vill därmed Läkemedelsverket spoliera all den andra informativa verksamhet som lärare förmedlar till sina barn om narkotikans farlighet. För den som vill ha utmärkt bakgrundsmaterial till amfetamin/ritalina-förslaget rekommenderas att köpa tidskriften "mänskliga rättigheter" nr 1/97 utgiven av KMR; telefon Ännu en attack mot Ssalis klinik I slutet av februari utsattes Mariandinakliniken i Kampala för en regelrätt väpnad attack, där värdefull dokumentation gick upp i rök. Kulor korsade klinikens olika rum. De anställda jämte professor Ssali undkom oskadda. Liksom tidigare misstänker 2000-Talets Vetenskap att det är läkemedelsindustrin som vill stoppa det bästa och mest väldokumenterade försöket med aids-behandling (Se 2000-Talets Vetenskap nr 4/96) som världen känner. Vi bad professor Hans Wigzell, med uppdrag för WHO i aidsfrågan, att kommentera Ssalis arbeten. - Han måste göra dubbla försök för att övertyga den skeptiska forskarvärlden. Men det är ingen mening med att förlägga dessa till Sverige. Läkemedelsverkets byråkratiska regler, skulle göra att det tar alldeles för lång tid. Vad kan det internationella forskaretablissemanget göra för att förhindra nya attacker mot Ssalis klinik? - Vi måste kolla vad orsaken är. Man borde rikta det internationella strålkastarljuset på detta, för att ge skydd åt Ssali. Själv ska jag höra med de ugandiska kollegor jag känner. |