|
Viola kämpade för sin dotters psykiska hälsa Hon blev själv forskare av Ingemar Ljungqvist Viola Pettersson är en 71-årig Stockhomskvinna som brinner av entusiasm för att föra ut sina dyrt förvärvade kunskaper om hur man framgångsrikt kan behandla, ja, till och med bota bland annat schizofreni genom diet och ortomolekylär terapi. Genom sitt engagemang har hon också väckt - och det på mycket goda grunder - redaktionen på 2000-Talets Vetenskap om vilken stor outnyttjad potential det finns för att komma till rätta med många psykiska sjukdomar. 
När Viola Pettersson möter oss i sin villaträdgård i Huddinge, strax söder om Stockholm, är det en glad och självsäker kvinna som visar att hon besitter en mängd kunskap - som hon självklart vill dela med sig. Men hennes nuvarande styrka har hon inte fått gratis. Olika hän delser i livet har fört henne till den position hon har idag - en position som hon uppnått genom ett ständigt sökande efter biologiska samband. Det gör att vi också ser henne som en äkta forskare - en sanningssökare.
Viola Pettersson föddes 1926 i finska Tammerfors. Då hon bara var två månader gammal skadades henne mor så svårt i en bilolycka att hon inte längre kunde amma Viola. Violas farmor fick ta hand om flickebarnet och födde upp henne på välling. Ett förhållande som Viola långt senare förstått också påverkat hennes egen hälsa. En alltför tidig tillvänjning av icke-artegna proteiner via födan, innan man hunnit utveckla det egna immunsystemet, gör att man lätt kan ådra sig en egen födoämnesöverkänslighet. Även om den är dold - kan den livslångt påverka ämnesomsättningen och därmed också psyket. - Det är egentligen först nu efter det att jag testat de matvaror, som jag reagerar mot - och som jag nu undviker i kosten, som jag har kunnat känna verklig glädje, säger Viola. De första levnadsåren från 2 till 10 år kom Viola att tillbringa i Kanada. Sedan blev det åter Finland. Strax efter kriget bosatte hon sig i England. 1952 skulle det emellertid bli Sverige som fick bli hemland sedan Viola träffat urstockholmaren Sven Pettersson. Tillsammans har de fått tre barn, två flickor och en pojke. - 1989 när min yngsta dotter just var klar med utbildningen som konsthantverkare i textil blev hennes beteende märkligt frånvarande. - Vår familj blev mycket bekymrad och förstod inte vad det var för fel på henne. Till slut beslöt vi att fråga en läkare. I vår naivitet valde vi att besöka en läkare på Huddinge sjukhus. Efter ett par timmar på psykakuten fick vi veta, min äldsta dotter och jag, att sjuklingen skulle få stanna på sjukhuset över natten. Så vi for hem och trodde att allt skulle ordna sig till det bästa, men... vad vi bedrog oss! - Nästa dag när vi var tillbaka och skulle hälsa på vår sjuka dotter fick jag mitt livs värsta chock. Där låg hon i sängen, i kramper och tungan hängde ut ur munnen utan att att hon kunde säga ett enda ord. Det var av fruktansvärda biverkningar från överdosering av psykofarmaka. När jag frågade vårdaren vad som hade hänt fick jag endast ett arrogant hånflin till svar. Då kom det för mig en tanke: De har inte rent mjöl i sin påse här. Så beter man sig inte mot anhöriga när de frågar efter patientens tillstånd. - Det sätt som psykvården fortsatt att droga människor i årtionden är ett brott mot mänskligheten och ett bra sätt att bedra skattebetalare. - Vården hade kunnat ändras till människovärdig vård redan för tjugo år sedan, om inte någon eller några haft ekonomiska intressen att bevaka med den nuvarande behandlingen. - Våren 1992 var min dotter åter intagen för vård. Överdoseringen av psykofarmaka fortsatte. Vid den tiden hade jag läst om ortomolekylär terapi eller human ekologi som den också kallas. Jag hade fått vetskap om olika kliniker i England bl a Breakspear Hospital i Abbots Langley, några mil norr om London som hade den behandlingen. - Sagt och gjort. Jag kidnappade min dotter från sjukhuset, när hon var ute på en promenad med två kraftiga vårdare. Jag körde bilen bredvid min dotter och hon hoppade in och låste dörren. Jag glömmer aldrig vårdarnas miner. Vi for till London och Abbots Langley. Chefsläkaren på kliniken heter Jean Monro. Hon berättade att läkare som praktiserar ortomolekylär terapi har botat tiotusentals patienter som har lidit av psykisk obalans och beteendestörningar. Vi kunde endast konsultera doktor Monro. De fyra föreslagna veckornas vård på sjukhuset gick inte att genomföra av ekonomiska skäl. Men Jean Monros råd var värdefulla. Nu fick jag äntligen veta vad som var orsaken till psykisk obalans och beteenderubbningar. En sak är klar: det är inte mödrar, fäder, syskon eller miljö som förorsakar sjukdomen. Patienten lider av dolda matallergier och näringsbrist. Så är fallet i upp till 90 procent av fallen. - Patienten måste bland annat få hjälp av läkare och dietist, för att lägga om kosten och få vitaminer och mineraler i stora doser efter vars och ens individuella behov. - Min förhoppning är att få anhöriga och en större allmänhet att förstå hur felaktigt den nuvarande psykiatriska vården fungerar. I Sverige fick Viola Pettersson också hjälp av en medsyster, Maja Häll, naturterapeut från småländska Urshult, som också hjälpt sin dotter med ortomolekylär terapi. I det bakgrundsmaterial som Viola samlat på sig i sin kamp för sin dotters hälsa, märks de främsta auktoriteterna på området - de kanadensiska läkarna Abram Hoffer och Humphrey Osmond. De har steg för steg utvecklat den ortomolekylära terapin när det gäller psykiska sjukdomar, med tonvikt på schizofreni. Själva var de inspirerade av den dubble nobelpristagaren Linus Pauling, vars arbeten med C-vitamin var ett första steg i terapin. Utöver vitaminer har man sedan utvecklat behandlingsmetoderna med mineraler, aminosyror och inte minst diet - där det gäller att noggrannt undvika vissa matvaror - annars kan återfallet bli drastiskt.
|