|
i biologiska system av Ingemar Ljungqvist Förklaringen till Okinawabefolkningens hälsa måste till stor del tillskrivas det mineralhaltiga vatten de dricker. Detta i sin tur beror på att vattnet fått rinna genom en berggrund uppbyggd av koraller Dessa förhållandena på Okinawa har man vetat om länge. En naturläkare tog på 1500-talet med sig koraller som han sedan använde för att berika det vatten han gav sina patienter. Det finns också omskrivet i skriften "Honsusho" hur man förr använde koraller i folkmedicinens tjänst. Kobayashis moderna undersökningar sporrade japanska företag att tillverka vattenrenare för japanska marknaden. l slutet av 1970-talet hade ett japanskt företag tillverkat en vattenrenare där man bland annat använde sig av koraller från Okinawa. Knappt tio år senare gjorde man ytterligare en enkel produkt. Man förpackade helt enkelt fin korallsand i små tepåsar. Detta var uppenbart ett enklare och mer påtagligt sätt för konsumenterna att vara säkra på att det de drack innehöll korallkalcium. Den sistnämnda produkten fick företaget att utvecklas, och idag finns flera tusen anställda enbart i Japan. Korallen som man använder sig av heter Sangokorall och tillhör släktet Seleractinia. Den har haft en mycket lång evolutionshistoria och man räknar att den funnits åtminstone sedan Kambrium, dvs mer än 600 miljoner år. Korallen är idag fridlyst, så man kan inte bryta den från korallreven. De koraller som finns att köpa är därför hämtade från bottensediment. Havets ständiga nötande mot korallreven bryter loss små korn som därefter hamnar på botten. Eftersom korallen är en havslevande organism speglar den havets mineral-sammansättning, där dock vissa mineraler såsom kalcium har en mycket hög koncentration. Korallsanden har ett levande ursprung och liksom vi själva har den sitt ursprung i havet. Man kan jämföra med den mänskliga organismen, där mineralbalansen liknar korallens men där överskottet av just kalcium lagrats upp i de fasta bärande delarna som skelett och tänder. För övrigt lär också det mänskliga fostervattnet ha en liknande sammansättning av mineraler som just korallen. Korallens sammansättning av mineraler domineras av kalcium. I den mänskliga organismen kommer kalcium på femte plats som det vanligast förekommande grundämnet, efter de fyra stora: väte, syre, kol och kväve. Därmed är kalcium den vanligaste förekommande metallen och utgör drygt en procent av kroppsvikten, dvs vi består av nästan ett kg kalcium. Den allt dominerande andelen kalcium är emellertid knutet till skelett och tänder. Kalcium förekommer inte i sin rena metallform utan i biologiska system är det i jonformen, där två elektroner försvunnit; alltså uppbär kalciumjonen en tvåvärt positiv laddning. Med sin kraftfulla laddning och moderata storlek omges kalciumjonen i biologiska system av en anhopning av vattenmolekyler. Här kan nämnas att av övriga tvåvärda metalljoner har kadmium samma storlek som kalcium och borde därmed kunna ersätta kalcium vid olika bindningspositioner. Kalcium har ett otal viktiga funktioner i biologiska system. Forskningen runt kalciums betydelse ökar, men eftersom människans komplexa system innefattar mer än 100.000 viktiga enzymfunktioner är det ingen som med säkerhet kan säga att man helt förstår alla samband. Fyra viktiga funktionella samband verkar ändå utkristallisera sig. Det allt överskuggande förrådet av kalcium finns kopplat till de ortofosfater som bygger upp skelettet och gör det hårt och dessutom smidigt och segt. Vid kalciumbrist i blodet kan skelettet tjäna som en reservoar och balansera blodets kalciumhalt. Får detta fortgå kan det leda till en allvarlig urkalkning med benskörhet, osteoporos, som följd. Skelettbenen förlorar sin seghet - endast hårdheten består och benbrott kan inträffa vid minsta yttre våld. Fenomenet är förutom vid åldrandet också av stor betydelse under graviditeten då stora mängder kalcium kan tas ur moderns tänder och skelett för att bygga upp fostrets benstomme. Detta förlopp regleras av ett bisköldkörtelhormon PTH, som vid för låg kalciumhalt i blodet frisläpper kalcium ur skelettet, samtidigt som det ökar upptaget av kalcium ur tarmen. Jämsides med bisköldkörtelhormonet PTH fungerar också vitamin D, som en viktig faktor för ett korrekt upptag och distribution av kalcium. En stor källa för D-vitamin är vanligt solljus. En mycket viktig faktor, kanske den viktigaste, för att upprätthålla hälsa är att ha rätt pH-värde i de olika kroppsvätskorna. I magsäcken ska det exempelvis vara mycket surt, dvs ett extremt lågt pH för en effektiv sönderdelning av födan. Ett friskt venöst blod ska ha pH-värdet 7,46, liksom ryggmärgsvätskan. Inuti cellen ska pH-värdet ligga lägre, men det kan tillåtas fluktuera beroende på cellens aktivitet. pH-värdet i blodet speglas av salivens pH, vilket kan avläsas. Förutsatt att man inte intagit någon föda två timmar innan, ska en frisk individ ha pH 6,4-6,8 i saliven. Kalciumjonen, med både sin starka basiska egenskap och sin buffrande verkan står i direkt samband med ett riktigt värde på blodet. Finns det optimalt med kalcium i blodet, blir också pH-värdet det rätta. En fjärde nyckelfunktion hos kalciumjonen är dess roll i cellmembranen. Cellmembranets betydelse har länge varit underskattad, åtminstone när det gäller den tillämpade medicinen. Genom att reglera när och vad som ska passera in och ut ur cellen, är ett fungerande membran av utomordentlig vikt för att cellprocesserna ska löpa riktigt. Vi är av den uppfattningen att blir organismen överbelastad blir det membranet som får ta första stöten. När väl membranet börjar brista i funktion kan skadliga substanser tränga in i cellens inre, för att slutligen också drabba cellkärnan med dess kromosomer. Först i ett sådant läge kan exempelvis genetiska skador uppstå, vilket inom ortodox medicin är huvudorsaken till cancer. Den skolmedicinska uppfattningen av membranstrukturen är mycket schematisk och överförenklad, speciellt när det gäller proteinernas uppbyggnad liksom deras funktionella enheter. I 2000-Talets Vetenskap föredrar vi istället att förlita oss på den dynamiska strukturmodell av ett protein som ställdes upp av den tyske biofysikem Jakob Segal 1960, och som vidareutvecklades av honom under en 25-årsperiod. Efter sin upphovsmannen kallar vi Segals proteinmodell för Segaltunnan. I en Segaltunna som sitter i cellmembranet (Egentligen är det två tunnor som sitter ovanpå varann, vilket gör att längden blir densamma som omgivande losfolipider. Se figur 1) kommer den översta delen av peptidkedjorna att bli tillräckligt skjuvad så att en syremolekyl - tillhörande en ketogrupp - kan sticka ut så mycket att det finns utrymme för en kalciumjon med sitt hydratvatten att attraheras. Syret har ett ett visst elektronöverskott och får därmed ett negativt elektriskt fält omkring sig. 
FIGUR 1. De i membranet ingående proteinerna utgörs av två på varann stående Segaltunnor. Skalan ungefär lika med 50Å = 5 nm.
Detta attraherar en tvåvärt positiv kalciumjon att temporärt fastna.(Figur 2a) 
FIGUR 2a. Ketofasen vilotillstånd. Kalciumjonen med sitt hydratvatten attraheras till syret i peptidkedjan.
Statiskt uppkommer då i övre delen av tunnan en positiv totalladdning. Då denna del av tunnan vetter mot cellens yttersida förhindrar laddningen effektivt positivt laddade joner av natrium, kalium, väte, etc att passera igenom tunnans relativt stora hålrum. Vid excitationen, en av livets fundamentala verkningsprocesser, kommer emellertid tunnan att byta polaritet. Dubbelbindningen hos peptidsyret förskjutes till kol-kväve-kedjan i peptidsträngen och till syret går det bara en enkelbindning. Syret får nu ett underskott av elektroner och en yttre svag positiv laddning, vilken i sin tur repellerar bort kalciumjonen. (figur 2b) 
FIGUR 2b. Enolfasen = exciterade tillståndet. Kalciumjonen repelleras bort från enolgjuppen i peptidkedjan. Skala ungefär 1 Å
Detta tillstånd - enolfasen - är av mycket kortvarig natur, men öppnar för ett flöde av joner genom tunnan. För en nervcell motsvaras detta av en aktionspotential. När keto-tillståndet är återupprättat via energitransfer genom ATP-ADP-mekanismen kan åter kalciumjonen återta sin strategiska position. Med denna dynamiska förklaringsmodell kan mycket av membranfunktionen få sin logiska förklaring. Med denna modell kan det också förstås varför inverkan av kadmium och kvicksilver är förödande för membranet. Dessa tungmetaller kan ersätta kalciums position, då de har samma laddning och en mycket snarlik storlek. De frigörs vid övergång till enolfasen, precis som kalcium, men då dessa joner har avsevärt större massa ger den frigjorda energin upphov till betydligt lägre hastighet när jonema repelleras bort från peptidsyret. De skulle därmed göra hela membranfunktionen trögare, vilket är liktydigt med ett kraftfullt avsteg från det optimala. Vid en misstänkt djupgående kvicksilver- eller kadmiumbelastning, skulle således ett kraftfullt överskott av kalcium, kunna bidra till att kalciumjoner återtar många av de positioner som de båda tungmetallerna ockuperat. För att utröna hur ett grundämne som kalcium växelverkar i människokroppen är det också viktigt att se i vilket tillstånd metallen förekommer, tas upp, transporteras och utsöndras. Man måste här skilja på om den finns i kelerad form, dvs knuten till en aminosyra eller annan större molekyl, om den är i kolloidalt tillstånd dvs omges av vattenmolekyler eller i dess minsta rena jonform, då också rörligheten blir som störst. Men kanske allra viktigast är att erfarenhetsmässigt pröva huruvida ett ökat intag av kalcium kan ha välgörande effekter eller inte. En av de mest intresserade läkama var Carl Reich i USA som såg kalciumbrist som orsak till en mängd obalanser i kroppen. Genom att rekommendera många av sina patienter ett högt intag av kalcium och vitamin D uppnådde han mycket goda resultat. Med denna bakgrund blir det också enklare att förstå att många nu också drar nytta av den japanska korallsanden. Här finns det mesta av kalciumet i dess mest potenta form - i den rena jonformen, lätt att ta upp av kroppen och av de enzymer som behöver kalcium. Det kommer allt fler klara indikationer att korallvatten inte bara är ett utmärkt medel för att upprätthålla hälsa och en optimal kalciumnivå - det verkar också som att det för många fungerar som rena läkemedlet. Här använder vi ordet läkemedel i dess verkliga ursprungliga form. Ett medel som läker, dvs återbalanserar störda funktioner (juridiskt torde ett läkemedel vara något som läkemedelsverket godkänt för att den jättelika farmaceutindustrin ska kunna tjäna pengar på människors sjukdomar). De tvåtusen år gamla klassiska recepten verkar forfarande mycket giltiga: "låt i första hand din mat och ditt vatten vara din medicin". Referenser: ROBERT R BAREFOOT & CARL J REICH. The Calcium Factor. Bokar Cons. Arizona 1992 LIZ HODGKINSON. Coral Calcium, Archenemy of arthritis. Carnell Pic, London 1996. JAKOB SEGAL et al. Die Entstehung des Lebens. Fischer Verlag, Jena 1983. |