Smått från medicinska historien Medicinhistorien är fylld av händelser, där de stora pionjärerna oftast haft mycket stora svårigheter att övertyga sina kollegor om riktigheten av sin upptäckt. Här några axplock: Fram till 1954 gjordes många framsteg utifrån det som kallas för anekdotiska berättelser. Sedan blev metoden att införa stort upplagda försök, som numera utvecklats till dubbel-blinda placebo-kontrollerade studier. 1921 hade den då 29-årige FREDERICK BANTING, Kanada, upptäckt att insulin kunde hjälpa vid diabetes. Han utförde sina försök utan finansiellt stöd och självfinansierade sina studier med 500 dollar. En dubbelkontrollerad studie med 50 patienter, där hälften enbart fått placebo hade varit en legaliserad form av massmord. Idag föreskriver myndigheter som Läkemedelsverket dubbelblinda försök för att få mediciner mot obotliga sjukdomar godkända samtidigt som man försöker förhindra att kosttillskott användes. Penicillinet fick stå och vänta på en hylla i tio år. Under den tiden kallade läkarna mig för en kvacksalvare, sa ALEXANDER FLEMING. Strålning från radium kan inte bota cancer. Det förstör bara cancervävnad i ett begränsat område, men det påverkar inte sjukdomen i blodet, sa professor FRANCIS WOOD 1944. Doktor IAN MCDONALD, 1957: Rökning är en harmlös fritidssysselsättning upp till 24 cigaretter om dagen. Ett paket om dagen håller lungcancern borta. Kineserna använde på 800-talet en bok som hette Tusen Gyllene Livsregler. I den kunde man läsa att skalen från ris kunde användas till att bota beri-beri. Det skulle dröja ytterligare 1100 år innan botemedlet mot beri-beri återupptäcktes i väst, och man är nu överens om att det är en vitamin Bl brist.