DET FINNS EN häpnadsväckande mängd vetenskapliga rön, iakttagelser och erfarenheter av råkostens betydelse och fördelar och den upphettade kostens brist och nackdelar. Man förvånas verkligen att näringsforskare och -lärare, läkare och dietister inte har tagit dem i beaktande. Här kan jag bara ge en ytlig orientering om saken. Människans ursprungliga föda I djurriket finns det herbivorer (gräsätare), karnivorer (köttätare) och frugivorer (frukt- och fröätare); det latinska ordet frux täcker också frön, rötter, knölar, saftiga skott o.s.v). Människan (släktet Homo) har under 15 miljoner år varit frugivor och mest ätit färska växtdelar såsom hennes tänder och annan anatomi bevisar, även enligt de nyaste fyndigheterna i Östafrika och vid roten av Himalaja. Först när hon uppfann elden, kniven och andra vapen, började hon jaga och fiska och kunde överhuvudtaget döda och stycka djur. Om vi liknar människans historia hittills vid en urtavla med 24 timmar, så har människan ätit kött under de 6 sista minuterna. Men kulturen började först sedan hon uppfunnit jordbruket, en effektiv produktion av sädeskorn, frukt och grönsaker. För 22 år sedan sade den finska Nobel-belönade biokemisten A I Virtanen i sitt föredrag på världshälsodagen, att om vi ätit enligt den klassiska näringsläran, så skulle vi alla dött. Men lyckligtvis har vi ätit god naturlig föda. Vem får idag god naturlig föda? Industrin, handeln och reklamen bestämmer, vad vi får att äta och det mesta är långt ifrån naturligt. Vissa forskare anser, att konsumenterna skall anpassa sig till nya kostvanor, men det går inte. Vår ämnesomsättning, vår matsmältning, vårt avsöndrings- och avgiftningsmaskineri, allt är precis som för 15 miljoner år sedan. Människan liksom andra högre djur kan i viss mån anpassa sig t.ex. efter klimatförändringar, och det kan finnas individuella avvikelser i matsmältningen och metabolismen, men en allmän anpassning efter den upphetsade industrikosten är bara skenbar och leder till halvhälsa, brist på livskraft och disposition för sjukdomar.
Vår organism har alltså inte anpassat sig till upphetsad föda. Genast när vi sväljer en god varmrätt mobiliseras de vita blodkropparna för att bemöta dessa främmande, onaturliga, döda ämnen. Detta (leukocytos) händer inte, Om vi äter råkost eller om vi åtminstone börjar måltiden med levande råkost. Ett annat exempel: människan har i tidernas början förlorat det enzymsystem som syntetiserar C-vitamin hos andra djur. Utom människan finns det bara några få djur som är beroende av daglig tillgång på vitamin C i födan, nämligen marsvin, vissa apor och en indisk fruktätande flädermus. Djur som äter blandad kost, såsom råtta och svin producerar själv sitt behov av vitamin C. Råkostens näringsvärde Endast de gröna växterna kan framställa och tillhandahålla alla näringsämnen vi behöver:
Upphettning försämrar näringsvärdet Vissa växter skall kokas: många giftiga bönor, tropiska rotfrukter såsom maniok, kassava och taro och helst även potatis. Men de flesta växter kan med fördel ätas råa. Upphettningen försämrar dem på många sätt. Upphettning över 55° betyder död. Livet upprätthålles av tusentals olika enzymer, och upphetsningen denaturerar deras proteindel. Proteinerna förändras, viktiga aminosyror förstörs. En av de viktigaste, lysin, går delvis förlorad redan vid ett kort uppkok. Vid bryning i stekpanna och vid bakning sker Maillard-reaktionen: lysinet bildar en olöslig förening med kolhydraterna. Många andra näringsämnen tål inte upphettning. Redan vid kokning sker många tiotals reaktioner och vid stekning och rostning hundratals processer, varvid uppstår dels smak- och luktämnen, vilka vi blivit vana vid, och dels skadliga, giftiga och kräftaltstrande ämnen. Den finska fysiologen prof. Alvar Wilska har undersökt fettstekningens biokemi och fann, att vid stekning uppstår välkända skadeämnen såsom akrolein, benspyren o.s.v. och mindre kända, men lika skadliga ämnen såsom peroksider, polymerer m.fl. Han kallade dessa stekprodukter "mortaminer", dödsämnen, i motsats till vitaminer, livsämnen, vilka förstörs vid stekningen. Man känner många tiotals olika reaktionsmekanismer, som verkar vid upphettning, men födoämnenas sammansättning är så komplicerad, att man inte närmelsevis känner alla reaktioner. T.ex. lecitin, ett viktigt näringsämne, som i naturen alltid följer växtfett men förloras vid "förädlingen", tål inte upphettning. Vad händer i frysen? En vanföreställning är att djupfrysta grönsaker är närmast likvärdiga med färska grönsaker. Men i själva verket har frysprodukterna förlorat en stor del av vitalämnena. Vitaminer och mineralämnen urlakas redan vid tvättning och sköljning, och förlusterna är stora vid den blanchering, förvällning, som är nödvändig för att döda enzymerna och förhindra smakförändringar. Under fryslagringen förstörs vidare vissa vitaminer. Och i köket vid upptiningen och matberedningen förlorar man resten. Det är samma sak med färdiga djupfrysta maträtter, som serveras i skolor, sjukhus, fabrikskantiner osv. Vid en stor undersökning av prof Pekka Koivistoinen i Finland fann man, att sjukhuskosten vanligtvis är undermålig och förorsakar brist på vitalämnen, särskilt på spårämnen. Syra-bas-balansen Näringsexperter som dr Ragnar Berg, Are Waerland m.fl. har rekommenderat grönsaker för att med deras rika alkalisalter (kalcium, magnesium, kalium, natrium etc) neutralisera organismens sura avfallsprodukter, fosfor- och svavelsyra, urinsyra, oxalsyra o.s.v. Läkare litar ofta på organismens förmåga att själv upprätthålla jämvikten, t.ex. med de egna ämnesomsättningsprodukterna kolsyra och ammoniak. Men ett överskott av de nämnda alkalimetallerna är säkert nyttigt i många fall, och särskilt magnesiumbrist är allmän och en grundorsak till hjärt- kärl- och många andra sjukdomar. Riktigt gödslade råa grönsaker är den bästa källan för dessa metaller, men om man kokar dem, urlakas metallsalterna och grönsakerna har inte längre någon basisk verkan. Enzymernas betydelse Enzymernas uppgift är mångfaldig. De främjar en sund miljö i tarmen, en viktig sak som vi vet för litet om. Växternas enzymer spjälkar redan i munnen vissa ämnen så att fysiologiskt viktiga ämnen uppstår, t.ex. lökens allylsulfider, kålväxternas senapsoljor, cyanider av vissa frön o.s.v. De kan delta i matsmältningen, t.ex. enzymer av papaya- och ananasfrukter. Numera kan man köpa färsk ananas här i Norden; i stället för burkananas som dessert äter jag ofta en skiva färsk ananas i början av måltiden. Den innehåller proteinsmältande enzymer, vilka förstörs vid konservering. Enzymerna är ungefär lika i hela den levande naturen. En stor del av proteinerna i gröna blad är enzymproteiner, vilket Dr Karström på sin tid konstaterade. De flesta av dem spjälkas vid matsmältningen så att beståndsdelarna (aminosyror, spårämnen och oftast B-gruppens vitaminer) kan transporteras via tarmväggen till levern, där de åter sätts samman till människans enzymer. Det är ytterst viktigt att det hela tiden finns tillräckligt med lämpliga "råvaror" för att ersätta de utslitna enzymerna. T.ex. cytochromoxidasen P 450 behövs fortlöpande som försvarsvapen, avgiftningsvapen och för att bekämpa cancerceller, vilka ständigt uppkommer i kroppen. Behöver man varm mat? En vanföreställning är att människan behöver varm mat. Både het och kallt är ohälsosamt. Rumstemperatur är lämplig för råkost. Om man vill uppvärma matsmältningsorganen i syfte att öka blodcirkulationen, så går det bra att dricka en kopp varmt örtté‚ före måltiden Under måltiden skall man inte dricka någonting. Inget djur dricker och äter samtidigt - det är en dålig mänsklig vana. Råkost botar sjukdomar Födan skall vara, ert läkemedel, yttrade redan den västerländska medicinens fader Hippokrates. Denna regel har glömts, men mänga berömda läkare har bevisat att den stämmer, särskilt med råkost. Jag nämner bara några nyare forskare, vilkas arbeten har kunnat vetenskapligt kontrolleras. Redan från seklets början har dr Bircher-Benner och hans efterföljare med råkost och fysioterapi kurerat allehanda svåra sjukdomar. Prof Eppinger har på universitetskliniken i Wien på 1930-talet botat sjukdomar, t.o.m. alkoholism och nikotinism med vegetarisk råkost, och utvecklat sin permeabilitetsteori som förklaring till de märkliga resultaten. På 1950-talet bevisade prof Kollath den levande födans betydelse. I flera böcker visade han på grund av vidlyftiga djurförsök, hur halvhälsa, (mesotrofi) och slutligen "civilisationssjukdomar" uppstår med industriförädlad och upphetsad föda och hur de kan undvikas och botas med fullvärdiga levande födoämnen. Han berättade mig ett slående exempel: under sista krigsåret var han chefsläkare på ett krigslasarett med ett tusental sårade. Livsmedelsbristen var stor men han lyckades få tag i en vagnslast vetekorn. Försöksvis gav han hälften av sin sårade kokt vetegröt och de andra fick rå vetegröpe som bara blötlagts över natten. Såren i denna grup läktes mycket bättre. Sedermera har flera läkare, särskilt dr Bruker, visat fina resultat med råkost, och det nyaste och mest konsekventa råkostsystemet har utvecklats av Dr Schnitzer. Enligt hans rapport, som innehåller 47 fall, har ca 400 olika mest kroniska sjukdomar botats med hans "intensivkost" som bara består av rå-gröt grodda korn och bönor samt råkost av alla möjliga grönsaker och frukt, alltså inget bröd inga safter, bara litet mjölk och surmjölk till gröten och örtté som dryck. En konsekvent råkost synes var den bästa terapin vid alla de viktiga folksjukdomarna, såsom tandröta, fetma, högt blodtryck, diabetes. Man kan lätt helt avstå från salt, som är en faktor vid högt blodtryck, och socker, som är en orsak till diabetes, fetma, tandsjukdomar o.s.v. Tobak och alkohol kan då också lätt undvaras ty de smakar inte bra ihop med råa grönsaker. Den gröna råkostens hemligheter Några forskare har försökt att utröna hemligheten med grönsakernas läkande kraft. Den schweiziske läkaren Bircher-Benner utvecklade redan i århundradets början en teori om de levande gröna växternas högre energinivå, som beror på klorofyllets förmåga att uppta och använda solenergin. Sedermera har ljuskvanter, elektroner och allehanda former av strålnings- och kärnenergi uppfunnits, men ingen modern fysiker har gått efter Bircher-Benners tankar, vilka efter min mening ligger mycket nära hemlighetens lösning. Det är idag inte längre bara spekulation att våra livsmedel har olika energinivåer. Vi måste förstå att levande växter har högre energinivå än döda växtdelar. Erfarenheter med människor och i djurförsök visar även stora skillnader mellan växternas och växtprodukternas livsenergi, livskraft: t.ex. angående deras motståndskraft mot växtsjukdomar, lagerskador o.s.v. samt angående den motståndskraft de kan ge människan eller djur. Odlingssättet är den viktigaste faktorn som bestämmer grönsakernas energinivå, motståndskraft, livskraft och deras värde som hälsokost. Den nuvarande kemisk-tekniska odlingen producerar undermåliga grönsaker utan motståndskraft, så att de hela tiden måste "skyddas" med insektsgifter, fungicider o.s.v. på samma gång som även ogräs sprutas med gifter, vilka skenbart inte skadar den odlade växtarten, men i själva verket förändrar dess kemiska sammansättning, dess biologiska värde och dess livskraft. De flesta av handelns grönsaker innehåller små mängder av giftrester, vilka var och en har fått sina toleranser, alltså högsta mängder vi måste tolerera. Men detoxikationsförmågan hos barn, åldringar och sjuka är nedsatt och vad värre är, summaverkan av alla dessa jordbrukskemikalier och miljögifter är okänd - mikrotoxikologin är en outvecklad vetenskap. Vi måste alltså fordra att vår råkost består av fullvärdiga och giftfria grönsaker, sädeskorn och andra färska livsmedel. T.ex. dr Schnitzers "intensivkost" som basterapi för alla möjliga sjukdomstillstånd förutsätter att sädeskorn och grönsaker kommer från naturenliga biologiska odlingar. Han t.o.m övervakar själv veteodlingar i Schwarzwald och levererar garanterade vetekorn till sina kunder. Sverige är lyckligt lottat, ty här har ni sedan Saxons och Waerlands tid en kraftig hälsorörelse och flera råkostsinnade läkare och botare, bland andra dr Aly. Mycket viktigt är också den biodynamiska och naturenliga produktionen av giftfria fullvärdiga livsmedel, vilka är en förutsättning för hälsokost. Vi hoppas att alternativa jordbruksmetoder blir föremål för officiell forskning, försöksverksamhet och rådgivning. |
