|
Ingen av oss går säker Sedan 1991 har jag träffat över 500 elöverkänsliga patienter och jag har ägnat många timmar åt att samtala med dessa. - De elöverkänsligas situation har blivit svårare sedan början av 1990-talet i och med den ökande strålningen i samhället från framför allt mobiltelefoner, mobiltelefonsändare och DECT-telefoner, d.v.s. trådlösa digitala telefoner. Allt fler av mina patienter har under de senaste åren fått det allt svårare att finna en fristad där de kan bo utan att må alltför dåligt.
De flesta av oss som bott i Sverige sedan vi var barn räknar inte med att vi ska behöva bli flyktingar i vårt eget land, men så kan det alltså bli. Med de erfarenheter jag har är jag dels mycket bekymrad över de elöverkänsligas situation i Sverige, de som redan är elöverkänsliga och de som kommer att bli det. - Men jag är också allvarligt bekymrad över vad den ökande strålningen i samhället innebär för människor i allmänhet. Hur påverkas vårt fysiska och psykiska välbefinnande av strålningen utan att vi anar det? Det kan vara mycket svårt att veta i de enskilda fallen om varken man själv eller eventuell läkare tänker i de banorna. Hela världen ska mobiltelefoniseras och elektronikindustrin glädjer sig över allt fler användningsområden för digital teknik t.ex. Och penningens makt är stor. - Här kommer vi människor som biologiska varelser i kläm. Utvecklingen är ohållbar enligt min bedömning och den behöver bromsas. En förutsättning för det är att människor i allmänhet blir mera medvetna om situationen. Därför skriver jag denna insändare. Ulrika Åberg, Leg läk - Skövde |