Alternativmedicin auktoriserar sig KAM (Kommittén för Alternativ Medicin) som är en paraplyorganisation för olika förbund av alternativa behandlingsformer har ställt upp ett eget regelverk för att kunna auktorisera sina behandlande terapeuter. Detta av två skäl. Dels ska patienten känna en trygghet i att terapeuten har en gedigen utbildning, dels för att få ett erkännande av myndigheterna för att kunna bidra till en bättre folkhälsa i Sverige. För att erhålla ett auktorisationsbevis krävs att man genomgått ett minimum av basmedicinsk utbildning motsvarande 40 högskolepoäng. Till detta behövs också en godkänd utbildning inom respektive förbund. Följande förbund är organiserade inom KAM: Nordiska magnetterapiförbundet, Näringsmedicinska Terapiförbundet, Riksförbundet för Shiatsu, Svenska Akademin för Klassisk Homeopati, Svenska Akupunkturförbundet, Svenska Biopatiförbundet, Svenska Fotzonterapeuters Riksförbund, Svenska Homeopraktikers Riksförbund, Svenska Naturläkarförbundet, Svenska Naturmedicinska Sällskapet och Svensk Medicinsk Qigong Riksförbund. Auktorisationen bygger på den statliga behörighetskommitténs betänkande från 1994: "KAM är en organisation som skapat en egen auktorisationsverksamhet. Genom denna ... sörja för en sanering och utmönstring av olämpliga yrkesutövare. För att en sådan egenkontroll ska få genomslag krävs givetvis att organisationen når ut med sin information till aktuella och blivande patienter." Hittills har drygt 400 terapeuter passerat godkännandeproceduren. Ytterligare ett femtiotal är under prövning. Uppenbart arbetar KAM mot mycket mäktiga intressen. Skolmedicinen, som vill ha monopol på människors sjukdomar, trots sina tillkortakommanden för många sjukdomar, vill snarast ignorera KAMs initiativ. Därmed röner KAMs initiativ också lite intresse från etablerade massmedia. Inte ens stora hälsotidningar som Må Bra och Hälsa visar auktorisationen något större intresse. KAM har trots små finansiella resurser blivit ordentligt uppmärksammat genom sina kampanjer mot det nya 15-årsförslaget , dvs att barn under femton år enbart får behandlas av sjukvården, och där föräldrar eller andra som kurerar de yngre hotas med fängelsestraff. Samma dag som KAM i en presskonferens offentliggjorde sitt auktorisationsförfarande lovade socialminister Margot Wallström att den nuvarande åttaårsgränsen inte ska höjas. Detta i ett interpellationssvar till Görel Thurdin (c) i riksdagen. Transplantation över artbarriär riskfylld Två forskargrupper har upptäckt retrovirus hos grisar, som också kan infektera mänskliga celler. Fynden som är preliminära gör att forskarna drar slutsatsen att det finns en stor risk att dessa retrovirus vid transplantation av organ från grisen kan komma in i människan. Trots dessa forskarvarningar fortsätter FDA (USAs läkemedelsverk) att ge tillstånd till försök med transplantationer från svin till människa. l Storbritannien har man däremot infört ett temporärt stopp för denna typ av verksamhet. Risken är att för grisen endogena, ofarliga virus kan få en sjukdomsframkallande verkan när de kommer in i en annan art. Detta speciellt som organmottagaren dessutom använder sig av immunförsvarsnedsättande medel. De svenska professorerna är medvetna om faran, men vill ändå gå vidare med transplantationer från gris till människa. Man tror sig undvika problemet genom att noggrannt välja ut de grisar som selekteras till organdonatorer, för att sedan avla fram en stam med virusfria grisar - huruvida detta alls är möjligt. (Källa SvD 10 mars 1997, sid 9)
Diet hjälper mot epilepsi Dagens Nyheter hade för ovanlighetens skull ett osedvanligt bra medicinreportage om hur man når påtagliga framgångar i behandlingen av barn med epilepsi. Ovanligt var reportaget såtillvida att det beskrev hur några mödrar hade tagit saken i egna händer och direkt tagit fram kunskapen om hur man ska hjälpa sina egna barn. DN brukar annars vanligtvis bara framhålla skolmedicinens egna framsteg och oftast negligera den typ av forskning som inte faller inom etablissemangets domäner. En förklaring till detta var att artikeln var skriven av en allmänreporter - inte av medicinreportrarna. Kvinnorna i Sverige var Irene Grönvall, Stockholm, skådespelerska och Lena Stridsman, Visby, sjuksköterska. De hade tagit kontakt med mödrar i USA som fått hjälp på Johns Hopkins-sjukhuset, som alltsedan 20-talet behandlat barn med kramper, med så kallad ketogen diet, när medicin inte hade hjälpt. Svenskorna utrustade sig med video och litteratur från USA, sedan den svenska skolmedicinens alternativ verkat alltför avskräckande med operationer. Genom att inleda med fasta och sedan hålla en strikt diet, där sammansättningen av näringsämnena måste följa noggranna scheman har man lyckats åstadkomma stora förbättringar för sina barn. (Källa: DN 28 dec 1996, sid A6)
Fasaden är viktigare Galna kosjukan har till slut fått myndigheter att reagera. Vetenskapliga problemsituationer behandlas dock inte alltid rationellt. Här står enormt mycket pengar på spel eller som DN utrycker det: "I ena vågskålen finns hotet om en dödlig epidemi som smittar med maten. I den andra finns risken för miljardförluster för bönder, industri och handel". När det gäller kampen mot mäktiga livsmedelsindustrin, med stor lobbyverksamhet i Bryssel, har EU varit undfallande när det gäller galna kosjukan. Kravet på att man måste bevisa att det är farligt står fast. Alltså fick kött från engelska kor länge säljas, eftersom de entydiga bevisen saknades - och gör fortfarande. Kosmetikaindustrin däremot, som inte är lika mäktig har det svårare. Här gäller försiktighetsprincipen; det vill säga producenten måste bevisa att produkten är ofarlig. Alltså får inte delar från kor såsom ögon, hjärna och ryggmärg förekomma i hudsalvor. Nu är det också endast ett litet fåtal produkter som har dessa ingredienser. Därför är det lätt för Läkemedelsverkets representant i EUs kommitté att fatta beslut. EU säger nej till detta. Med andra ord kan vi känna oss ganska säkra på det vi använder när det gäller att hålla vår fasad snygg, medan mäktiga penningintressen har en oerhörd makt över det vi stoppar in i våra kroppar. (Källa: T Michélsen, DN 8 juni 1997, sid A6)
|