För bra för att vara sant av Bengt Larsson och Ingemar Ljungqvist Roger Nilsson, chiropraktor från Älmhult i Småland har varit på utbildning i USA hos sin läromästare Roger Callahan. Den amerikanske Roger har med utgångspunkt från sin kunskap om akupunkturlinjerna och kroppens elektriska system utvecklat en egen metod för att lösa upp oönskade känslomässiga blockeringar. Som ende svensk har Roger Nilsson lärt sig metoden och får, enligt honom själv, samma strålande resultat som sin amerikanske kollega. Mer än 95 procent av de patienter som besöker honom blir ordentligt hjälpta. Dessa behandlingsresultat är inom svensk medicin och psykiatri för bra för att bli tagna på allvar - det vill säga, man tror att det överhuvud taget inte kan vara sant. Därför har redaktionen för 2000-Talets Vetenskap låtit undersöka de båda Rogers arbeten.   För oss behöver det nämligen inte alls vara så att bra resultat inom medicinsk tillämpning behöver vara osanna.   Däremot får vi varje vecka genom vår läsekrets nya bevis för att den medicinska tillämpningen i Sverige är så genomsyrad av stora vinstintressen att en metod eller ett medel som visar sig vara för billigt och bra obönhörligen blir negligerat, ignorerat och i värsta fall brutalt stoppat. I fallet med Rogers metod är det onekligen så, att den är både billig och för bra. Avsedd verkan för fobier Förutom att granska Callahans metod via litteratur och videoband kan vi gå i god för att dess tillämpning är helt riktig och ger avsedd verkan för fobier.   För Roger Nilssons del har vi undersökt via hans patientregister ett antal patienter och vårt utlåtande blir detsamma som för Callahan. Roger Nilssons metod fungerar och vad mer är - den har en bestående effekt. Sex månader efter behandling kvarstår den positiva effekten. Tandläkare och getingar Några av patientberättelserna talar sitt tydliga språk:   Anne-Lie Svensson är en 39-årig kvinna, som sedan många år tillbaka haft såväl tandläkarskräck som fobi mot getingar. Hon växte upp i ett litet samhälle och blev vid sju års ålder behandlad av ortens tandläkare. Denne var synnerligen hårdhänt och borrade genom käkben och kinder så att blodet rann. Anne-Lie kommer så väl ihåg att det enda tandläkaren sa sedan hon satt sig i tandläkarestolen var: gapa, gapa. Sedan dess har Anne-Lie varit livrädd för att gå till tandläkaren. Hon berättar att hon haft många hål och inflammationer i tänderna och att hon använde sig av nödlögner, som till exempel att hon skulle åka till Amerika, för att slippa gå till tandläkare.   Så småningom fick hon tag i en tandläkare som hon fick förtroende för. Denne kunde få Anne-Lie att slappna av. Hamnade i getingbo Sina getingfobier har hon haft sedan hon var 13 år gammal. Vid ett tillfälle välte hon med sin cykel, så att cykelstyret hamnade i ett getingbo. Hon fick fullt med getingar i håret och de stack henne i huvudet. När hon omsider lyckades ta sig hem, så svimmade hon. Skolsköterskan hittade fler än 60 getingstick i hennes huvud. Hon kan tydligt minnas getingsvärmen och hur den fanns överallt i hennes hår. Så fort det kom in getingar i huset blev Anne-Lie helt hysterisk. Hennes anhöriga fick jaga bort getingarna så gott de kunde för att dessa inte skulle komma i närheten av Anne-Lie. Hon hörde först talas om Roger Nilsson genom en väninna. Anne-Lie var skeptisk och visste inte vad behandlingen gick ut på. Efter att hon sett ett videoband, där den amerikanske psykologen Roger Callahan behandlar personer med fobier inför studiopublik, tyckte Anne-Lie att hon inte hade något att förlora på en behandling. Bildtext: Ewa Johnsson har tack vare Roger Nilsson blivit av med sin ormfobi. Här håller Ewa i ormen Goini. Det räckte med två behandlingar hos Roger Nilsson, för att såväl tandläkarskräcken som getingfobien skulle försvinna. Vid den andra behandlingen hämtade Roger en geting i en burk, som han ställde på Anne-Lies mage. Roger följde även med henne när hon skulle behandlas av en tandläkare, som hon aldrig träffat förut. Allt gick problemfritt.   Nu har det gått mer än ett år sedan Anne-Lie blev av med sina fobier och hon berättar att hon haft hela köket invaderat av getingar utan att uppleva något besvär. Tandläkarskräcken har också fullständigt försvunnit. Anne-Lie, liksom resten av familjen, är mycket nöjd med behandlingen. Höjdskräck - kattskräck På den ovan nämnda videon behandlar Roger Callahan, inför studiopublik, tre personer med olika fobier. En av personerna har höjdskräck och kan endast klättra upp till andra steget på en trappstege utan att bli "knäsvag". Efter cirka tio minuters behandling av Roger Callahan så klättrar hon högt upp på trappstegen.   En annan av personerna med fobi som behandlas är mycket rädd för katter. När programledaren kommer i närheten av henne med en tygkatt, råkar hon nästan i panik. I slutet av programmet klappar hon en livs levande katt. Spindelskräck Den tredje personen med fobi har skräck för spindlar. Även hon blir av med fobin efter en kort behandling och till slut kan hon hålla i en låda med spindlar.   Ing-Britt Persson, 50 år, är en annan av Roger Nilssons patienter. Hon berättar att hon alltid varit rädd för katter. Detta tror hon beror på påverkan från hennes mor som blev hysterisk så fort det kom en katt i närheten. När Ing-Britt var ute och gick tog hon omvägar för att slippa stöta på katter. De senaste åren har hennes kattfobi förvärrats sedan hennes hund överfallits av en katt. Denna hade sina ungar i närheten och kände sig troligtvis hotad. Ing-Britt fick bort katten men tyckte att det var en hemsk upplvelse. Hoppades på Roger Genom TV-programmet Livslust fick hon kännedom om Roger Nilssons behandling. Hon hoppades att behandlingen skulle fungera när det gällde hennes problem och tyckte att det var värt ett besök. Efter behandlingen, som tog 50 minuter, märkte hon en stor skillnad. När hon, två dagar därefter, besökte sin väninna som hade katt kunde hon ta katten i famnen. Väninnan blev helt chockad för hon visste hur Ing-Britt brukade bete sig så fort katten kom i närheten. Ing-Britt känner att hennes kattfobi helt har försvunnit men Roger har uppmanat henne att umgås oftare med katter. Bildtext: Roger Nilssons behandlingar har gett goda resultat. Ätstörningar Björn Jonssons ätstörningar (anorexia) började förvärras för tre år sedan då han var 15 år gammal. Han åt lite trots att han ägnade sig åt styrketräning. Vikten var endast 62 kilo trots att han var 179 cm lång. Omgivningen lade märke till att Björn magrade. Han vägde som minst 44 kilo. Själv fick han ångest av att äta och joggade mycket. Vid 16 års ålder besökte han vårdcentralen och därefter lasarettet för att få hjälp. Efter ytterligare ett halvt år togs han in för behandling. Björn fick bo tillsammans med familjen på ett behandlingshem i tre veckor. Behandlingen bestod av samtalsterapi och läkemedel mot depression. Han tyckte att det hjälpte för stunden, men fick återfall när han kom hem. Känner sig piggare Den förklaring som gavs till Björns problem var att han inte var nöjd med sig själv och hade för höga prestationskrav. Det var hans mor som först hörde talas om Roger Nilssons behandling. Björn har hittills fått 4-5 behandlingar och har därefter haft telefonkontakt med Roger. Redan efter första behandlingen kände han sig piggare. Ångesten släppte och det gick lättare att äta. Efter varje behandlingstillfälle har det blivit bättre. Björn har gått upp i vikt men ska fortsätta med behandlingen hos Roger.   Föräldrarna tycker att Roger är den som hjälpt Björn mest. Den psykologiska behandlingen som gick ut på att prata och gräva i problemen gjorde att Björn blev än mer deprimerad. Intressanta perspektiv Roger Nilssons behandlingsmetod öppnar intressanta perspektiv för en mängd sjukdomstillstånd, där psyket spelar en viktig roll.   För redaktionen är det plausibelt att tro att behandlingen är mycket viktig där alla former av starka begär ingår, som till exempel narkomani och alkoholism. Det som styrker detta, är de resultat som Nilsson redan visat beträffande patienter med stora ätstörningar, men metoden torde inte begränsa sig till dessa tillstånd.   Andra forskningsresultat betonar allt starkare psykets inverkan också på svåra degenerativa sjukdomstillstånd som exempelvis cancer. Det skulle vara mycket intressant att låta cancerpatienter få ta del av Nilssons behandlingsmetoder.   Det skulle sannolikt innebära att de blir patienter som fullt ut, både mentalt och känslomässigt, är helt inställda på att besegra sin sjukdom.   Vår erfarenhet är ju annars den, att cancerdiagnosen i sig för väldigt många patienter innebär dödsdomen, då de resignerar känslomässigt inför sjukdomen. Detta förhållande skulle kunna brytas effektivt med den metod och den bakgrundsförklaring till verkningsmekanism, som Roger Nilsson själv beskriver på nästföljande tre sidor.