|
- i modern vetenskaplig form av Ingemar Ljungqvist Magneters användning inom läkekonsten är en mycket gammal företeelse, men resultaten har ofta varit motstridiga. Det har också varit svårt att övertyga läkarna om magnetens verkan, då ju kraften varit osynlig. Från södra Tyskland kommer Gerhard Fischer som kring sig samlat flera forskare för att utveckla ett enkelt användbart instrument, en madrass med inbyggda spolar. Madrassen ger den mänskliga organismen en positiv magnetisk påverkan genom att man funnit de frekvenser och amplituder vid vilka magnetfälten inducerar en kraftfull förstärkande influens på cellernas funktioner. Historiskt har människan länge fascinerats av magnetismen. Därför har hon också använt den för att försöka kurera allehanda sjukdomar. Från Babylonien och faraonernas Egypten finns upptecknat hur man använde sig av magneter ofta i kombination med salvor för att behandla sjuka. I Europa var magnetterapi intressant för både greker och romare, och in till dessa dagar finns det de som vigt sina liv åt att förbättra och använda magnetiska fält för att åstadkomma förbättringar i människokroppen. Inte minst har svensken Ivan Troeng varit intresserad och han har också påvisat mycket snabbare läkning exempelvis vid benbrott. Många djurförsök talar också om att magnetiska fält har en påverkan på levande organismer. Försöken har ibland visat otydliga resultat - och ibland även negativa sådana. Dessutom är ju såväl magnetiska fält som elektriska fält osynliga och därmed svåra att visa upp för att övertyga en förstockad hierarki av medicinare. Mindre känt utanför den egna kretsen är att magnetterapi internationellt tillämpas utbrett inom veterinärmedicinen och då med framgångsrika resultat eftersom den bygger på beprövad erfarenhet. Mycket forskning om magnetfälts inflytande på levande organismer har utförts. Inför arbetet med att utveckla en förbättrad teknologi, gjorde arbetsteamet runt Gerhard Fischer en litteraturstudie på mer än 6.000 vetenskapliga arbeten. Huvuduppgiften gällde emellertid att sammanställa alla dessa forskningsresultat och noggrannare slå fast hur magnetfält inverkade på olika fysiologiska processer. Dessutom gällde det att överbrygga de ibland onödiga gränserna mellan olika vetenskapliga discipliner. Framförallt gällde det att koppla ihop fysikens kunskaper med medicinens - och få gehör för detta, speciellt som dagstrenden för medicinforskningen är så ensidigt knutet till kemi, och då speciellt biokemin med tonvikt på gener och DNA. Det behövdes att ett energiknippe som industrimannen och sanningssökaren Gerhard Fischer skulle bli ordentligt sjuk. Fischers egen livshistoria är intressant. Fischer hade redan som 35-åring byggt upp en industrirörelse i södra Tyskland, som växte snabbare än han själv hann med. Stress och övertid knäckte hans hälsa. Han hade tidigt varit väderkänslig. När de sydliga fönvindarna svepte ner över Alperna påverkades hans hälsa negativt. En besvärande tarmfunktion fanns också. Totalbilden utvecklades också senare till svåra migränanfall och reumatisk värk i axlarna. Skolmedicinens medikamenter, som han fick från sin fru, hon var apotekare, hjälpte bara att tillfälligt lindra symtornen. Akupunktur, massage och annan alternativ behandling gav några dagars frist. Han provade också att resa till Japan för att där ta reda på vad de visste om magnetterapi. Han uppnådde med detta en viss förbättring - men han ville återfå full hälsa. Han säger sig nu ha fått den efter mer än tio års intensiv forskning, som han intresserat flera universitet för att utröna, men framförallt för att utveckla en konstruktion som gemene man kan använda sig av. Målsättningen med forskningen kring magnetmadrassen var att komma fram till en tillämpning som skulle förstärka den egna hälsopotentialen och att ge allehanda sjukdomar en rejäl utmaning. Samtidigt skulle den vara fri från biverkningar. Reultatet blev en magnetmadrass, dvs en enkel tre-delad madrass som i sig innehåller ett antal spolar. När man från manöverboxen låter en ström flyta fram i spolarna alstras ett magnetfält i madrassens närhet. Ligger man på madrassen penetrerar fältet personen i fråga och man utsätts för en påverkan. Största utmaningen för Fischer och hans medarbetare var att ge strömmen en sådan frekvens och en sådan amplitud, att det genererade magnetfältet gav maximal positiv påverkan på livsviktiga fysikaliska processer i inre organ och direkt på cellerna. 
Alexandra Portenier samlar kraft och energi på magnetmadrassen.
Foto: ANNA BÖHLMARK
Många av uppslagen till att gå vidare med det tålmodiga arbetet hämtades från djurförsök. Ulrich Warnke hade utfört intressanta försök vid sin institution på universitetet i Saarbrücken. En ensam guldfisk i ett akvarium utsattes först för ett homogent, statiskt magnetfält. Mätvärdena på syrets partialtryck, vattentemperatur och strömningshastigheten ändrade sig då inte nämnvärt. Men när guldfisken utsattes för ett mycket lågfrekvent, växlande magnetfält skedde stora förändringar. Fisken ökade plötsligt sitt upptag av syre och med ögat kunde man märka en större aktivitet hos fisken. Man fick också en tydlig påverkan när man utsatte vattenloppor - hinnkräftor - för pulserande magnetfält; hjärtslagens frekvens ökade. I naturen sker denna pulsökning hos hinnkräftorna när vattentemperaturen ökar. Hos människor som utsattes för samma sak märkte man också en tydlig stegring av blodets partialtryck av syre. Doktor Ulrich Warnke kunde ge en logisk förklaring till fenomenet: "Genom det pulserande magnetfältet uppstår starka elektriska potentialskillnader över blodkärlsväggarna. Detta uppstår då det inducerade elektriska fältet främjar en kraftfullare jontransport. Detta i sin tur leder till att de tryckreceptorer som sitter i blodkärlsväggarna signalerar om en förändring som i sin tur leder till en utvidgning av blodkärlen. Detta innebär i sig en terapeutisk effekt: en bättre genomblödning som också höjer andelen syre i blodet jämte vävnadernas tillgång till andra näringsämnen". Under förutsättning att styrkan på magnetfältet var tillräcklig, förstod nu Fischer att verkan måste ske på ett fysikaliskt sätt och att en av de främsta verkningsmekanismerna utövades direkt på cellmembranet. Ett friskt cellmembran har en potentialskillnad på 70-100 millivolt (mV). Hos cancersjuka kan denna sjunka till 20 mV och också få omvänd polaritet. Genom att verkan sker på varje cell borde magnetterapi kunna vara tilllämpbar på en rad sjukdomar. Fischers genomgång av den gamla litteraturen gav klara besked om detta. Man hade tidigare då och då lyckats med såväl ryggskott som lungsjukdomar. Det fanns studier som visade att det hjälpte både mot sterilitet och mot reumatism. Här gick Fischer också grundligt tillväga. Han införskaffade alla de på marknaden förekommande magnetterapianordningar han kunde komma över och lät dessa genomgå tester. Här fanns också förklaringen till att magnetterapin hos skolmedicinen till en del råkat i vanrykte. Många apparater var helt enkelt undermåliga, konstruerade mer för att ge vinst åt sina tillverkare än att hjälpa patienter med problem. Men det fanns också firmor som lagt sig vinn om att utveckla verkningsfulla instrument. För det system som hade de bästa kliniska studierna hade man delat in patienterna i fem kategorier efter behandlingsresultat. De som uppnått en mycket stor förbättring, de med stor förbättring, de med tillfredsställande resultat, de utan resultat och de som fått en försämring. För de tillstånd där man för de två bästa kriterierna tillsammans fått mer än 60 procent av patienterna att hamna, dvs att de fått en mycket stor eller stor förbättring sammanfattas dessa nedan:
I medeltal hade de 50.000 patienter som erhållit behandling mot en mängd sjukdomar, med pulserande magnetterapi med en sinusformad växelspänning som inducerande faktor, nått stora framgångar i 57 procent av fallen. Men Fischer förstod att det var otillräckligt. Om man med en ny magnetterapi inte kunde hjälpa närmare 43 procent av patienterna, skulle man vara chanslös mot de andra stora marknadsaktörerna, läkemedelsföretagen, som framförallt baserade sin terapi på kemiska droger. Fischer ville gå längre. Nu blev det att studera hur man skulle uppnå optimala inducerande elektriska fält runt cellerna. Här tog fysikerna vid. Genom att ersätta den tidigare sinusvågen, kom man fram till att en sågtandsvåg, med samma polaritet, inducerade det mest kraftfulla magnetfältet i kroppen. 
Figur 1. Den ingående strömmen med en sågtandskurva. Frekvensen ligger oftast på 200 Hz.
Samtidigt gällde det att finna ut den resonansfrekvens, och tillika den amplitud, som var bäst ägnad för att aktivera en starkare jontransport, såväl över cellmembranet, som i blodet. Här hämtade Fischer en mycket fin analogi från vårt eget öra. Innerörats hörselreceptorer är var för sig känsliga för en viss frekvens beroende på läget inne i snäckan. Är ljudvågen för lågfrekvent blir ingen receptor aktiverad - vi hör inget. Likadant med för höga ljud. Det finns ingen mottagare för dem i det mänskliga örat. Frekvensen måste alltså ligga inom ett visst intervall. Liknande är förhållandet för styrkan/amplituden. Ett för svagt ljud, även med rätt frekvens, förmår inte utlösa den aktionspotential som är nödvändig för att nervcellen ska vidarebefordra signalen till hjärnans hörselcentrum. Omvänt leder för kraftiga amplituder - stora decibelvärden - till obehag, ja rentav smärta.
Figur 2. Genom att modifiera amplituden hos de enskilda sågtandspulserna uppnås en överlagrad modulerad frekvens som här på 20 Hz. Den överlagrade pulsen har formen av en likbent triangel utan polarisationsväxling.
Slutresultatet för Fischer och hans medverkande professorer från universitet i Miinchen, Belgrad, Graz, Garmisch-Partenkirchen och S:t Gallen skulle sammanfattas i konceptet Quantronik-Resonans-Systemet. Quantronik är en sammandragning av orden kvantfysik, terapi och kybernetik (reglerteknik). Från manöverboxen som programmerar frekvens, sågtandsformen och amplituden liksom den reglerar användningstiden till åtta minuter, skickas en elektrisk ström ut, som i sin tur bildar ett analogt pulserande magnetfält som genomtränger den som ligger på madrassen. Magnetpulserna ger i sin tur upphov till elektriska fält inne i kroppen. Dessa påverkar såväl de polariserade proteinmolekylerna som de laddningsbärande jonerna både i cellmembran, inne i cellerna och i den kringflytande vävnadsvätskan och i blodet. Viktigast i detta förenade forskningsarbete var när man fann exakt vilka frekvenser som skulle vara de mest lämpade liksom vilken amplitud, dvs styrka man skulle ha på sågtandsvågen. Fischer kallar det själv för amplitudfönstret eller "huvudnyckeln till ett längre liv". I korthet skulle man kunna säga att magnetmadrassen ger följande effekter på den mänskliga organismen:
Denna säkerställda påverkan på den mänskliga organismen följs sedan upp av mängder med patientberättelser, där man efter en tids användande av madrassen, (rekommendationen är maximalt åtta minuters terapi tre gånger per dygn) som visar på att den sakta men säkert ger, ibland förbluffande bra, positiva resultat. Här kunde läkare berätta hur de fått patienter med besvärlig osteoporos - benskörhet - att kasta kryckorna, hur cancerpatienter med diabetes fått sina insulinvärden förbättrade, hur de med kroniska trötthetssyndrom blivit utan besvär, hur de med smärtande leder fått lindring osv. Bland berättelserna återfinns också de från idrottsmedicinare. Bland annat har Rornas fotbollslag använt sig av magnetterapi, liksom Giro d'Italiasegraren Toni Rominger. Man påpekar, att får kroppen åtta minuters magnetpåverkan blir den efterföljande massaaen effektivare och idrottsmännen får en snabbare återhämtning. Gerhard Fischer fick patent på den förbättrade magnetterapin 1992. 1994 hade användningen kommit igång, och därför kommer det att dröja innan de första större studierna är klara för publicering. Redan nu kommer dock de första preliminära rapporterna som klart indikerar att man lyckats, dvs att man klart överträffar de resultat som man tidigare nådde då man använde sig av sinusformad växelström. Man inbjuder därför läkare i hela Europa att delta i en stort upplagd studie för att utröna vid vilka sjukdomar magnetterapin kan vara ett komplement till annan behandling och till och med ersätta dyrare metoder. De svenska läkare som är intresserade kan vända sig till vår redaktion. Dessutom har den nya terapin anpassats så att den kan användas för hemmabruk. De enda kategorierna där man kan förvänta sig en negativ verkan är människor med inopererad pacemaker och gravida kvinnor. Dessa ska inte använda magnetterapi. Cancerpatienter bör inte heller på egen hand använda sig av magnetmadrassen, utan att först rådgöra med sin läkare. Man bör också ha i minnet att de som har fått en transplantation eller implantat och går på immunförsvarsnedsättande medicinering för att förhindra avstötning kan få oönskade problem, då magnetfälten återigen förstärker immunsystemet, vilket kan bidra till avstötningar. För transplantationer där man enbart flyttat delar på den egna kroppen torde magnetterapin vara mycket gynnsam då den förkortar läketiden. 2000-Talets Vetenskap hälsar magnetterapin i form av Quantron-systemet välkommen. Det fascinerande grundläggande vetenskapliga arbete och den pionjäranda som präglat forskarna runt Gerhard Fischer anser vi vara ett äkta sanningssökande. Dessutom har den viktigaste målsättningen varit att förstärka och förbättra människors hälsa - en målsättning vi till fullo delar. Hanteringen av apparaturen är så enkel att var och en klarar den. Magnetterapin kan vara ett oerhört fint komplement till många behandlingar för många praktiserande terapeuter, inte minst de som arbetar med någon form av massage. Åtta minuter på madrassen före det egentliga mötet med en terapeut bidrar också till en mycket lugnande och mer avspänd situation. Patienten hinner få stressen ur kroppen, samtidigt som den upptagna energin bidrar till ett större välbefinnande. Enda nackdelen, för att magnetterapi ska bli varje familjs hushållsmetod för att förstärka hälsan, är priset. Den kostar lite för mycket för många - men borde absolut prövas av föreningar för reumatiker, företag där belastningsskador är vanligt förekommande, men framförallt av de läkare som vill se sina patienter tillfriskna snabbare. Vi skulle också hälsa välkommen en kombination av, varför inte korallvatten, och magnetterapi som en mycket intressant behandlingsform. Av hittills framkomna resultat, verkar de var för sig ha en cirka 70 procentig klart positiv verkan vid sjukdomar som reumatism, fibromyalgi och förhöjt blodtryck. Vad det gemensamma resultatet skulle kunna utvisa borde vara en utmaning för alla. I Sverige börjar det byggas upp en försäljnings- och serviceorganisation så tillgängligheten finns redan här. För den som vill ha mer information om magnetmadrassen och Quantron-systemet ser vi att ni brevledes hör av er till redaktionen för 2000-Talets Vetenskap, så förmedlar vi Era förfrågningar vidare. Referenser: FISCHER GERHARD, Grundlagen der Quanten-Therapie, Hecateus Verlagsanstalt, Vaduz Liechtenstein 1996. WILL G. Magnetfeldttherapie - der wissenschaftliche Durchbruch ist gelungen? Ärztezeitschrift für Naturheilverfahren 1996, Vol 10. |