Kvicksilver från Tand-amalgam

KVICKSILVER - BIOKEMI

Som redan nämnts är den i naturen vanligast förekommande kvicksilverförbindelsen "malmen" CINNOBER, kvicksilversulfid (HgS).
Kvicksilver binder sig nämligen direkt till metalloider, såsom svavel (S), och till klor (Cl), brom (Br), jod (I), och fluor (F).
De sistnämnda kallas HALOGENER (hals=salt; gen=bildare,producent), enär de med lätthet bildar salter, bl a med kvicksilver, som t ex kvicksilver-klorid (HgCl₂) eller sublimat (jfr Kap2).
Kvicksilver är ett mycket starkt cellgift och har förmågan att angripa alla celler inom människokroppen, varför dess skadeverkan oftast blir omfattande.
Den BIOLOGISKA EFFEKTEN av kvicksilver synes* bero på dess olika bindning till sulfhydrul (SH) grupper i cellerna (se nedan).

*) Idag är stödet så starkt att man kan byta ut "synes" mot "huvudsakligen".

SULFHYDRUL (SH) eller TIOL

Sulfhydrul eller tiol (theion = svavel) kallas den i högsta grad "receptiva" gruppen SH, med sin starkt "uppfångande" förmåga, vilken särpräglar MERKAPTAN (R.SH) och finns i biologiskt aktiva ämnen, såsom äggviteämnen, enzym, och enzym-hämmare.

MERKAPTAN (R.SH)

Merkaptan härleds från en alkohol (t ex etyl-alkohol, C₂H₅OH), där syre (OH) har ersatts med svavel (S), sålunda C₂H₅.SH eller etyl-merkaptan, en mycket illaluktande substans.
Merkaptan, ursprungligen "MERCURIUM CAPTANS", innebär att den är en "kvicksilver-bindande" substans, enär den med lätthet tar tag i och "fångar upp" kvicksilvret!
För över 150 år sedan påvisade den danske kemisten Kristoffer Zeise (1789-1847) att i MERKAPTAN var det väte (H) i SH-gruppen, vilket med lätthet kunde bytas ut mot tunga metaller, i synnerhet kvicksilver (Hg).
Tack vare sin kvicksilver-bindande förmåga har MERKAPTAN varit flitigt använt som avgiftningsmedel i behandlingen av kvicksilverförgiftning, likaså mot andra metaller, som bly och koppar.
In vivo, helt analogt utövar de befintliga sulfhydrul (SH) grupperna sin biologiska verkan vid avgiftandet av kvicksilver.

GLUTAMIN-SYRA

Glutaminsyra är en kristallinisk aminosyra (C₅H₉NO₄) som finns i äggviteämnen hos växter och djur. Det kan nämnas att natriumsaltet används i stor utsträckning som smakfrämjande krydda.

GLUTATION

Glutation (jfr theion=svavel) är en peptid (C₁₀H₁₇N₃O₆S) som innehåller en aminosyre-komponent av vardera glutaminsyra, cystein, och glycin.
Glutation förekommer i växt- och djurvävnad, och spelar en betydande roll i biologiska processer, som OXIDATION-REDUKTION, och vid aktivering av olika enzym, särskilt i levern.

PEROXID

Peroxid är en oxid som innehåller en höggradig mängd syre (O), som t ex väteperoxid eller vätesuperoxid (H₂O₂).

PEROXIDAS

Per-oxidas är ett enzym vilket katalyserar, dvs påverkar reaktionshastigheten vid oxidation av olika ämnen med hjälp av per-oxider.

ENZYMET GLUTATION-PEROXIDAS

Glutation-peroxidas tycks finnas i alla celler inom människokroppen.*

*) Idag kan man konstatera att det finns i alla celler inom människokroppen.

Det hämmar frigörelse av lipider, som fettsyror, från cellmembraner, och skyddar därigenom cellerna mot åverkan på deras fler-omättade membran-lipider.
Skador på cellerna orsakas ofta av "Fria Radikaler" som bildas ur peroxider under omsättningen av fettsyror.
Viktigt! Varje molekyl av enzymet GLUTATION-PEROXIDAS innehåller 4 atomer selen; varför en tillräcklig tillförsel av selen är en absolut förutsättning för dess biologiska aktivitet.
Den tidigare nämnda specifika affinitet av SH-grupper till kvicksilver är in vivo beroende av enzymet GLUTATION-PEROXIDAS, och dess verkan katalyseras med hjälp av spårmetallen SELEN.

*) Kvicksilver kan binda till SH-grupper utan enzymer som glutation-peroxidas och utan hjälp av katalysatorer.

Enzymet glutation-peroxidas samverkar också med VITAMIN E genom att hämma bildandet av organiska peroxider, och motverkar sålunda åldrandet.

SPÅRÄMNET SELEN HÄMMAR KVICKSILVRETS GIFTVERKAN

Kvicksilver förorsakar störningar i cellmembranens genomsläppning av olika näringsämnen, samt påverkar även de enzymatiska reaktionerna i cellerna.
Kvicksilverjonernas allra väsentligaste verkan sker genom att de binds till sulfhydrul (SH) grupper, vilka finns överallt i alla celler i människokroppen.
SELEN är ett essentielt, dvs livsnödvändigt, grundämne som medverkar i enzym-aktiviteter, bl a glutation-peroxidas.
Selen spelar en viktig roll vid de processer som sker vid en avgiftning av tunga metaller:

Ag⁺ ..... Silver

Cd²⁺ ..... Kadmium

Hg²⁺ ..... Kvicksilver

Pb²⁺ ..... Bly

Det förefaller sannolikt att SELEN (Se^2-) bildar en kolloid metall selenid med kvicksilver (Hg²⁺) i blodet, och att denna kolloid upprätthålles genom inverkan av plasma-äggvita⁸².
Khayat & Dencker⁸² (1983) kunde visa att SELEN åstadkommer ett ökat kvarhållande av KVICKSILVER inom kroppen.
Tydligast kunde kvicksilvrets kvarhållande iakttas i lungorna, där man fann en 200 gånger högre koncentration av kvicksilver hos möss som hade förbehandlats med selen, sett i jämförelse med kontrolldjuren 14 dagar efter inandning av radioaktivt metalliskt kvicksilver i form av ånga.
Hur kvicksilvers giftverkan i högsta grad kan påverkas av selen framgår tydligt av följande försök utförda på vaktel-fåglar:
Hjärnor från vaktlar, vilka tillfördes metyl-kvicksilver och natrium-selenit, kunde lagra mycket stora mängder metyl-kvicksilver, ända upp till 40-50 mikrogram kvicksilver per 1.0 gram hjärnvävnad, utan att några neurologiska symptom uppkom eller att några dödsfall inträffade bland fåglarna (enl. Chang²⁷ 1980).
Som jämförelse: Hos människa utgör 10 mikrogram organiskt kvicksilver per 1.0 gram hjärnvävnad en dödlig dos (se Kap5).
Den "normala" koncentrationen av kvicksilver i människans hjärna (jfr Kap5) bör inte överstiga 10-20 nanogram kvicksilver per 1.0 gram hjärnvävnad, sålunda en mängd som ligger ungefär 2000 gånger lägre än den mängd som uppmättes hos dessa fåglar, vilka hade skyddatsgenom nämnda behandling med SELEN!
Vid en undersökning av KVICKSILVER och SELEN i blodplasma befanns förhållandet Hg:Selen vara betydligt högre hos de patienter som led av olika symptom, lika dem som påträffas vid "Mikro-Merkurialism", sett i jämförelse med en grupp blodgivare och tillsynes symptomfria amalgam-bärare (Ahlrot-Westerlund et al⁵ 1985) (Jfr Kap10).
I det mycket komplexa "ANTI-OXIDANT" systemet sker en samverkan mellan SELEN, VITAMIN E, samt VITAMIN C.

LAGRING AV KVICKSILVER INOM KROPPEN

Enär kvicksilver är ytterst giftigt, är det självklart att kroppen försöker göra sig av med detta giftiga ämne.
Sålunda lämnar kvicksilver kroppen genom alla tänkbara utsöndrings-organ, huvudsakligen från LEVERN via gallan till tarmarna och ut med avföringen, och från NJURARNA genom urinen.
Vidare utsöndras kvicksilver från huden genom svetten, från spottkörtlarna genom saliven, och från bukspottkörteln genom dess saft till tarmen.
Likväl, betydande mängder av kvicksilver lagras i olika organ och vävnader inom kroppen.
Khayat & Dencker^82-85 har använt sig av helkropps-autoradiografi på mus, råtta, och apa, och lämnat väsentliga bidrag till förståelsen av hur olika kvicksilver kan upplagras i kroppen.
Å ena sidan, INANDNING av radioaktiv metallisk kvicksilverånga (²⁰³Hg⁰) resulterade i en ansamling av kvicksilver i flera organ, inom vilka, å andra sidan, ingen ansamling av kvicksilver kunde iakttagas efter INTRAVENÖS INJEKTION av oorganiskt kvicksilver (²⁰³Hg²⁺ ). (Jfr fig 3 Kap7).
Detta upptag av kvicksilver gällde ANDNINGSVÄGAR, LUNGOR, HJÄRTMUSKEL, HJÄRNA, ÖGATS RETINA, GULKROPPAR, BITESTIKEL, BRUNT FETT⁸².
De⁸² framhöll att dessa organ, samt likaså BINJURAR, TYROIDEA, har en betydande förmåga att OXIDERA metallisk kvicksilver-ånga (Hg⁰) till Hg²⁺, varigenom kvicksilvret ansamlas i vävnaderna.

LAGRING AV KVICKSILVER I HJÄRNAN

Rent logiskt kan man säga att närvaron av KVICKSILVER i HJÄRNAN måst vara beroende av dels ingångsporten i kroppen, dels de därpå följande spridningsvägar för transport till hjärnan (se Kap4).
Genom att med helkropps-autoradiografi studera fördelningen av kvicksilver kunde Khayat & Dencker⁸² (1983) hos möss påvisa ett mycket högre upptag av kvicksilver i HJÄRNAN efter INANDNING av kvicksilverånga sett i jämförelse med efter intravenös injektion av oorganiskt kvicksilversalt (se fig 3 Kap7).
Självklart visade sig ansamlingen av kvicksilver efter INANDNING vara hög även i TUNGA och NÄSHÅLA.
Sistnämnda förhållande med höga halter av kvicksilver i NÄSHÅLAN måste ju bidra till att främja transporten från slemhinnor i övre näshålan, via FILA OLFACTORIA till luktloberna, och sedan direkt till hjärnan (se Kap12, och fig 10 Kap 13).
Å andra sidan, efter den intravenösa injektionen av kvicksilver var som väntat ansamlingen av kvicksilver stor i BLOD och LEVER.
Tittar vi på de publicerade bilderna från helkropps-autoradiografi på möss , vilka avlivats 1 timme efter en 1-timmes-period varunder de inandats radioaktiv metallisk kvicksilverånga (²⁰³Hg⁰), kan vi mycket tydligt se det höga upptaget av kvicksilver i HJÄRNAN och RYGGMÄRGEN, jämfört med att det knappast finns något dylikt upptag efter intravenös injektion av kvicksilverklorid (²⁰³HgCl₂).
I detta sammanhang måste vi även räkna med den skada som kvicksilver åstadkommer på våra naturliga barriär-system, som till exempel "BLOD-HJÄRN-BARRIÄREN", vilket leder till ett ökat inträngande av kvicksilver i CENTRALA NERVSYSTEMET (jfr Kap7).
Dock är det en fundamental skillnad mellan, å ena sidan, verkan av de gifter som kommer in i den allmänna blodcirkulationen, och, å andra sidan, giftiga ämnen som från näshålan tränger direkt upp i skallhålan och in i hjärnan!

"FRIA RADIKALER" - SUPER-OXIDER

En "fri radikal" kan definieras som en molekyl, en atom eller en grupp av atomer, som är laddad med en oparig elektron i den yttre delen av kärnan, som t.ex. en negativt laddad superoxid-anjon radikal (O₂^-).
SUPEROXIDER utgör exempel på aktiva och potentiellt giftiga "fria radikaler", vilka oundgängligen bildas då syre förbrukas.
På grund av sin starka kemiska reaktionsförmåga kan den "fria radikalen" vara skadlig, i synnerhet som den vanligtvis befrämjar biologiska processer, såsom ÅLDRANDET av cellerna.
"Fria radikaler" härledda från syre tycks spela en avgörande roll vid uppkomsten av flera sjukdomstillstånd, bl.a. i FETT-metabolismen, enär de förorsakar att fett lätt "härsknar".
På detta sätt kan "fria radikaler" påverka åldrandet av lipid, i kärlväggen, vilket har stor betydelse för uppkomsten av ARTERIO-SKLEROS, samt för övriga cirkulationssjukdomar, och även för inflammatoriska sjukdomar.

ENZYMET SUPEROXID DISMUTAS (SOD)

För att kunna upprätthålla en balans inom kroppen av produktion pch åtgång av "superoxid radikaler" finns ett enzym SUPEROXID-DISMUTAS (SOD), vars funktion är att som "sophämtare" ta hand om superoxiderna.
Enzymet Superoxid-dismutas är beroende av olika mineral, som koppar (Cu), zink (Zn), och Mangan (Mn) i mycket små mängder, precis på så sätt som enzymet glutation-peroxidas behöver spårmetallen selen (Se) för att kunna fungera adekvat.

VITAMIN E - "ELASTICITETS-VITAMINET"

Vitamin E eller Tokoferol - C₂₉H₅₀O₂ - påvisades ursprungligen i vetegrodd-olja under början på 1920-talet och lanserades först som ett ämne nödvändigt för ett normalt förlopp av en graviditet.
Vid brist på E vitamin hos djur utvecklades fostret ej normalt, och abort var vanlig. Hos människa fann man att tokoferol gynnsamt befrämjade havandeskapet; därav namnet TOKOFEROL (tokos = födsel; pherein = bära fram).
VITAMIN E hör till tokoferol-gruppen och finns i fett och olja såsom vetegrodd-olja, bomullsfrö-olja, jordnötolja, majsolja, och viss fiskolja i synnerhet FLER-OMÄTTADE fettsyror, vars tillörsel till patienter med ARTERIOSKLEROS och HÖGT BLODFETT åstadkommer en betydande sänkning av samtliga lipid-fraktioner.
Olika effekter har tillskrivits vitamin E, särskilt en rent allmän anti-oxidant verkan.
Detta innebär att vitamin E skyddar omättade fettsyror i kroppen mot inverkan av oxidation, dvs förena sig med syre (O), och hindrar "härskning" av fett.
Vitamin E skyddar sålunda cell-membraner mot den skada som kan orsakas av syre (O).
Redan 1949 framhölls att vitamin E var ett effektivt medel mot RETROLENTAL FIBROPLASI i ögat hos för tidigt födda barn.
Tyvärr glömdes detta snabbt, men intresset härför har under senare år återkommit i samband med anti-oxidant behandling av prematura barn med vitamin E^58,59.
Vitamin E neutraliserar giftverkan av flera olika substanser, speciellt tunga metaller, som KVICKSILVER, BLY, och KADMIUM.
Mycket intressanta rön föreligger om en synergism (syn = samman; erg = kraft) eller samverkan mellan vitamin E och övriga anti-oxidanter, som SELEN, i enzymet glutation-peroxidas.
För bildandet av stödje-substans och bindväv, med inter-cellulär substans som kollagen och elastiska fibrer, synes en riklig tillförsel av vitamin E vara väsentlig, vilket visats i djurförsök.

BRIST PÅ VITAMIN E

Vid underskott av vitamin E hos olika försöksdjur befanns den mest påtagliga förändringen vara en massiv upplagring av syra-fast pigment i de GLATTA muskel-celler vilka utgör media-skiktet i ARTÄRER och VENER av alla storlekar, även arterioler^37,38,39.
CENTRALA NERVSYSTEMET vid brist på vitamin E har noggrannt undersökts hos försöksdjur, vilka företedde en karakteristisk anhopning av LIPO-PROTEIN, dvs fett-äggvite-föreningar, lokaliserade till cell-kroppen i neuronerna^37-39.
En viktig iakttagelse var att dessa LIPID-PRODUKTER i form av grova lysande partiklar fanns ansamlade i bindväven, både kring och i blodkärlens väggar.
Helhetsbilden av BRIST på VITAMIN E med LIPID-INLAGRINGAR i centrala nervsystemet torde kunna tydas som att själva ÅLDRANDET i cellerna har påskyndats!
Hos NÖTKREATUR, till följd av E vitamin-brist, är ett välkänt fynd en slags muskelsjukdom, en MUSKEL-DYSTROFI, vilken kan förebyggas genom att ge antingen stora doser vitamin E eller små mängder SELEN.
Hos MÄNNISKA har man funnit att vissa BINDVÄVS-SJUKDOMAR, som SKLERODERMI, DERMATO-MYOSIT, och KONTRAKTUR i böjsenor i handen, stundom svarar gynnsamt på behandling med vitamin E i stora doser.
Vid KÄRL-SJUKDOMEN "Intermittent Dysbasi", som beror på förträngningar i benens blodkärl, har med framgång behandlats med vitamin E. Sålunda fann Haeger⁶⁰ (1968) att vitamin E medförde en signifikant ökning av det arteriella blodflödet, och att behandlingens resultat var överlägset alla andra typer av behandling vad beträffar gångsträcka och amputationsfrekvens.
Av intresse att nämna är att brist på vitamin E kan leda till att de RÖDA BLODKROPPARNAS membraner blir sköra, och förorsakar kapillära TROMBOSER.

VITAMIN E - MOTVERKAR ÅLDRANDET

Följande fall avser belysa hur vitamin E motverkar utvecklingen av den normala processen för "åldrandet" (från Störtebecker¹⁴⁵ 1983).

FALL 1 - UPPBROMSNING AV ÅLDERDOMS-ÖVERSYNTHET GENOM VITAMIN E:

En 74-årig man hade i yngre dagar alltid haft god syn, både på avstånd och nära håll.
Vid 42 års ålder, på grund av en lindrig PRESBYOPI (presbys = gammal; ops = öga) eller "ålders-syn", fick han recept på LÄSGLAS med +1 och +1.5 för respektive vänster och höger öga.
Några år senare, då han var 50 år gammal, ökades läsglasen på i styrka till +1.5 respektive + 2.0 för vänster och höger öga.
Under den kommande 25-års-perioden höll sig han syn stationär, och ingen anledning fanns att öka styrkan på hans läsglas, då inga tecken till fortskridande presbyopi uppträdde.
Vid 74 års ålder kunde denne man fortfarande använda sina första läsglas, som han fått mer än 30 år tidigare.
Ytterligare hade han sedan 65 års ålder iakttagit att han mycket väl kunde läsa morgontidningen utan att använda sina glasögon, detta trots att han aldrig varit närsynt.
Även om han tyckte att det kändes behagligare att använda sina gamla glasögon då han under timtal läste böcker, så kunde han nu, vid 74-års ålder, se bra både på avstånd och nära håll, och även utan sina läsglas var han i stånd att läsa små bokstäver (Jaeger 1) på så nära avstånd som 30 centimeter.
Den aktuella frågan blir nu: "Hur kommer det sig att det normala ÅLDRANDET av ÖGON-LINSERNA med ty åtföljande PRESBYOPI har bromsats i detta fall?"
Av intresse är att sedan 50 års ålder och under loppet av en 25-års-period har denne man stått på en mycket hög dosering av VITAMIN E, nämligen 500-1000 milligram tokoferol varje dag.
Denna behandling med VITAMIN E påbörjade han vid 50 års ålder på grund av mycket plågsamma ledbesvär, ARTROPATI i höftleder och knän, och med förvånansvärt gynnsam verkan, varför han fortsatte med denna vitamin E terapi under kommande år och så även idag!
Denna min iakttagelse¹⁴⁵ att VITAMIN E har en skyddande effekt gentemot PRESBYOPI och ÅLDRANDE av ögon-linserna innebär att detta vitamin har en egendomlig förmåga att bibehålla elasticiteten hos ögon-linserna.
Mitt kliniska fynd stämmer tillfullo överens med djurförsök på råttor som utförts av kanadensiska forskare.
Sålunda undersökte Trevithick & Creighton¹⁶² (1980) ögon-linserna på råttor, hos vilka man med kemiska medel framkallat diabetes.
Såvida dessa råttor icke behandlades utvecklades alltid grå starr, dvs katarakt.
Men katarakt utvecklades icke ifall råttorna behandlades med vitamin E i höga doser, 35 gånger mer än i den vanliga kosten.
Med tanke på den synergistiska effekten mellan VITAMIN E och SELEN är det intressant att SELEN-BRIST främjar katarakt, medan riklig tillförsel av SELEN motverkar katarakt hos människa!

ANSAMLING AV KVICKSILVER I ÖGAT

Upptag av koppar (Cu) i ögat är väl dokumenterat från bilden vid HEPATO-LENTIKULÄR DEGENERATION, där inlagring av koppar kan ses tydligt som en brun-pigmenterad ring i ögats hornhinna, ett fynd som ofta hjälper till att bekräfta den kliniska diagnosen.
Den gamla termen "Mercurio-Lentis" härstammar från den färgade ljusreflex från ögon-linsen, vilken ofta sågs hos personer som varit utsatta för kronisk kvicksilver-påverkan.
Anmärkningsvärt är att Pleva¹¹⁶ (1983) omtalar detta ögon-fynd från personlig erfarenhet av kronisk kvicksilverförgiftning, som berodde på att kvicksilver frigjordes från hans eget tand-amalgam!
Ytterligare bör nämnas att nyligen utförda autoradiografiska undersökningar⁸² har bekräftat att ansamling av kvicksilver sker i ögat, bl.a. i RETINA, även om särskilda uppgifter om linsen saknas

SELEN & TELLURIUM - PÅVERKAN AV KVICKSILVRETS GIFTIGHET

Utöver att SELEN ingår i enzym-aktiviteten hos glutation-peroxidas (se Kap3), har selen en avgiftande funktion gentemot tunga metaller, som bly, kvicksilver, etc.
Selen besitter en dylik avgiftande förmåga gentemot tung-metaller även om SELEN bidrar till ett kvarhållande i kroppen av dylika tunga giftiga metaller (jfr Kap3), bl.a. i lungorna.
Den allmänna vetenskapliga uppfattningen är att SELEN tillsammans med KVICKSILVER bildar ett "komplex" samman med äggviteämnen, huvudsakligen i blodet, vilket åtföljs av en LAGRING av detta komplex spciellt i det RETIKULO-ENDOTELIALA systemet, bl.a. i MJÄLTEN (Khayat & Dencker⁸⁵ 1984).
Enär TELLURIUM (Te) är närmaste granne till SELEN inom grupp 6a i det periodiska systemet, fann Khayat & Dencker⁸⁵ (1984) det vara av intresse att utforska dess effekt på kvicksilver.
Vid helkropps-autoradiografi kunde visas att förbehandling med tellurit och tellurat hos försöksdjuren medförde en mycket stark upplagring av kvicksilver i mjälten, där en halt som var mer än 100 gånger högre observerades,sett i jämförelse med kontrollerna.

KAN KVICKSILVER FRIGJORT FRÅN TAND-AMALGAM ORSAKA "GRÅ STARR"?

Vad som vore av största betydelse att få reda på är hur många av alla patienter med KATARAKT, eller GRÅ STARR, har sin ögonåkomma genom giftverkan från KVICKSILVER i deras TAND-AMALGAM, och hur många av patienterna lider dessutom av SELEN-BRIST??

ETYL-ALKOHOL HÄMMAR UPPTAGET AV KVICKSILVER I HJÄRNAN

Mycket tänkvärda, icke bara ur teoretisk synvinkel utan även rent praktiskt, är vissa nyligen publicerade studier över det inflytande som etyl-alkohol, eller med andra ord "vanlig sprit", har på upptaget av KVICKSILVER i kroppen, i synnerhet HJÄRNAN⁸².
KATALAS är ett enzym som befrämjan nerbrytningen av vätesuperoxid (H2O₂) till vatten (H₂O) och syre (O₂).
AMINOTRIAZOL, en kraftig hämmare av katalas, påverkar upptaget av kvicksilverånga (Hg⁰) i olika organ (Khayat & Dencker⁸²).
ETANOL eller ETYL-ALKOHOL (C₂H₅OH), dvs "vanlig sprit", är känd för att hämma oxidationen av kvicksilverånga (Hg⁰), både in vitro* och in vivo*, enär etanol delvis använder sig av katalas för sin egen metaboliska nerbrytning⁸².

*) In vivo betyder i den levande organismen och in vitro betyder utanför den levande organismen, d.v.s i provrör och dylikt.

Både etyl-alkohol och aminotriazol, vilka nedsätter oxidations-processen i flera organ, ökar på detta sätt blodets koncentration av Hg⁰ och härigenom sker en ökad upplagring av kvicksilver bl.a. i LEVER och BINJURAR.
Möss hade förbehandlats med ETYL-ALKOHOL, som injicerades intra-peritonealt 1/2 timma innan djuren utsattes för en 1-timmes period med inandning av kvicksilverånga (²⁰³Hg⁰), varefter djuren sedan avlivades 1 timme senare.
Vad hände nu?? - Högst anmärkningsvärt är att efter denna förbehandling med etyl-alkohol fanns det knappast alls något kvicksilver i hjärnan hos dessa möss, medan kontrolldjuren, vilka hade förbehandlats med normal koksaltlösning, hade ett kraftigt upptag av kvicksilver i hjärnan⁸² (se även fig 3, Kap7).
Med tanke på den praktiska tillämpningen av dessa remarkabla djurexperimentella fynd vill jag omnämna några fall jag mött under åren.
I egenskap av läkare har jag gjort några iakttagelser vilka torde stödja det förhållande att konsumtion av ETYL-ALKOHOL har förhindrat många människor att bli sjuka vid avnjutandet av en festmåltid på delikata KRÄFTOR.
Icke-allergiska personer hade tidigare utan några som helst obehag eller biverkningar kunnat njuta av ett rikligt inmundigande av KRÄFTOR med BRÄNNVIN.
Plötsligt lade dessa personer märke till att om de åt samma mängd KRÄFTOR, men nu utan att samtidigt konsumera BRÄNNVIN, så blev de illamående, kände sig yra och vimmelkantiga, kallsvettades, hade oregelbunden hjärtverksamhet, och stundom nära att svimma!
Samma händelse upprepade sig flera gånger vid nya försök att utan BRÄNNVIN äta dessa delikata KRÄFTOR, vilka i sig själva knappast kunde vara orsak till illamåendet, enär dessa vackert röda skaldjur med god aptit avnjöts av de övriga gästerna, som dock drack BRÄNNVIN samtidigt.
Hur skall man nu kunna förklara ovan nämnda händelser, vilka rent medicinskt sett vid första påseende kan synas orimliga?
Kräftor serveras efter kokning i sitt spad, en rätt stark lösning av vanligt salt, som kommer att fungera som elektrolyt, dvs ledare av elektrisk ström (jfr Kap9).
Vid en festlig KRÄFTSKIVA, med ofta flera timmars sörplande, sugande, smackande, och bitande dessa läckra skaldjur i sitt salta spad, kommer våra tänder med sina AMALGAM-FYLLNINGAR och eventuella GULDKRONOR tillika att ständigt överspolas av denna salt-lösning, vilken tjänstgör som elektrolyt (jfr Kap10).
På detta sätt uppnår vi att i munhålan få den mest perfekta elektrolyt för att upplösa amalgam och frigöra kvicksilver!
Ifall vi bara ett ögonblick tänker på SYMPTOMEN vid KVICKSILVERFÖRGIFTNING, såsom de beskrivits av flera forskare genom egen erfarenhet (bl.a. Stock¹³⁰, Pleva¹¹⁶), torde ovan relaterade händelser nödvändigtvis inte behöva tolkas som helt orimliga, utan snarare som högst sannolika!
I denna anledning är det säkert flera som drar sig till minnes att i Sverige, då seklet var ungt, skedde en folkomröstning om alkohol-förbud. Den kände författaren och illustratören Albert Engström ritade då en affisch med följande text:

"KRÄFTOR KRÄVA DESSA DRYCKER"! (dvs Brännvin.....)

Idag, många år senare kan man sålunda säga att sanningshalten i dessa djärva svenska ord äntligen har blivit vetenskapligt bevisad genom utomordentligt sofistikerade experiment som med hjälp av helkropps-autoradiografi utförts på möss av toxikologerna Khayat & Dencker⁸² (1983) i Uppsala.

"VARFÖR ÄR INTE ALLA AMALGAM-BÄRARE SJUKA?"

I varenda diskussion som gäller möjligheten av en kvicksilverförgiftning, härstammande från tand-amalgam, ställer folk rent logiskt följande fråga: "Hur kommer det sig att inte alla amalgam-bärare företer symptom på kvicksilver-förgiftning?"

OLIKA GRADER AV KVICKSILVER-FÖRGIFTNING

Först och främst måste jag framhålla att en kvicksilverförgiftning kan omspänna alla stadier, från å ena sidan den mest svåra och våldsamma giftpåverkan (jfr Kap6), till å andra sidan personer som känner sig "symptom-fria", men där man med förfinad metodik kan fastställa tydliga tecken på förgiftning (jfr Kap7).
Vid vaga tecken på kvicksilverförgiftnig är det endast möjligt att säkerställa diagnosen t.ex. med hjälp av neuro-fysiologiska metoder, som då man påträffar en förlångsammad nervledningshastighet - ett patologiskt fynd, vilket tycks kunna vara korrelerat till befintligheten av kvicksilver i kroppens vävnader, enligt en studie som gjordes på "symptom-fria tandläkare" (se Kap7).
"MIKRO-MERKURIALISM" är en term som använts för att karakterisera förgiftning från ständiga smådoser kvicksilver, som frigjorts från tandamalgam, och där symptomen väsentligen är "psykiska", sålunda:
Irritabilitet och nervös överretbarhet, med oförutsägbara vredesutbrott, lynnighet, bristande koncentration, oförmåga till allt intellektuellt arbete, inneslutenhet, och depression (se Kap6).
Det vanligaste är att alla dessa "smärre" psykiska störningar hänförs till det "DAGLIGA LIVETS" konflikter, såsom vantrivsel i hemmet med man, respektive hustru, odågor till barn, andra husliga och ekonomiska bekymmer, sexuell disharmoni, "stress" och övertidsarbete, för mycket festande och supande, etc.
Titta bara på det enorma förbruk vi i "Västvärlden" har av nervlugnande medel, alkohol, samt droger vi tar för att kunna "slappa" av och känna oss "sociala"!
Sålunda vill jag ställa en mot-fråga: "Hur många människor är det inte som lider av irritabilitet, "Lynnighet", växlande mellan vredesutbrott och skygghet, brist på självförtroende, alla symptom högst typiska för en KVICKSILVER-FÖRGIFTNING??"

INANDNING AV KVICKSILVER - "NÄS-ANDNING" gentemot "MUN-ANDNING" (jfr Kap10)

Redan för 50 år sedan ställde Stock¹³⁰ (1936) frågan om varför vissa "amalgam-bärare" tillsynes icke blev förgiftade av det kvicksilver som frigjordes från deras tandamalgam, och svarade:
Storleksordningen av förgiftningen är beroende på huruvida den KVICKSILVER-ÅNGA som frigörs från tandamalgam, passerar till övre NÄSHÅLAN och sedan direkt till HJÄRNAN (se Kap13).

(a) Näs-andning:

Genom experiment på sig själv kunde Stock¹³⁰ (1936) visa att när han andades in genom näsan en mängd av bara ett par liter luft, innehållande 8 mikrogram kvicksilver per liter luft, blev han mycket snabbt illamående, med symptom som YRSEL, HUVUDVÄRK, och NÄS-KATARR, vilka symptom sedan åter försvann inom loppet av några få dagar.

(b) Mun-andning:

Om han däremot andades in genom munnen kunde han på detta sätt andas in luft som innehöll 10 gånger större mängd kvicksilver, sett i jämförelse med då han andades in genom näsan, och trots detta fick han inga förgiftningssymptom!

För det första, både längs vener och nerver finns vägar för transport av kvicksilver från NÄSHÅLAN direkt till HJÄRNAN.
För det andra, inandning genom munnen medför att merparten av inandningsluften går direkt ner i lungorna, där kvicksilvret passerar rakt genom väggarna i lung-alveolerna över till blodet, och via den allmänna cirkulationen snabbt når ut till alla organ i hela kroppen (jfr Kap4).
En del av detta kvicksilver kommer snart även till LEVERN, där en avgiftnings-process sker under det att kvicksilver binds till SH-grupper (jfr Merkaptan Kap3), varefter kvicksilvret genom GALLAN utsöndras till tarmen och lämnar kroppen med AVFÖRINGEN.
För att summera: Kvicksilver-ånga som frigjorts från amalgamfyllningar i tänderna, slår sig ner på slemhinnorna i den övre näshålan.
Därpå följer en för individen ifråga mycket farlig transport av kvicksilver i små dagliga doser direkt upp till hjärnan, i synnerhet till LUKTHJÄRNAN, HYPOTHALAMUS, och HYPOFYSEN (se Kap13).
I avsaknad av några skydds-mekanismer kan kvicksilvret på dessa vägar undgå att komma in i den allmänna blod-cirkulationen och därmed även det öde att bli avgiftat i levern (jfr Kap6).

OMVANDLING AV METALLISKT KVICKSILVER TILL ORGANISKT KVICKSILVER

Kan den olika individuella mottagligheten för kvicksilverförgiftning från TANDAMALGAM också bero på en biologisk skillnad vad beträffar omvandling av oorganiskt kvicksilver till organiska kvicksilver-förbindelser?
Redan i MUNHÅLAN kan metalliskt kvicksilver, som finns i saliv, omvandlas till ORGANISKT kvicksilver genom inverkan av olika mikrober i munnen^{66,108,120,165} (jfr Kap10).
Här måste nämnas att det dubbla främjande av amalgamets förvittring som sker dels genom den kemiska KORROSIONEN, dels genom förefintliga INFEKTIONSHÄRDAR i synnerhet i närheten av amalgam- fyllningar, säkerligen utgör en faktor som ökar graden av kvicksilverförgiftning (jfr Störtebecker¹⁴⁴ 1982).
Kvicksilver, som frigörs från tandamalgam, sväljs ständigt med saliven, och det kan sedan genom mikrober i tarmen omvandlas till organiskt Hg (Kap10).
Den hastighet med vilken en omvandling från metalliskt till organiskt kvicksilver kan ske i tarmen är beroende på flera faktorer, bl.a. den TID det tar för kvicksilvret att PASSERA tarmen.
Vid FÖRSTOPPNING blir kvicksilvret liggande länge i tarmen, vilket ökar risken för omvandling till den vida giftigare formen av organiskt kvicksilver, i all synnerhet om kvicksilvret blir kvardröjt i divertiklar i tjocktarmen.
Den individuellt ofta mycket skiftande TARM-FLORAN inverkar självklart på den mikrobiella omvandlingen av metalliskt till organiskt kvicksilver, vilket i sin tur tar sig uttryck i en olika individuell reaktion på möjlig kvicksilverförgiftning från TANDAMALGAM! (Jfr Kap10)

FAKTORER I NÄRINGEN INVERKAR PÅ KVICKSILVRETS GIFTIGHET

Som vid alla sjukdomar är också en kvicksilverförgiftning avhängig av personens individuella försvarsmekanismer, vilka åter igen påverkas av faktorer i födan, som bl.a. följande:

(a) Selen
(b) Vitamin E
(c) Vitamin C

SELEN

Selen tycksha en hämmande inverkan på kvicksilvrets giftighet, och kliniska iakttagelser har belyst att selen-brist ökar storleksordningen hos symptomen vid kvicksilverförgiftning.
Till exempel, ratio Hg:Se i blod-plasma, dvs förhållandet mellan halten av kvicksilver och av selen i blodet, befanns vara högre hos amalgam-bärare vilka led av "mikro-merkurialism", jämfört med symptom-fria amalgam-bärare (Ahlrot-Westerlund et al⁵ - se även Kap10).
En följd härav är att vid en tillräcklig halt av SELEN i din kropp kommer du att även kunna tåla en högre mängd kvicksilver i ditt blod, utan att få förgiftnings-symptom, vilket mycket klart har visats i experiment på vaktel-fåglar (se Kap3).

VITAMIN E

I viss mån tycks vitamin E motverka det normalt uppträdande åldrande av elastisk vävnad, både vad beträffar blodkärlens väggar, leder, och ögon-linser.
Dessutom bidrar vitamin E till att minska kvicksilrets giftverkan.
Mellan vitamin E och spårmetallen SELEN härskar en samverkan när det gäller deras ANTI-OXIDANT effekt, bl.a. för att motarbeta kvicksilvrets skadliga effekter på människokroppen.

VITAMIN C - ASKORBINSYRA

Vitamin C eller askorbinsyra - C₆H₈O₆ - är en ANTI-OXIDANT, som anses öka kroppens utsöndring av kvicksilver.
Vad beträffar kronisk kvicksilverförgiftning, härstammande från tandamalgam, har Huggins⁷⁰ (1982) omtalat ett fall där han med vitamin C oralt i hög dos på 6 gram kunde bemästra en akut attack av "merkurialism" med gott resultat inom en halvtimme.
Vidare har rapporterats⁷⁰ att vitamin C även är i stånd att sänka halten av kvicksilver i håret.

ATT SUMMERA

På den tidigare frågan): "Varför är icke alla amalgam-bärare sjuka?" - vill jag mycket kort svara följande:
"Högst sannolikt är att de flesta amalgam-bärare lider av 'Mikro-merkurialism' med en rik flora av psykiska symptom!" (Jfr Kap6)
Ytterligare, vad beträffar en olika individuell påverkan av kvicksilver är följande faktorer av största betydelse, nämligen för det första ingångsporten i kroppen, och sedan för det andra de transportvägar på vilka kvicksilvret sprids till olika organ i kroppen, och för det tredje den mikrobiella omvandlingen av metalliskt kvicksilver till organiska förbindelser.
Slutligen icke att förglömma finns en stor individuell skillnad i kroppen på näringsämnen, såsom spårmetallen SELEN, VITAMIN E, och VITAMIN C, alla substanser som utövar en skyddande effekt gentemot kvicksilvers skadeverkan.