|
KVICKSILVER - SKADOR I NERVSYSTEMET På samma sätt som vid alla andra förgiftningstillstånd är även den kliniska SYMPTOMATOLOGIN beroende av var inom nervsystemet Hg-skadan är belägen. Den olika LOKALISATIONEN av kvicksilver-skadan kan lämpligen indelas enligt följande:
KVICKSILVER-SKADOR I HJÄRNAN En mångfald av toxiska skador på hjärnan åstadkommes av KEMISKA substanser, som t.ex. olika DROGER, TUNGA METALLER, inklusive KVICKSILVER, samt BAKTERIE-GIFTER (jfr översikt, Störtebecker144). Det torde vara självklart att den KLINISKA BILDEN vid dessa förgiftningar svarar dels till lokalisationen för skadorna i hjärnan, dels till arten av de abnorma nerv-impulser som utlöses från de olika områdena i hjärnan, som till exempel följande. PANN-LOBER I HJÄRNAN En giftverkan med retningsfenomen från pannloben ger sig i första hand uttryck i MOTORISKA Symptom, i form av små muskelryckningar, av varierande styrka till riktiga kramptillstånd. Vanligtvis vrids först huvudet och ögonen över åt motsatta sidan av var hjärnskadan är belägen. Ligger skadan högt uppe i pannloben svarar detta till motsatta sidans FOT och BEN, varför muskelryckningarna i så fall börjar inom foten-benet för att sedan sprida sig uppåt bålen, till armen och så till ansiktet; allt enligt regelbunden "marsch-route", utstakad för innervationen från hjärnan. Å andra sidan, ifall skadeverkan träffar långt nere i pannloben inom området för ansiktets och tungans rörelser, kommer ryckningarna att starta svarande härtill, bl.a. med små tuggrörelser, smackningar och stickande med tungan! HJÄSS-LOBER I HJÄRNAN Dessa områden av storhjärnan är säte för sensoriska fenomen, dvs för KÄNSELN. Skador här med abnorma elektriska nerv-impulser ger upphov till förnimmelser i form av DOMNINGAR, STICKNINGAR, precis som "myrkrypningar", vilka kommer på i attacker och sprider sig från fingrarna på ena handen, eller från ena foten, och sedan i ett lagbundet mönster ut över kroppens yta. Ej ovanligt är en något djupare "surrande" förnimmelse, som en "vibration", vilken kommer i anfall och sprids i kroppen, alltid på samma stereotypa sätt! Elektriska retnings-fenomen, härrörande från skador i hjässloben, kan sålunda ge patienterna den uppfattning att de är utsatta för påverkan av "ELEKTRICITET", t.ex. i skepnad av en "magisk" eller "kosmisk" strålning från VENUS och JUPITER! Känseln från KÖNS-ORGANEN har sitt säte högt uppe i hjässloben, alldeles intill kraniets stora venösa sinus (jfr Kap4 fig 1, ang. spridning av gifter längs kraniala VENÖSA systemet). Via detta KRANIALA VENÖSA system kan det ske en spridning av giftiga ämnen från MUN-NÄSHÅLAN och till KRANIE-HÅLAN. KVICKSILVER-ÅNGA, frigjort från tandamalgam, kan på detta sätt transporteras upp till hjärnans stora venösa system, och framkalla skador på hjärnsubstansen. En Hg-skada belägen i hjässloben inom nämnda innervationsområde för KÖNS-ORGANEN kan sålunda ge upphov till abnorma nervimpulser, vilka yttrar sig som en känsla av "Elektricitet" i genitalia. Patienten själv tror att dessa sensationer beror på någon yttre påverkan, t.ex. "radiostyrda" vågor kommande från "ondsinnade" främmande makter, ja t.o.m. från "Satan själv"! Dylika hallucinationer i form av "elektriska strömmar" från yttre makter, ofta centrerade kring genital-sfären, är mycket vanliga vid den "sinnes-sjukdom" som benämnes "schizofreni". SCHIZOFRENI (schizein=splittra; fren=sinne) är en sjukdom i hjärnans funktion, vilken karakteriseras av psykiska rubbningar, såsom bristande kontakt med omgivningen och andra människor, och en nedbrytning av individens PERSONLIGHET, vilket ger sig uttryck i störningar av TANKAR, KÄNSLOR, och UPPTRÄDANDE. Dessutom tillkommer de för schizofreni mycket vanliga sjukdomsyttringarna, nämligen ILLUSIONER och HALLUCINATIONER. I detta sammanhang måste jag med skärpa betona det faktum att dylika nervösa symptom alltid beror på en verklig "organiskt" betingad skada i hjärnan. Därför begår vi ett mycket grovt misstag om vi diagnostiserar denna sjukdomsbild som varande något "psykiskt", och det är rent nonsens att inbilla sig att man med PSYKO-TERAPI skulle kunna bota sjukdomsyttringarna vid en schizofreni! I bakre delen av hjässloberna har vi s.k. SPATIAL förnimmelse (spatium=rum) dvs hur vi upplever rummet och kontrollerar alla dimensioner omkring oss, bl.a. särskiljer uppe från nere. Rubbningar inom detta område i hjärnan leder till oförmåga att känna igen storlek, art, och användande av olika föremål. TINNING-LOBER I HJÄRNAN Från detta område av hjärnan utgår vid en skada abnorma elektriska urladdningar som kan framkalla en hel rad mycket växlande symptom, bland vilkas mångfald det vanligaste är det som man på engelska kallar "Rising epigastric sensation". Detta innebär en besynnerlig känsla inne i kroppen, som om "något" kommer från "maggropen eller mellangärdet" och "stiger uppåt" mot bröstet och halsen, där det stundtals kan förnimmas som om någon tog "struptag" på en! I tinningloben, inne på djupet har LUKT-HJÄRNAN sitt säte, bl.a. i ett område kallat UNCUS (se fig 10, Kap13). Retnings-fenomen utgående från skador inom detta område ger symptom med LUKT-HALLUCINATIONER, vilka yttrar sig i att patienten förnimmer en mycket obehaglig stinkande lukt, likt "ruttna ägg", eller "gödsel", stundom som "vidbränd mat." och ej sällan som "BRÄNT GUMMI"! Likaså är förnimmelse av SMAK också lokaliserad till tinning-regionen i hjärnan, varför vi bör betänka att om en patient uppger att han känner en "dålig smak" i munnen så behöver detta icke bero på någon lokal åkomma i själva munhålan, utan den "dåliga" smaken kan härröra från en skada på hjärnan! SKADOR inom tinninglobens HÖRSEL-CENTRUM kan ge upphov till irritation av där belägna nervceller och utlösa elektriska urladdningar, vilka producerar HÖRSEL-HALLUCINATIONER, som oljud, summande och susande, och även tal och "röster". Dessa "röster" kan av patienten uppfattas som kommando-ord, t.ex. som en från "Gud" eller "högre makter" given befallning att gå ut och "frälsa världen" genom att "mörda statsministern" eller någon annan VIP! SYN-BANORNA passerar även genom tinningloben, varför hjärnskador där kan förorsaka rubbade synförnimmelser, ledande till en felaktig visuell uppfattning av omgivningen. Syn-intrycken kan växla från "mikropsi" till "makropsi", mellan små och stora bilder (mikros=liten; makros=stor). En skada i tinningloben orsakar ofta en känsla av att allt är så "långt borta", avlägset och overkligt (jamais vu), eller det omvända, nämligen att främmande ting och personer förefaller så välkända och bekanta (déjà vu). Till exempel, under en promenad i utlandet i en främmande stad som han aldrig tidigare har besökt, kan patienten ha en känsla av att han är på hemmaplan och har varit där många gånger förr, dvs "tidigare sett" vad han i realiteten aldrig skådat. En patient med skada i tinningloben har mycket ofta en förnimmelse av att befinna sig i ett dröm-tillstånd, i det att en och samma "Gamla Dröm" ständigt kommer tillbaka! Under en dylik påverkan händer det ofta att patienten känner en "visionär" kraft och tror sig ha förmåga att kunna skåda in i "framtiden", medan den ena bilden efter den andra passerar revy, allt förutsägande vad som kommer att ske! NACK-LOBER I HJÄRNAN Denna region i hjärnan är slut-station för syn-banorna, varför nackloberna utgör en betingelse för synens förverkligande. Retnings-fenomen utgående från nackloberna kan ge upphov till SYN-HALLUCINATIONER, vilka kan uppfattas antingen som flammande ljus, granna färger, i synnerhet "rött", eller i skepnad av olika figurer, bilder och personer. På insidan av nackloben finns ett område, fissura calcarina, där nervcellerna tycks ha en specifik affinitet till organiskt kvicksilver, metyl-Hg, med synskador till följd. En dylik anrikning av organo-kvicksilver i nackloberna har visats i ett flertal djur-experiment. Hos personer som blivit kvicksilverförgiftade i Japan efter att ha ätit stora mängder fisk, innehållande metyl-Hg, var synrubbning med starkt inskränkta SYN-FÄLT ett dominerande tecken på denna skada (jfr "Minamata-sjukan" senare i detta kapitel) och ofta med blindhet som följd. MIGRÄN - KVICKSILVER-FÖRGIFTNING FRÅN TANDAMALGAM SOM EN ORSAK? Typiskt för en migrän-attack är flimmer-skotomet med bortfall av en del av synfältet alldeles i början av ett anfall med svår huvudvärk, illamående, etc. SKOTOMET (skotoma=mörker) kommer först som en liten fläck där man inte kan se, t.ex. bokstäverna faller bort vid läsning. Sedan tilltar det i omfång, blir ofta "lysande som blixtar", antar "sick-sack-mönster", uppfyller ena hälften av synfältet, varvid även synen försvinner inom detta område, s.k. hemi-anopsi (hemi=halv; an=utan; opsis=syn) med halvsidig blindhet. Vi vet att dessa syn-fenomen beror på cirkulationsrubbningar inom hjärnbarken i nackloben å den motsatta sidans hjärnhalva, där nervcellerna plötsligt utsatts för en försämrad tillförsel av arteriellt blod. Kvicksilver skadar blodkärlen, varvid det uppstår en angio-pati (angeion=blodkärl). I synnerhet de mindre blodkärlen skadas av kvicksilvret, och vi får bilden av en s.k. MIKRO-ANGIOPATI (jfr Kap6). Många rapporter finns om patienter vilka ha blivit helt befriade från sina svåra migrän-anfall efter att man utfört en tandsanering med avlägsnande av infektioner, såsom peri-apikala osteiter eller infektioner i käkarna under tandrötterna (apex= tandrot; itis=inflammation) - Jfr Störtebecker138 (1961). Helt analogt synes det samma vara fallet för flera migrän-patienter som blivit kvitt sina tidigare både svåra och ständigt återkommande typiska migrän-attacker efter att de hade avlägsnat allt KVICKSILVER-AMALGAM i munnen och bytt ut det mot mer "vänligt" plastmaterial!! För många tandläkare och läkare låter detta helt orimligt, men om vi bara för några ögonblick tänker över pato-mekanismen med blodkärls-rubbningar bakom migrän-symptomen sett i relation till kvicksilver-angiopatier, då torde ett dylikt sammanhang förefalla mycket rimligt som åtminstone en av flera orsaker till migrän! Alltid värt att pröva! Ett angeläget forskningsprojekt som skulle kunna bringa lisa och bot för mången olycklig huvudvärk! ÄND-HJÄRNAN OCH MELLAN-HJÄRNAN För att klargöra hjärnans utveckling och anatomi måste ett par saker nämnas. Utvecklingsmässigt kommer först PROS-ENCEPHALON (pros=nära; enkefalos=hjärna), den ursprungliga FRAM-HJÄRNAN, vilken sedan delar upp sig i ändhjärnan och mellanhjärnan. ÄND-HJÄRNAN, tel-encephalon (telos=ände; tele=fjärran), har även benämnts "fram-hjärnan". Från denna del bildas bl.a. storhjärnans hemisfärer, lukt-nerver, och delar av basala ganglier. MELLAN-HJÄRNAN, di-encephalon (dia=mellan; enkefalos=hjärna), utgör en förbindelse mellan storhjärnans hemisfärer och mitthjärnan (mes-encephalon). Från mellanhjärnan utvecklas bl.a. THALAMUS, vilken tjänstgör som en "relä-station" för allehanda nerv-impulser, både sensoriska och motoriska, och vidare bildas HYPOTHALAMUS (överordnat vegetativt centrum), samt delar av BASALA GANGLIER. BASALA GANGLIER OCH "SKAK-SJUKA" (PARKINSON'S SJUKDOM) Basala ganglier består av en hel hop olika nerv-kärnor belägna på djupet i hjärnan, varav kan nämnas bl.a. CORPUS STRIATUM, SUBSTANTIA NIGRA, NUCLEUS RUBER, SUBSTANTIA RETICULARIS i mitthjärnan. Alla dessa kärnor har en omfattande inbördes förbindelse, och likaså högre förbindelser med motoriska områden i storhjärnans pannlober, samt även med lillhjärnan, och thalamus. CORPUS STRIATUM kan indelas i två delar, nämligen den yngre eller "nyare" delen NEO-STRIATUM, och den "äldre" delen kallad PALEO-STRIATUM (paleos=gammal; neos=ny). NEO-STRIATUM omfattar nucleus caudatus och putamen. En skada här med funktions-bortfall ger kliniska symptom i form av en rad ofrivilliga och okontrollerade rörelser, s.k. HYPER-KINESI (hyper=över; kinesis=rörelse), samt TREMOR. PALEO-STRIATUM består av pallidum. En skada med förlust av funktion i detta område ger en ökad muskel-tonus med stelhet i både böjar- och sträckar-muskulaturen i hela kroppen, s.k. alfa-rigiditet. Detta tar sig uttryck i en HYPO-KINESI (hypo=under; kinesis=rörelse) eller t.o.m. en AKINESI (a=utan) med en nästan fullständig orörlighet, så som man kan iakttaga hos mycket svåra fall av Parkinson's sjukdom. Enär putamen och pallidum, båda sett tillsammans, företer en viss likhet med en "lins", benämndes de ofta tidigare "linskärnan" eller "nucleus lenticularis". Sjukdomen "HEPATO-LENTICULAR DEGENERATION" med rörelse-rubbning i form av hyper-kinesier är orsakad av bl.a. en anrikning av tung-metallen koppar (Cu) inom lins-kärnan i basala ganglier. PARKINSON'S SJUKDOM - "SHAKING PALSY" År 1817 beskrev den engelske läkaren James Parkinson sjukdomsbilden vid "Shaking Palsy" eller "Skak-förlamning", med symptom i form av såväl skakningar som förlamning, och sedan dess har hans namn varit förknippad med denna åkomma. TREMOR eller "DARRNING" är det mest framträdande symptomet, åtminstone till en början, och överväger gärna på ena sidan, t.ex. i ena handen. Denna darrning kan vara mycket besvärande i vardagslivet, då man skall äta och dricka, i synnerhet lyfta ett fullt glas utan att spilla ut, samt vid på-klädning, osv. AKINESI med orörlighet i bålen, armar och ben, är dock ett mer invalidiserande symptom, enär detta innebär en tilltagande oförmåga att gå, resa sig från en stol, vända sig i sängen, etc. Hela symptombilden vid Parkinson's sjukdom, med tremor och samtidig orörlighet, avspeglar sig oftast mycket pregnant i vederbörandes HAND-SKRIFT, med bl.a. mikro-grafi (mikros=liten), som framgår av fig 5 senare i detta kapitel). BRIST PÅ TRANS-MITTER SUBSTANSER (MONO-AMINER) VID PARKINSON Några livsviktiga aminosyror, TYROSIN och TRYPTOFAN, som finns i äggviteämnen, kommer via blodet till nervfibrernas slutstationer, "terminaler" samt till nervcellernas mottagare, "receptorer", för att där omvandlas till TRANSMITTER-SUBSTANSER, vilket i mycket grova drag framgår av följande schema:
HVA är en nedbrytningsprodukt av dopamin, och på liknande sätt är 5-HIAA en metabolit från serotonin (se ovanför). Väl dokumenterat är att en brist på neuro-transmitter substanser som mono-aminer spelar en avgörande roll för uppkomsten av sjukdomsbilden vid Parkinson. Behandling med tillförsel av aminosyran DOPA (Dihydr-Oxy-Phenyl-Alanin), vilken anrikas i basala ganglier, är därför idag bästa läkemedlet vi har mot Parkinson's sjukdom. De låga värden av neuro-transmitter substanser vi möter i basala ganglier avspeglar sig även i ryggmärgs-vätskan, ty hos patienter med Parkinson finner vi låga halter av både HVA och 5-HIAA. I post-mortem studier på Parkinson-patienter finns en saknad av det "svarta" normala pigmentet i nerv-kärnan substantia nigra (niger=svart) i basala ganglier. De nerv-fibrer som härifrån förlöper till corpus striatum fungerar därför dåligt, vilket bidrar att förklara symptomen vid Parkinson. KVICKSILVER BLOCKERAR NEURO-TRANSMITTER SUBSTANSER Att en blockering av livsviktiga sulfhydrul-grupper (SH) kan vara förklaringen till kvicksilvers hämmande inverkan på vissa receptorer i hjärnan har några forskare1 föreslagit (Kap3). KVICKSILVER, i synnerhet kvicksilver-klorid, hämmar funktionen hos acetyl-kolin-receptorer i rått-hjärna (Abd-Elfattah & Shamoo1). KAN PARKINSON'S SJUKDOM ORSAKAS AV METALLER FRÅN TANDAMALGAM? Det är sedan gammalt väl känt att TUNG-METALLER, som koppar och kvicksilver, kan framkalla skador i basala ganglier, och ge upphov till bl.a. hyperkinesi. "Tremor Mercurialis" (se Kap6) med ofrivilliga skakningar har varit känd sedan antikens tid, och beskrivits hos slavar i gamla Romar-riket vilka arbetade i kvicksilvergruvorna. "Danbury shakes" var benämningen på darrningar och skakningar hos arbetare som var sysselsatta med produktion av filt-hattar i Amerika, vilket ledde till svår kvicksilver-förgiftning. "Hepato-lenticular degeneration" (hepar=lever) med skador både i levern och i lins-kärnan i basala ganglier beror på en defekt ämnes-omsättning av koppar som kommer att anrikas särskilt i de tvenne organen, lever och linskärna i basala ganglier, vilket leder till svåra ofrivilliga skakningar). Komulainen & Tuomisto87 (1981) fann bl.a.vid studier av TUNGA metallers inverkan på blockad av transmitter substanser att koppar hämmade adrenerga neuron. Mycket små doser koppar som tillförs dagligen genom dricksvatten kan efter många års konsumtion framkalla bilden av Parkinson's sjukdom. Helt analogt kan man då fråga sig om det icke är troligt att små mängder kvicksilver, som dagligen frigörs från TANDAMALGAM, skulle ge skador på basala ganglier med Parkinson's sjukdom till följd! I vilket fall som helst torde fortsatt forskning härvidlag ha högsta prioritet p.g.a. den svårt invalidiserande åkomman. HYPOTHALAMUS Hypo-thalamus (hypo=under) är den basala delen av mellanhjärnan och ligger ventralt för thalamus, utgörande botten i tredje hjärn-ventrikeln. HYPOTHALAMUS innehåller ett stort antal kärnor, vilkas funktion mycket ingående har studerats i talrika djurförsök både genom att stimulera och förstöra olika områden. Som helhet kan sägas att hypothalamus-området utgör ett livsviktigt autonomt vegetativt center, som reglerar "Kampen för tillvaron" genom att inverka på bl.a. intag av FÖDA och DRYCK, HUNGER och TÖRST, KROPPS-TEMPERATUREN, VAKENHET eller SÖMN, det SEXUELLA beteendet, etc. Stimulering av en region i bakre hypothalamus medför en ökad hjärtverksamhet, stegring av blodtrycket, vidgning av pupillen, nedsättning av tonus i tarm och urinblåsa, varjämte "håret reser sig" på kroppen, och en sinnesstämning av våldsamt okontrollerbart raseri plötsligt kommer på, fenomen vilka alla har framkallats på skilda försöksdjur. Destruktion, å andra sidan, med förstörelse av samma område i hypothalamus leder till att djuren blir ovanligt sömniga och tama! Vidare har hypothalamus till uppgift att kontrollera ämnesomsättningen genom att inverka på HYPOFYSEN och dess inre-sekretoriska funktion med frisättning av en rad olika hormoner. Å ena sidan kan skador i hypothalamus ge upphov till en abnormt stegrad aptit, som medför höggradig fetma. Å andra sidan kan hypothalamus-skador leda till ett totalt bortfall av aptiten, anorexia nervosa (an=utan; orexis=aptit) med extrem avmagring och eländigt allmäntillstånd, samt även nedsatt sexual-funktion med amenorré och avsaknad av libido. Sett i ljuset av nyare rön104 med påvisande av höga halter av kvicksilver, sannolikt härstammande från tandamalgam, i själva hypofysen, torde det vara högst motiverat att undersöka alla patienter som lider av anorexia nervosa beträffande deras tandstatus, både avseende kvicksilver och infektioner140, 144. Störningar i MELLAN-HJÄRNANS funktion kan ge upphov till s.k. "di-encefala attacker" med en hel flora av vegetativa fenomen, såsom orimlig TRÖTTHET, HJÄRT-KLAPPNINGAR, LUFT-HUNGER, ökad SVETTNING, samt en känsla av OVERKLIGHET, ÄNGSLAN, DEPRESSION, ofta växlande med vredesutbrott och rena raseri-anfall (se Kap6). Alla dessa högst varierande symptom kan mycket väl förklaras genom toxiska skador på hypothalamus, beroende på en giftverkan framkallad av kvicksilver som frigjorts från tandamalgam, slagit sig ner på slemhinnorna i näshålan, och sedan spridits tämligen direkt till HJÄRNAN, HYPOTHALAMUS, inklusive HYPOFYSEN. Vi vet att direkta transportvägar förefinns från NÄSHÅLAN och till KRANIE-HÅLAN både längs med lukt-nerverna (jfr Kap4 och fig 10, Kap13), och via det klafflösa kraniala venösa systemet (se bl.a. Kap4, fig 1 a,b). Som tidigare omtalats (Kap6) kunde Stock130 (1936) i självförsök visa att kvicksilver-ånga vid inandning genom näsan spred sig snabbt till hjärnan och gav en rad symptom därifrån, medan inandning genom munnen till lungorna ej alls gav symptom. Sistnämnda iakttagelse kan icke förklaras på annat sätt än att en direkt transport av kvicksilver förelegat från näshålan till hjärnan, hypothalamus och hypofys (se även Kap11). Det rikliga venösa nätet på hela skallbasen med klaff-lösa kommunikations-möjligheter har ju i en mångfald försök bl.a. visats av amerikanen Batson13-15 (jfr även fig 4 i detta kapitel). "Inom vår västerländska civilisation har människans neurologiska och psykiska sjukdomar sådana enorma sociala och ekonomiska konsekvenser, att det vore en enkel åtgärd att bland alla våra dyrbara medicinska undersökningar även innefatta en noggrann och kvalificerad undersökning av TÄNDER och KÄKAR..."Vad vi idag vet om TANDAMALGAMETS giftighet gentemot hjärnan med alla åtföljande symptom gör att ovanstående 25 år gamla önskemål nu äntligen måste omvandlas till ett absolut krav från alla! HYPOFYSEN Hypofysen (hypo=under; phyein=växa), sedan gammalt beskriven som en utväxt under hjärnan och det organ som utsöndrade slem i näs-sekretet! Hypofysen är belägen vid hjärnans bas och är med en stjälk av nerv-fibrer intimt förbunden med HYPOTHALAMUS . Genom sin HORMON-produktion inverkar hypofysen på de flesta kropps-funktioner, som framgår av följande: Hypofysens FRAM-LOB avsöndrar GONADO-TROPA hormon, vilka påverkar kvinnliga och manliga köns-körtlar (gonader).En skada på hypofysens BAKLOB med bristande produktion av hormonet vasopressin leder till ett sjukdomstillstånd, DIABETES INSIPIDUS (insipidus= utan smak), med stora urinmängder. I gamla dagar brukade läkarna pröva urinens smak för att avgöra arten av sjukdom, och då kallades denna typ av diabetes (diabainein = gå rakt genom) med stora urinmängder för "insipidus", utan smak, dvs "utan socker", i motsats till diabetes mellitus (mel=honung) eller verkliga "sockersjukan". DIABETES INSIPIDUS karakteriseras av en utsöndring av mycket stora urinmängder, ända upp till 8-10 liter urin per dygn, vilket naturligtvis orsakar svår törst. Den normala avsöndringen av VASOPRESSIN sker genom ytterst sinnrika kontroll-mekanismer för att kunna upprätthålla anpassningen till allehanda klimatiska variabler, bl.a. stark svettning med vätskeförlust i tropisk värme. Måhända är det icke så underligt om dessa känsliga kontrollfunktioner kommer att rubbas om de utsätts för GIFTVERKAN, t.ex. ångan från KVICKSILVER (jfr tidigare Kap6). Det inbördes samspel mellan HYPOTHALAMUS och HYPOFYS-funktionen tar sig uttryck i alla faser av "Dagliga Livet", och det sker med en normalt osviklig NEURO-HORMONAL kontroll av bl.a. HUNGER, TÖRST, TEMPERATUR, SÖMN, VAKENHET, SEXUAL-DRIFT, LIBIDO, LYNNE, växlande mellan EUFORI och DEPRESSION. KVICKSILVER I HYPOFYSEN Redan för 50 år sedan, på 1930-talet kunde Stock130-134 påvisa i obduktionsfall att halten av kvicksilver i medeltal var minst 5 gånger högre i lukt-bulberna och i hypofysen, sett i jämförelse med resten av hjärnan, såsom storhjärnans bark och lillhjärnan. I enstaka fall kunde Stock (1940) visa att Hg-halten låg hela 75 gånger högre i hypofysen än i flera övriga delar av hjärnan. Den enda möjlighet att förklara denna diskrepans, med en avsevärt högre koncentration av kvicksilver i hypofysen, är att en spridning av kvicksilver skett direkt från näshålan via luktnerverna till hjärnan, samt även genom existerande direkta venösa förbindelser i skallbasen (för detaljer se Kap13). Av största intresse är att den svenske forskaren tandläkare Magnus Nylander104 (1985) har funnit mycket höga halter av Hg, övervägande av oorganisk metallisk typ, i hypofysen hos obduktions-fall, vilket bekräftar Stock's gamla arbeten (se Kap11). Vad gäller kvicksilver, frisatt från tandamalgam, torde utan tvivel dess inverkan på hypofysen kunna förklara de flesta symptomen från "låga" doser (jfr Kap6). UPPTAG AV KVICKSILVER EFTER INANDNING OCH EFTER INTRAVENÖS INSPRUTNING Att fördelningen av gifter som tillförs kroppen blir olika allt efter var dom tränger in i kroppen torde ju vara tämligen självklart, och detta gäller även för kvicksilver. Men det är icke bara INGÅNGS-PORTEN som är av betydelse, utan även den fortsatta TRANSPORTEN av kvicksilvret inom kroppen som är högst väsentlig. Det har tämligen länge varit känt att INANDNING av kvicksilver-ånga gav en högre halt av kvicksilver i hjärnan, jämfört med om man sprutade in motsvarande Hg-mängd. Vidare visade redan för 50 år sedan Stock130 (1936) på det förhållande att om han andades in kvicksilver-ånga genom näsan blev han snabbt sjuk och illamående, men om han istället andades in genom munnen förblev han opåverkad för en dos som var 10 gånger högre (se tidigare Kap6). Stock kunde fastställa att vid näs-andningen gick kvicksilvret från näshålan direkt upp i hjärnan och hypofysen. Vid inandning genom munnen passerade Hg-ångan däremot ner i lungorna, för att sedan via blodet spridas runt i kroppen, och Hg blev starkt förtunnat innan det nådde hjärnan. Om vi skall kunna förstå hur de förhållandevis små doser kvicksilver, vilka frigörs från TANDAMALGAM, har förmågan att utöva en GIFTVERKAN på hjärnan och hypofysen måste vi hela tiden ha klart för oss den stora skillnad som föreligger mellan olika former av såväl ingångsport som fortsatt spridningsväg för kvicksilvret inom människo-kroppen! "PUDELNS KÄRNA" - "REGELN OM KORTASTE SPRIDNINGSVÄGEN" Vad som just anförts ovan beträffande den direkta spridningen av kvicksilver till hjärnan torde vara av allra största betydelse, och i det följande kommer detta att belysas genom tämligen färska djurexperimentella rön utförda vid universitetet i Uppsala, toxikologiska institutionen. Med hjälp av hel-kropps auto-radiografi har Khayat & Dencker81-85 (1983-1985) studerat fördelnings-mönstret för kvicksilver efter inandning, respektive efter intravenös insprutning. Bild A Bild B Bild C Bilderna (Fig3) välvilligt ställda till förfogande av Khayat & Dencker82, Uppsala. Khayat & Dencker undersökte även hur fördelnings-mönstret av kvicksilver i kroppen influerades av en hel rad olika substanser, som etyl-alkohol, aminotriazol, spårmetaller som selen, tellurium, etc (jfr tidigare Kap3). Fig 3. HEL-KROPPS AUTORADIOGRAFI AV MUS (A) Intravenös injektion av 203Hg2+. Avlivad 90 minuter senare.I vilket fall som helst, det mest anmärkningsvärda resultatet från dessa auto-radiogram är den mycket höga halten av kvicksilver i HJÄRNAN efter INANDNING, vilket talar för att det sker en transport av kvicksilver direkt från mun-näshålan och till hjärnan! När vi betraktar dessa mycket upplysande bilder borde vi måhända dra oss till minnes att vid tuggningen frigörs betydande mängder kvicksilver ur amalgam-tandfyllningar, bl.a. i halter upp till 400 mikrogram kvicksilver per 1.0 m3 andningsluft (Utt163)! Jfr senare Kap10 angående tuggnings-effekten.
Fig 4. RIKLIG UTFYLLNAD AV KRANIO-CERVIKALA VENÖSA SYSTEMET Korrosions-preparat från lik visar mycket omfattande venösa nät inom ansikts-regionen med öppna förbindelser till skall-basen, intra-kranialt, samt neråt hals-området. (Välvilligt ställd till förfogande av Oscar Batson, USA 1967) Som tidigare redogjorts för (Kap4) består HJÄRNANS och RYGGMÄRGENS stora venösa försörjning av det KRANIALA venösa systemet och det VERTEBRALA venösa systemet, vilka båda kommunicerar helt fritt, enär de är klaff-lösa! Det kraniala venösa systemt kan utfyllas genom insprutning av vattenlöslig röntgen-kontrast i TAND-PULPA, såsom visats på lik genom röntgen-undersökning (Störtebecker139 1965). I djurförsök på kaniner med röntgen-kontrast i pulpan på en framtand kunde man erhålla en utfyllnad av hela ven-systemet på skallbasen och i hypofys-regionen139. Det kraniala venösa systemet utgör en öppen spridningsväg för allehanda mikrobiella gifter från munhålan med tänderna, och till skallhålan med hjärnan, förorsakande en rad nervsjukdomar144. Kvicksilver torde på samma sätt kunna spridas enligt "Regeln om kortaste spridningsvägen"! LILLHJÄRNAN - CEREBELLUM Lillhjärnan innehåller en enorm mängd nervceller, och en statistisk beräkning har kommit till att det inre granulära lagret i lillhjärnan skulle bestå av ungefär "Detta enorma antal nervceller i lillhjärnan torde tala för att dessa små celler måste spela en stor roll, om inte annat i kraft av sitt stora antal!"Tidigare var uppfattningen att LILLHJÄRNAN huvudsakligen tjänstgjorde som centrum för koordination, med samordnande av impulser från jämviktsorganen, vestibular-apparaten, och från receptorer i musklerna, och på så sätt kontrollerade muskel-tonus och upprätthöll kroppens ställning i rummet. Senare undersökningar har visat att lillhjärnan mottar en mängd impulser både från omvärlden (extero-ceptiva) och från egna kroppen (proprio-ceptiva), sålunda från huden, genom lukt, syn, hörsel, och från inre organ. På detta sätt finns det inom lillhjärnan olika områden i och för mottagande av intryck från alla delar av människo-kroppen! I sin tur är dessa olika centra i lillhjärnan anknutna till de motsvarande områden i STORHJÄRNS-BARKEN för nerv-impulser från beröring, lukt, syn, hörsel, inre organ, rörelser, etc. Därför har också lillhjärnan kallats för "Den stora samordnaren av all nerv-funktion"! ARCHI-CEREBELLUM (arche=början), den äldsta delen av lillhjärnan, tjänar upprätthållandet av kroppens jämvikt. En skada på archi-cerebellum med bortfall av dess funktion medför s.k. bål-ataxi (a=utan; taxis=ordning) med rubbad kroppshållning och ostadig gång, ungefär som en drucken. NEO-CEREBELLUM (neos=ny) ansvarar för samordnande av rörelser, i synnerhet i armar och ben. 
Fig 5. SKRIFTPROV & RITANDE AV "SPIRAL" - PARKINSONS SJUKDOM Mycket små bokstäver, s.k. "mikro-grafi", beroende på en ökad muskel- tonus i både böjar- och sträckar-muskler, vilken leder till akinesi, blandad med en 3 per sekund tremor. En skada i NEO-CEREBELLUM, som huvudsakligen består av lillhjärns-hemisfärerna, leder till en samsidigt nedsatt muskel-tonus, med ataxi, mest i armen och benet. Ifall även lillhjärns-kärnan "nucleus dentatus" är skadad uppkommer en mycket grov darrning, med ryckiga oregelbundna rörelser, vilka nästan helt försvinner i vila, men ökar starkt vid varje tillstymmelse till rörelser, varför även benämnd "aktions-tremor" eller "intentions-tremor". Att låta patienten rita en "SPIRAL" är ett utomordentligt bra test för att avgöra vilken typ av skada som föreligger, och det torde då inte vara särskilt svårt att skilja mellan skador som är belägna i lillhjärnan gentemot de i basala ganglier (på fig 5 och fig 6 är skriftprovet redovisat i samma skala). 
Fig 6. SKRIFTPROV & RITANDE AV "SPIRAL" LILLHJÄRN-SKADA Typiskt för en skada i lillhjärnan är de våldsamma skakningarna, med en oregelbunden grov-vågig tremor av "aktions-typ". Obs! Denna bild är reproducerad i samma storleksskala som fig 5. En lillhjärns-skada är oftast starkt invalidiserande för den drabbade, enär den omöjliggör koordinerade rörelse-mönster som t.ex. när man skall klä sig, äta, dricka, skriva, mm. METYL-KVICKSILVER OCH SKADOR I LILLHJÄRNAN Vad gäller de kliniska symptomen vid kvicksilver-skador är det högst anmärkningsvärt att organiskt kvicksilver, i form av metylkvicksilver tycks ha en rätt specifik affinitet till områden som hjärnbarken inom nackloben, samt till lillhjärnan. Detta förhållande har visats i ett flertal djurförsök, och även vid olika former av tillförsel av metyl-Hg, bl.a. hos alla de som i Japan drabbades av "Minamata-sjukan". METYL-KVICKSILVER, givet till apor i dagliga perorala doser under en tid av 36 dagar, lagrades hos försöksdjuren svarande till en belastning av 5 mikrogram kvicksilver per 1.0 gram av kroppsvikten, med en halt av 1.3 och 3.2 mikrogram Hg per 1.0 gram hel-blod, respektive röda blodkroppar (Nordberg et al 102. Halten i hjärnan var nära 20 mikrogram kvicksilver per 1.0 gram hjärnsubstans, och värdet i hjärnan var högre än i något annat organ, såsom, hjärta, njurar, lever, etc. Förhållandet blod till hjärna utgjorde sålunda ca 1:15. Vid denna halt av kvicksilver i hjärnan hade djuren utvecklat både ataxi och blindhet. Autoradiografi av ap-hjärnan visade att de högsta halterna av metyl-Hg funnos inom synbarken i nackloberna, samt i lillhjärnan102. Ännu högre halter av metyl-kvicksilver har påträffats i hjärnans nacklober, samt i lillhjärnan, hos patienter som avlidit i sviter av "Minamata-sjukan" i Japan. Studier över fördelning och anrikning av radioaktivt märkt metyl-Hg hos grisar visade en fördelning efter avtagande halter enligt följande, från högsta koncentration i barken i storhjärna, därefter i lillhjärna, hjärnstam, förlängda märgen, ryggmärgen, med de lägsta halterna i perifera nerver (Bergman et al 1970). "MINAMATA-SJUKAN" ORSAKAD AV ORGANISKT KVICKSILVER "Minamata-sjukan" dök först upp vid staden Minamata, belägen vid kusten i sydligaste Japan, omkring året 1953, och tolkades då som en sannolik virus-sjukdom i nervsystemet, intill man kom på spåren att det rörde sig om en miljö-förorening av Hg. Den KLINISKA BILDEN omfattar vanligen en POLY-NEUROPATI, med nedsatt känsel och domningar i armar och ben, samt kring munnen. Vidare sker en inskränkning av SYN-FÄLTEN, ledande till kikarsynfält, och stundom till BLINDHET. Nedsatt HÖRSEL, TALRUBBNINGAR, ATAXI, samt PSYKISKA STÖRNINGAR ingår i I det kroniska stadiet utvecklas kontrakturer i lederna, så att både aktiva och passiva rörelser omöjliggörs, varvid en brädliknande stelhet ger patienterna utseende av att vara "Dockor av Trä". Vid obduktion har funnits atrofi av lillhjärnan, synbarken i nacklober, samt i hjäss- och pann-lober, med spridda punkt-formiga blödningar (jfr kvicksilver-mikro-angiopati i detta kapitel samt Kap6). Mikroskopiskt har påträffats ett sönderfall av nervceller, i synnerhet i lillhjärnan, samt i nacklobernas synbark. Men även inom andra områden, som hypothalamus och basala ganglier ses degenerativa förändringar med cell-sönderfall. De stora fabrikerna i Minamata framställde huvudsakligen PLAST, vinyl-klorid, som under produktionen passerade genom långa rör vilka innehöll KVICKSILVER-KLORID som en katalysator för att påskynda den kemiska framställnings-processen! Plastmassan, vinyl-klorid, tvättades sedan med vatten för att befria den från "föroreningar", och detta "tvättvatten" tömdes därefter som oftast direkt ut i stora havet i Minamata-bukten. Det är oklart huruvida det oorganiska kvicksilver som användes som katalysator redan under fabrikationen hade ombildats till metyl-kvicksilver, eller om detta skedde senare i havet, där kvicksilvret togs hand om av PLANKTON, mm. Sedan anrikades kvicksilvret hos FISKEN vars föda var Hg-förgiftad plankton, samt andra smådjur i havet. År 1959 inträffade en liknande kvicksilver-förgiftning längs med Agano-floden nära staden Niigata i Japan. Här var det likaså ORGANISKT KVICKSILVER från en plast-industri som hade förorenat vattnet, blivit absorberade av smärre organismer i havet, vilka i sin tur konsumerats av skaldjur och fisk, som då anrikat kvicksilvret. Befolkningen omkring som huvudsakligen livnärde sig på fisk och skaldjur blev offer för en mycket svår Hg-förgiftning. Den kliniska bilden vid en kronisk kvicksilver-förgiftning kan växla, allt efter de kemiska egenskaperna hos olika organiska kvicksilver-förbindelser och deras skilda affinitet till vissa områden av nervsystemet. Kvicksilver utövar sin effekt bl.a. som en mycket kraftig hämmare av all enzymatisk aktivitet (jfr Kap3). Vidare bör vi komma ihåg att kvicksilver skadar blodkärlen, särskilt kapillärerna, precis som andra tunga metaller, och ger upphov till en mikro-angiopati (se Kap6 samt senare i detta kapitel). I långt framskridet stadium av "Minamata-sjukan" blev patienterna även helt orörliga, vilket delvis kunde bero på en anrikning av kvicksilver i skelett och leder. Detta i sin tur medförde deformiteter och kontrakturer med helt stelnade leder. KVICKSILVER FRÅN FISK I FÖDAN I SVERIGE OCH FINLAND I en diskussion av "Minamata-sjukan" i Japan kan det vara av visst intresse att även i Östersjön förekommer kvicksilverförorening av fisken. Birke et al19 (1967) i Sverige, samt Sumari et al147 (1969) i Finland, undersökte kvicksilver-halten i bl.a. BLOD och HÅR från två olika grupper inom befolkningen, en som knappast alls åt fisk och en storkonsument-grupp. Halterna av KVICKSILVER i röda blodkroppar fanns vara följande: På en "låg-fisk" kost ungefär 6 nanogram Hg per gram röda blodkroppar (Birke et al), och en spridning från 6-117 nanogram, med ett medelvärde på 30 nanogram per gram röda blodkroppar (Sumari et al).Halterna av KVICKSILVER lagrade i hår var betydligt högre: På en "låg-fisk" kost ungefär 0.8 mikrogram (=800 nanogram) kvicksilver per gram hår (Birke et al), och en spridning från 0.3-4.3 mikrogram (=300-4300 nanogram), med ett medelvärde på 2.3 mikrogram kvicksilver per gram hår (Sumari et al)."Hög-fisk" konsumenter har sålunda lagrat ungefärligen 10 gånger mera kvicksilver än "låg-fisk" grupperna. Jämför vi dessa värden från Sverige och Finland med de från Japan, bl a. från Niigata, finns japanska halter på 200-300 mikrogram Hg per gram hår hos människor, vilka icke hade befunnits lida av klinisk Hg-förgiftning (se även Kap5). TRANSPORT AV KVICKSILVER FRÅN MUN-NÄS-HÅLAN TILL HJÄRNSTAMMEN Vid obduktion av några "amalgam-bärare" fann Stock132 (1940) mycket höga halter av kvicksilver i förlängda märgen (medulla oblongata), ungefär 250 och 500 nanogram Hg per 1.0 gram hjärnsubstans. Dessa halter i FÖRLÄNGDA MÄRGEN låg 37 och 85 gånger högre än värdena i BLOD, där koncentrationerna var 6-7 nanogram Hg per 1.0 gram blod, dvs blod-halter av Hg inom "normala" gränser (jfr tidigare Kap5). Fynden av oproportionerligt höga halter av kvicksilver i förlängda märgen talar för att det sker en transport av kvicksilver direkt från mun-näs-hålan och till hjärnstammen. Stock134 (1943) kunde senare bekräfta sin hypotes då han undersökte spridningen av Hg från kvicksilver-salva som han applicerade på nässlemhinnan och fann höga Hg-halter i hypofysen, luktnerverna, och i FÖRLÄNGDA MÄRGEN, avtagande i nämnd ordning (se även senare, Kap11, fall 6). En dylik möjlighet för spridning av olika GIFTER, inklusive KVICKSILVER, har diskuterats när det gäller att reda ut orsaken till "Motor Neuron Disorder" och dess "cervico-bulbära" form (jfr Störtebecker145 1983, samt senare i detta kapitel). Aktuella SPRIDNINGSVÄGAR är antingen via det klafflösa kranio-cervikala venösa systemet (se bl.a. fig 4 detta kapitel) eller längs med hjärn-nerver (se Kap4). TRIGEMINUS-NERVERNA Femte hjärn-nerverna eller TRIGEMINUS-nerverna (tri=tre; geminus= tvilling) är en trilling-nerv som består av tre grenar, ÖGON-grenen, ÖVERKÄKS-grenen, och UNDERKÄKS-grenen (jfr fig 2, Kap4). Den större sensoriska delen innehåller känseltrådar från ansiktet, och den mindre motoriska delen försörjer tugg-musklerna. Dess viktigaste funktion är att förmedla känseln från ansikte, ögon, slemhinnor i näs-mun-håla, bihålor, käkar och TÄNDER. SPRIDNING AV GIFTER LÄNGS TRIGEMINUS-NERVERNA TILL HJÄRNSTAMMEN Varför är det så få, både tandläkare och läkare, som känner till att en spridning av virus längs med trigeminus-nerven påvisades redan för 60 år sedan, på 1920-talet (jfr tidigare Kap4). Tyvärr har dessa mycket intressanta rön helt förbisetts under många år, och likaså att en spridning av gifter kan ske från TÄNDERNA i såväl överkäken som underkäken och längs med trigeminus-nerverna till HJÄRNSTAMMEN. Äntligen har under senare år en del studier gjorts för att kartlägga spridningen av olika ämnen från TAND-PULPA längs med trigeminus-nerven till skallhålan och hjärnstammen. I Amerika och i Sverige, helt oberoende av varann, har försök gjorts på råtta och katt för att utröna spridningen från TAND-PULPA längs trigeminus-nerverna8,47. En transport av enzymet pepparrots-peroxidas, som hade lagts in i tand-pulpan, kunde följas till nerv-cellerna i det stora trigeminus-gangliet på skallbasen. Något senare, i 1981 kunde Arvidsson & Gobel9 iaktta den fortsatta spridningen av spårämnen längs trigeminus-nerven helt ner till HJÄRNSTAMMEN. Sistnämnda observation var sålunda helt analog till de 60 år gamla iakttagelser om en spridning av virus från ögats hornhinna, längs första trigeminus-grenen till gangliet på skallbasen, och sedan vidare till hjärnstammen (se fig 2, Kap4). Vad gäller transport längs nerver är det anmärkningsvärt att vitt skilda substanser, som tunga metaller, t.ex. BLY, och levande MIKROORGANISMER, som Actinomyces113 kan spridas på detta sätt. FALL 3 "STRÅLSVAMP" I TRIGEMINUS-NERVEN (Perna et al113 1981) En 25-årig man hade en sjukhistoria på 2 år med smärtor periodvis inom högra ansiktshalvan, där han också märkt nedsatt känsel. Det hela hade till en början kallats "trigeminus-neuralgi".Som med all önskvärd tydlighet framgår av detta fall torde här en spridning längs med trigeminus-nerven från den infekterade tanden ha skett! Vi vet mycket väl numera att en hel rad olika substanser kan sprida sig längs nerverna, bl a. VIRUS, BAKTERIE-TOXINER, levande MIKROBER, TUNGA METALLER, som bly, och att denna transport kan ske centri-petalt, dvs mot centrum eller hjärnan! Följande fråga ställer sig därför osökt: "Vore det inte troligt att även KVICKSILVER, som frigjorts från TANDAMALGAM, helt analogt skulle kunna sprida sig från TÄNDERNA och centripetalt längs med trigeminus-nerverna till HJÄRNSTAMMEN?" (se Forsknings-projekt s 118). SPRIDNING TILL TAND-RÖTTERNA AV KVICKSILVER FRÅN AMALGAM-FYLLNINGAR Att det kvicksilver, vilket frigörs från amalgam-fyllningar, kan sprida sig ut i själva tandens vävnad har visats av ett flertal forskare, bl.a. av Thomas Till i Wien155-157. Med användande av atom-absorptions-spektrometer undersökte Till & Maly156 (1978) extraherade tänder beträffande halten av kvicksilver, särskilt i tand-rötterna. Bl.a. hade en patient en 25 år gammal amalgam-fyllning som var täckt av en guldkrona. I tand-roten fann Till & Maly156 en kvicksilver-koncentration på över 1200 ppm (parts per million), dvs 1200 mikrogram kvicksilver per 1.0 gram tandvävnad. Denna Hg-halt på 1200 ppm, som fanns i tand-roten, är som sådan, att betrakta som starkt toxisk. Som en jämförelse nämner Till & Maly156 att även vid en så låg halt av kvicksilver i hår som 50 ppm, dvs 50 mikrogram Hg per 1.0 gram hår, har förgiftningssymptom iakttagits. FORSKNINGS-PROJEKT ANGÅENDE TRANSPORT AV KVICKSILVER LÄNGS TRIGEMINUS-NERVER Innan man fortsätter diskussionen borde verkligen följande förhållanden klarläggas (se Störtebecker145 1983): Spridningen av olika TAND-MATERIAL, i synnerhet KVICKSILVER, som frigörs vid korrosion av tandamalgam, måste kartläggas, speciellt dess fortsatta transport till hjärnan. I djurförsök måste undersökas i vilken utsträckning olika metaller, bl.a. KVICKSILVER, som i form av tandamalgam lagts in i TAND-PULPAN, kan sprida sig längs trigeminus-nerven direkt till hjärnstammen. Radioaktivt märkt kvicksilver i TANDAMALGAM torde kunna ge önskade upplysningar om transporten, vilken bör studeras i både kort-tids djurförsök under några dagar till veckor, samt i lång-tids experiment under en period av 1-2 år, eller mera, för att äntligen med säkerhet kunna belysa vart det kvicksilver, som frigörs från amalgam-fyllningar, tar vägen inom människokroppen! Hur underligt det än kan låta så har hittills inga dylika försöksresultat publicerats i världslitteraturen, och detta till trots för att dylika undersökningar är absolut nödvändiga för att kunna besvara frågan om den "Risk-faktor" som kvicksilver innebär för hela vårt nervsystem, både HJÄRNA och RYGGMÄRG (jfr Störtebecker 1983). Ett annat viktigt forskningsprojekt borde vara att post-mortem undersöka halten av kvicksilver i de tre olika grenarna, var för sig, av trigeminus-nerven, sålunda: (1) Ramus ophthalmicus, dvs grenen från ögatÖgon-grenen kan självklart ej sprida något kvicksilver från tandamalgam, utan det är endast grenarna från överkäken och underkäken som kan sprida kvicksilver centri-petalt från tandfyllningar. Varje diskrepans beträffande halten av kvicksilver inom dessa tre olika trigeminus-grenar torde kunna ge oss mycket värdefulla upplysningar om det kvicksilver som eventuellt kan transporteras via trigeminus-nerven från tandpulpa, och hjälpa oss att lösa ett intrikat problem! I vilket fall som helst, när den tunga metallen BLY kan transporteras längs perifera nerver med en hastighet av 10 millimeter om dygnet (Baruah et al12 1981), och likaså JÄRN (Olsson & Kristensson107 1981), torde det väl ligga inom rimlighetens gräns att KVICKSILVER, frigjort från tandamalgam inne i pulpan, också skulle kunna spridas längs med trigeminus-nerverna till hjärnstammen. Men det är absolut nödvändigt att få ett exakt djur-experimentellt svar på detta problem! Genom att noggrannt kartlägga fördelningen av kvicksilver inom olika områden i nervsystemet mer i detalj, beträffande halterna i skilda hjärn-lober, basala ganglier, lukt-nerver, hypofys, hjärnstam, lillhjärna, och ryggmärg, kan vi samtidigt erhålla nödvändiga upplysningar om på vilka transportvägar kvicksilvret har spridits från tandamalgam till nervsystem. RYGGMÄRGS-SKADOR Ryggmärgen som ligger i spinal-kanalen är omgiven av hinnor, och vätskefyllda rum, vilka har både en skyddande och närande karaktär. Cerebro-spinal vätskan (cerebrum=hjärna; spinal=hörande till ryggraden) bildas i de kärlrika åder-nät vilka finns i hjärnans hålrum eller ventriklar. Hjärnan och ryggmärgen skyddas även genom ett barriär-system, den s.k. Blod-Hjärn-Barriären (BBB-systemet), som har till uppgift att hindra giftiga ämnen som cirkulerar runt i kroppen från att tränga in i hjärna och ryggmärg. Till trots för att detta skyddande BBB-system finns, kan dock gifter nå till hjärnan och ryggmärgen genom en annan betydelsefull TRANSPORT-VÄG, nämligen via det klafflösa KRANIO-VERTEBRALA VENÖSA systemet (se Kap4, samt fig 4 i detta kapitel). Sistnämnda venösa rutt tjänar som spridningsväg för de bakteriegifter som förorsakar "härdarna" inom nervsystemet vid sjukdomen Multipel Skleros (MS) - Jfr senare i detta kapitel). RYGGMÄRGENS FUNKTION SENSORISKA eller afferenta nerv-impulser från periferien kommer in i ryggmärgen genom de bakre ryggmärgs-rötterna, och fortsätter vidare i spinala reflexer, jämte centralt till hjärnan. Sensoriska spinala skador kan ge olika symptom, både i form av retnings- och bortfalls-fenomen, som t.ex. parestesier med myrkrypningar och domning, samt nedsatt känsel för beröring, temperatur och smärta (jfr senare i detta kapitel). MOTORISKA eller efferenta nerv-impulser på ryggmärgs-nivå startar i de stora motoriska kärnorna i ryggmärgens framhorn, dvs "perifera motor-neuron" som försörjer den tvärstrimmiga muskulaturen. Följaktligen kommer en skada på perifera motoriska neuron att ge symptom i form av en ofta höggradig förtvining av muskler, s.k. muskel-atrofi. HUR KOMMER KVICKSILVER TILL RYGGMÄRGEN? För att besvara denna fråga måste vi ta hänsyn till två saker dels INGÅNGS-PORTEN i kroppen, dels de TRANSPORT-VÄGAR som för spridning av kvicksilver till olika organ. Ingångs-porten för kvicksilver kan variera från att ha svalts och absorberats via MAG-TARM-KANALEN, eller inandats genom LUNGORNA, eller efter att ha slagit sig ner på slemhinnorna i MUN-NÄS-HÅLAN sedan spridits vidare antingen längs venösa system eller via nerv-banor. Av betydelse är också vilken sorts kvicksilver som tillförts, enär t.ex. metalliskt Hg som svalts ner kan vara tämligen riskfritt (jfr Kap5), medan organiska Hg-förbindelser som sväljs är mycket giftiga, även i små doser. I princip kan kvicksilver komma till ryggmärgen på följande vägar:
Förbindelser mellan allmänna venösa cirkulationen, samt transport av blod över till vertebrala venösa systemet, har visats genom röntgen-undersökningar då man sprutat in röntgen-kontrast från en ven på låret (vena femoralis)67. Passage av venöst blod från viscera (inälvor) i bukhålan och över till det vertebrala venösa systemet kan påskyndas genom att öka trycket inne i bukhålan och brösthålan, t.ex. genom krystning eller hosta (se Kap4). Utan tvivel torde allehanda ämnen kunna spridas genom detta klafflösa venösa system, som t.ex. bakteriella toxiner, tunga metaller, etc.
"MOTOR NEURON DISORDER" ORSAKAD AV KVICKSILVER-FÖRGIFTNING I det följande kommer jag att diskutera hur KVICKSILVER är i stånd att framkalla svåra skador på ryggmärgen, i synnerhet på de stora MOTORISKA nerv-cellerna i ryggmärgens framhorn, och på så sätt ge upphov till den sjukdomsbild som benämnes "Motor Neuron Disorder", men som även länge har kallats "Amyotrofisk Lateral-Skleros" eller helt enkelt för "ALS". "Motor Neuron Disorder" karakteriseras av skador vilka är lokaliserade till såväl perifera som centrala motor-neuron. Sjukdomen yttrar sig genom symptom i form av en påtaglig förtvining av muskulaturen, muskel-atrofi, samt retningsfenomen från sönderfallande nervceller i form av fascikulationer med små sammandragningar och smärre ryckningar i muskulaturen, ofta synligt under huden som "spelande norrsken". Den ständigt fortskridande muskel-förtviningen beror på ett sönderfall av de stora MOTORISKA nervcellerna i ryggmärgens framhorn på samma nivå som muskel-atrofin. Vanligtvis förekommer även en SPASTICITET med stelhet i muskler och långsamt rörelse-mönster; detta beroende på en skada på de centrala motoriska neuronen, som t.ex. pyramid-banan. Post-mortem mikroskopisk undersökning har visat att skadorna inom ryggmärgen och hjärnstammen är spridda på så sätt att de motsvarar en skada på arteriella blod-försörjningen till dessa områden (Störtebecker145 1983). Den arteriella BLOD-FÖRSÖRJNINGEN med tillräcklig NÄRINGSTILLFÖRSEL till ryggmärgen och hjärnstammen utgör en absolut betingelse för att de STORA MOTORISKA nerv-cellerna i framhornen skall fungera normalt. Det är väl känt att brister i arteriella blodförsörjningen till ryggmärgen kan orsakas genom FÖRGIFTNING med TUNG-METALLER, som bly och kvicksilver, vilka skadar de små kärl som bidrar till blodtillförseln och därigenom ger en "MIKRO-ANGIOPATI", med alla dess vådor för nerv-vävnadens funktioner (jfr Kap6). Nämnas bör att TUNG-METALLER, som BLY och KVICKSILVER, även orsakar skada på själva BLODET genom att förstöra membranen eller hinnan som omger de röda blodkropparna, och därigenom åstadkommer en hemolys, dvs upplösning av blodkropparna. Detta blod som skadats av kvicksilvret är "otillräckligt" ur närings-synpunkt, och det kommer självklart att åstadkomma den största skada inom de områden i nervsystemet vilka redan på förhand har den sämre blod-försörjningen. Vidare drabbas de stora motoriska nervcellerna i ryggmärgens framhorn alltid först vid en bristande blodförsörjning till ryggmärgen, ett förhållande som klarlagts i en rad djurförsök! Nämnda kärl-skada på RYGGMÄRGENS ARTÄRER kan förorsakas av en hel rad olika faktorer, som t.ex. yttre skador genom TRAUMA, KÄRL- och CIRKULATIONS-RUBBNINGAR, FÖRGIFTNING, INFEKTIONER, TUMÖRER, samt ÄMNESOMSÄTTNINGS-STÖRNINGAR, vilka alla i högre eller lägre grad kan ge upphov till den kliniska sjukdomsbild vi benämner "Motor Neuron Disorder" (se Störtebecker146 1983) . Följande fall av "Motor Neuron Disorder" redogör för hur en lantbrukare hade andats in ORGANISKT KVICKSILVER, vilket han använde som bekämpningsmedel gentemot mögelsvamp på utsäde, s.k. "fungicid" (fungus=mögelsvamp; caedere=döda) , och hur kvicksilvret sedan orsakade hans sjukdom. FALL 4 "MOTOR NEURON DISORDER" FRÅN KVICKSILVER-BEKÄMPNINGSMEDEL (Brown23) En 39-årig lantbrukare hade en sjukhistoria på ungefär ett halvt år med tilltagande svaghet i armar och ben, ledsagad av en höggradig muskel-atrofi i händer, armar, bål, höftgördel, i nämnd ordning.Låt oss nu analysera detta fall av "Motor Neuron Disorder", orsakad av kvicksilver-förgiftning, och försöka utröna dess uppkomst-sätt. För det första, om vi ser på de börjande kliniska sjukdomstecknen så var dessa en muskel-atrofi i händer och armar, vilken måste härledas till skador på stora motoriska nerv-celler i framhornen i nedre hals-delen av ryggmärgen. Det kvicksilver-haltiga bekämpningsmedlet kan ha kommit till ryggmärgens hals-region enligt följande spridningsvägar:
Den vanligaste kroniska förgiftningen sker genom mycket låga doser under lång exponerings-period. Det tidsrum som kan tas i anspråk innan kliniska förgiftningstecken uppträder varierar från 1 år och upp till 30 år! I Irak där stora patientgrupper haft kvicksilverförgiftning med neurologiska komplikationer har man påträffat många fall som visat en klinisk sjukdomsbild lik "Motor Neuron Disorder", vilket bl.a. beskrivits av Kantarjian80 1961. I förebyggande syfte gentemot sjukdomsalstrande mikrober hade vete, som var avsett för utsäde, betats med etyl-kvicksilver, innan det distribuerades i Irak till tusentals fattiga bönder. Bönderna hade upprepade gånger varnats om att detta vete innehöll ett farligt gift, och det uteslutande var avsett att användas till sådden, och icke fick ätas. Trots dessa varningar använde ett flertal fattiga bönder, vilka även var analfabeter, dylikt vete till att baka BRÖD, och under loppet av några få månader förbrukade de hela mängden giftigt vete! Den tid det tog innan symptom på "Motor Neuron Disorder" utvecklades var vanligtvis några få månader. De kliniska tecknen var typiska, nämligen en tilltagande svaghet med MUSKEL-ATROFIER i armar, ben och bål, samt spridda fascikulationer inom atrofiska områden. Sannolikast är att denna sjukdomsbild framkallas genom kvicksilvrets inverkan på blodkärlen, en mikro-angiopati, precis på samma vis som en rad övriga orsaksfaktorer som ligger till grund för "Motor Neuron Disorder" (se Störtebecker145 1983). Senare i februari och augusti 1972 inträffade stora epidemier av förgiftning med METYL-KVICKSILVER i Irak, med 6530 fall intagna på sjukhus, varav ca 500 dödsfall som kunde tillskrivas kvicksilver (Bakir et al11 1973; Rustam & Hamdi121 1974). BLOD-KONCENTRATIONERNA av kvicksilver i de först tagna proven varierade mellan Rubbningar i LILLHJÄRNANS funktion, med störd koordination, hörde till de mest framträdande neurologiska symptomen121. Däremot fanns icke tecken liknande bilden vid "Motor Neuron Disorder" hos 53 patienter med metyl-kvicksilver-förgiftning121. Både hos människa och i djurförsök synes metyl-kvicksilver sålunda förorsaka rubbningar i lillhjärnans funktion. Å andra sidan tycks etyl-kvicksilver kunna framkalla sjukdomssymptom som vid "Motor Neuron Disorder". Frågan blir därför följande: "Har metyl-kvicksilver en speciell affinitet till korn-celler i lillhjärnans bark, medan etyl-kvicksilver däremot skulle ha en särskild dragningskraft till ryggmärgens stora motoriska celler?" Beträffande skadorna på de stora motoriska cellerna i ryggmärgen synes det vara mer sannolikt att åverkan sker genom en kärlskada, angio-pati, med en försämrad arteriell blod-försörjning och bristande näringstillförsel till nerv-cellerna i ryggmärgen (Störtebecker145 1983). KAN KVICKSILVER, FRIGJORT FRÅN TAND-AMALGAM, ORSAKA "MOTOR NEURON DISORDER"? I Sverige har under de senaste åren läkare emellan diskuterats enstaka patienter med sjukdomsbilden "Motor Neuron Disorder", vilka både haft förhöjda halter av kvicksilver i blodet och förbättrats sedan man avlägsnat allt kvicksilver i tandfyllningar. Hittills har dessa fall endast rapporterats muntligen, men det vore högst önskvärt att de presenterades mer utförligt och tillgängligt för adekvat bedömning, även om det endast är mycket få fall det rör sig om. FORSKNINGS-PROJEKT De forskningsresultat som senast redogjorts för beträffande halten av kvicksilver i hjärnan sett i förhållande till mängden tand-amalgam i munnen105 borde kompletteras även med avseende på koncentrationen av kvicksilver inom RYGGMÄRGEN, i all synnerhet hos patienter med "Motor Neuron Disorder" (jfr även senare Kap12). BAKRE RYGGMÄRGS-RÖTTER OCH SENSORISKA RYGGMÄRGS-GANGLIER Från periferin, bl.a. från hud, muskler, och leder, går ständigt sensoriska nerv-impulser genom perifera nerver till RYGGMÄRGENS BAKRE RÖTTER, och deras motsvarande bakre ganglier, vilka oftast benämns som "spinala sensoriska ganglier". Alla sensoriska impulser, eller afferenta impulser, kommer sålunda in i ryggmärgen genom bakre ryggmärgs-rötter. Alla motoriska impulser, eller efferenta impulser, å andra sidan, går ut från ryggmärgen genom främre ryggmärgs-rötter. SKADA på bakre ryggmärgs-rötter, inklusive spinala sensoriska ganglier, ger segmentella symptom, svarande till spinala segment, t.ex. L:5 eller 5:te lumbal-roten, S:1 eller 1:sta sakral-roten. KLINISKA SYMPTOM är retnings-fenomen som parestesier, "myrkrypningar", och smärta, samt bortfalls-fenomen med nedsatt känsel segmentellt. Som redan nämnts framkallar METYL-KVICKSILVER skador inom centrala nervsystemet, vilka övervägande är lokaliserade till nacklobernas bark (SYN-INTRYCK) och till lillhjärnan (SAMORDNING av motorisk funktion). Inom perifera nervsystemet, å andra sidan, ger METYL-KVICKSILVER skada på bakre ryggmärgs-rötter och sensoriska ganglier, vilket leder till nedsättning av känseln inom motsvarande områden. Bland de områden i nervsystemet vilka skulle vara särskilt känsliga för påverkan av metyl-kvicksilver nämns de bakre ryggmärgs-rötterna med deras sensoriska ganglier (se Chang27). Av största intresse vore att få utrett huruvida denna "specifika" affinitet hos METYL-KVICKSILVER beror på nerv-vävnaderna, som sådana, eller om det är transportvägen inom kroppen som bidragit till denna anrikning av Hg just i nämnda områden. Kvicksilver som cirkulerar inom allmänna blod-omloppet passerar "blod-hjärn-barriären" och kan sålunda komma in i cerebrospinal-vätskan för att fortsatt spridas med denna. Man kan undra över om en medverkande faktor kan vara jordens dragningskraft och kvicksilvrets höga specifika vikt, vilket förhållande kan leda till att kvicksilver lättare sjunker neråt inom spinal-kanalen, och på så sätt huvudsakligen påverkar de lägre bakre ryggmärgs-rötterna och deras sensoriska ganglier?? En annan möjlighet för spridning av kvicksilver till ryggmärgen och dess bakre rötter är via det klafflösa KRANIO-VERTEBRALA venösa systemet, inom vilket både kvicksilver och andra giftiga substanser kan transporteras i alla riktningar just på grund av att detta system saknar ven-klaffar (jfr Kap4). KVICKSILVER-FÖRGIFTNING ORSAKANDE BLÅS-RUBBNING OCH IMPOTENS Kvicksilver som spridits till nedre delen av ryggmärgen och dess sakrala rötter skadar innervationen uro-genitalt. Irritativa symptom kan ge sig uttryck i frekvent vattenkastning, medan bortfall av nervfunktionen kan leda till blåsinkontinens, samt avsaknad av orgasm både hos kvinna och man. KVICKSILVER-SKADOR PÅ PERIFERA NERVER De perifera nerverna leder som oftast såväl SENSORISKA som MOTORISKA impulser. Bortfall av motorisk funktion ger kliniska symptom av växlande svårighetsgrad, från endast lindrig till höggradig förlamning av berörda muskler eller muskelgrupper. En tydlig muskel-atrofi är karakteristisk och kommer redan inom ett par veckor! Bortfall av sensorisk funktion börjar oftast med parestesier i form av "myr-krypningar" och domningar, lokaliserade till de distala delarna av ben och armar, sålunda i tår och fingrar. Vid en poly-neuropati (poly=många) är flera perifera nerver engagerade samtidigt, och lokalisationen av skadorna är tämligen symmetrisk samt dubbelsidig. En mono-neurit (mono=en), å andra sidan, är vanligen begränsad till att omfatta en enda perifer nerv, antingen sensorisk, motorisk, eller blandad. Vid en toxisk poly-neuropati har vi vanligen den princip att det är de största, tjockaste, och längsta nervtrådarna som först drabbas. Följaktligen uppträder de första symptomen längst distalt i benen, dvs i TÅR och FOTSULOR. Först senare i sjukdomsförloppet kommer domningar i FINGRAR och HÄNDER, krypande uppåt centralt. Kranialt lokaliserade parestesier, som stickningar på läpparna och kring munnen, samt på näs-spetsen, är som regel sent uppträdande symptom vid en toxisk poly-neuropati. Dock vid METYL-KVICKSILVER-förgiftning i hög dos kan man möta dessa peri-orala symptom redan i tidigaste stadiet, som t.ex. vid "Minamata-sjukan" i Japan. Sistnämnda retnings-fenomen från känseln i ansiktet härrör från toxisk skada på TRIGEMINUS-NERVERNA, vilka övervägande förmedlar känsel-intryck från ansiktet (jfr fig 2, Kap4). Ur diagnostisk synpunkt kan vi lägga märke till att känselbortfallet vid en POLY-NEUROPATI är lokaliserat distalt i ben och armar, med domningar av typ "STRUMPOR & HANDSKAR". Däremot vid skador på RYGGMÄRGS-RÖTTER och deras SENSORISKA GANGLIER finner vi bortfall av känseln längs med benet eller armen, sålunda av segmentell typ! Vid en KRONISK kvicksilver-förgiftning är poly-neuropati ett tämligen vanligt symptom i sent skede, medan vi sällan ser en mono-neurit. Uppkomstsättet för en poly-neuropati förklaras vanligen genom en direkt gift-skada av kvicksilver på nerv-cellerna. Likväl bör vi hålla i minnet att kvicksilver också framkallar en angio-pati (angeion=blodkärl), i synnerhet en mikro-angiopati, som skadar de små blodkärl vilka försörjer själva nerverna, dvs "vasa nervorum". Hos många patienter vilka lider av en toxisk poly-neuropati är det säkerligen tal om en kombination av flera orsaks-faktorer, bl.a. brister beträffande FÖDA och VITAMINER, i all synnerhet som de perifera nerverna är känsliga för följande 4 slags deficit av VITAMINER: Thiamin (B1), pantoten-syra (B5), pyridoxin (B6), samt cobalamin (B12). "RYGG-SKOTT" I ANSLUTNING TILL KVICKSILVER-FÖRGIFTNING Patienter som lider av kronisk kvicksilver-förgiftning klagar mycket ofta över "ont i ryggen", mest i form av LUMBAGO eller ISCHIAS, med smärtor längs ischias-nerven på baksidan av benet. Likväl, "lumbago" är mycket vanligt förekommande hos den västerländska befolkningen, och man kan fråga sig varför det alls skulle vara något samband med kvicksilver. Symptom i form av LUMBAGO eller ISCHIAS brukar vi vanligtvis anse som beroende på degenerativa förändringar i ryggraden med ben-pålagringar och dåliga disker, och stundom även "disk-bråck", särskilt nederst i länd-kors-ryggen. Helt analogt kan även GIFTIGA ämnen framkalla skador på de bakre ryggmärgs-rötterna och deras sensoriska ganglier, vilket kan leda till såväl retnings- som bortfalls-fenomen, och ge upphov till KLINISKA SYMPTOM som parestesier, SMÄRTOR, och domningar med känsel-rubbningar. Vi vet att KVICKSILVER tycks besitta en alldeles speciell förmåga att bindas till bakre ryggmärgs-rätter och ganglier. En dylik toxisk skada, lokaliserad till bakre spinala gangliet för 5:te lumbal-roten (L:5) ger sig uttryck i ischias-besvär med symptom i form av DOMNINGAR och SMÄRTOR, vilka är lokaliserade nedanför knäet på framsidan av underbenet, över fotryggen, samt strålande ut i stortån! På samma sätt, en toxisk skada på l:sta sakral-roten (S:1) medför parestesier och SMÄRTOR, vilka strålar ut ifrån skinkan på lårets baksida och till vaden, med domning i hälen och fotsulan! Tunga metaller, som BLY och KVICKSILVER, kan upplagras i bensubstansen och ge upphov även till ben-nybildning med pålagringar och utväxter på skelettet, vilka kan förorsaka smärtor om de kommer i närhet av nerver och nerv-rötter (se även Kap6). Med en stilla undran kan man fråga sig hur många patienter med besvär av "lumbago-ischias" har icke blivit opererade av ortopeder och neurokirurger utan att något "diskbråck" påträffats som kunnat förklara symptomen? Kan istället somliga av dessa "lumbago-ischias" besvär ha berott på en kronisk KVICKSILVER-FÖRGIFTNING från TANDAMALGAM? SUMMAN AV KVICKSILVERS GIFTVERKAN UNDER MÅNGA ÅR På grund av att kvicksilver har en speciell affinitet till nerv-vävnader, sker det en anrikning med upplagring av kvicksilver både i det centrala och perifera nervsystemet. Kvicksilver har en långsam omsättning i kroppen, särskilt i nervsystemet, där halverings-tiden kan vara flera år, och detta medför att en mer eller mindre ständig tillförsel av kvicksilver, även i små doser, kan vara ytterst skadlig i långa loppet! Under åratal kan det härska en jämvikt mellan upptaget i kroppen och utsöndringen av kvicksilver. Giftverkan av kvicksilver i små doser kan också fördröjas ifall patienten har en bra motståndskraft gentemot kvicksilver, på grund av tillräckligt tillskott av selen (Kap3), och ett högt intag av vitamin E (Kap3). Men förr eller senare, efter ett intag av små dagliga doser av kvicksilver under många år kommer upplagringen av kvicksilver i såväl centrala som perifera nervsystemet att överskrida den mängd som utsöndras från kroppen. Till exempel en anhopning av kvicksilver i bakre ryggmärgsrötter och SPINALA SENSORISKA GANGLIER medför skador vilka tar sig uttryck i form av "ischias-besvär" med domning, parestesier, och SMÄRTOR, som strålar segmentellt ut i benen! Den vanliga NEUROLOGISKA DIAGNOSEN blir "lumbago-ischias, eller måhända "neurit" utan känd orsak, och det torde knappast finnas någon läkare som nämner ordet "kvicksilver"! En mycket viktig fråga som vi nu måste ställa är följande: "Är det möjligt att ställa diagnosen på en kvicksilver-förgiftning i tidigt skede, dvs innan den givit tydliga kliniska symptom?" Denna fråga kan belysas av följande undersökning29 som visar hur det med hjälp av neuro-fysiologisk teknik är möjligt att fastställa neurologiska skador hos personer som hade förhöjda halter kvicksilver, men utan kliniska symptom. KVICKSILVER-POLYNEUROPATI HOS "SYMPTOMFRIA" TANDLÄKARE Cornblath & Sumner29 (1982) studerade inverkan av kvicksilverånga i låg-dos på perifera nervers funktion hos människa, in vivo. Hos nära 300 tandläkare mättes halten av anrikat kvicksilver i benvävnaden i skallen och i handleden med hjälp av radiofluorescens-teknik (jfr Kap6, där materialet omtalats). Kvicksilver kunde icke spåras i skallen hos 72% av fallen, och icke vid mätning i handleden hos 89%. Sammanställda värden för "skalle & handled" med nivå högre än 40 mikrogram Hg per 1.0 gram benvävnad (dvs Perifera nerv-funktionen undersöktes i tre SENSORISKA och i två MOTORISKA nerver hos de 23 tandläkare som hade "hög-kvicksilver" nivå, och likaså i en ålders-relaterad kontroll-grupp av 22 tandläkare utan påvisbart Hg i benvävnaden. "Hög-kvicksilver-gruppen" hade signifikant långsammare nervlednings-hastighet både i sensoriska nerver i underbenet och i motorisk nerv i underarmen. Tecken på POLY-NEUROPATI - såsom förlångsammad motorisk och sensorisk nerv-lednings-hastighet - påträffades endast hos "hög-kvicksilver-gruppen". Dessa författare29 konkluderar med att det finns ett inbördes förhållande mellan anrikning av kvicksilver i benvävnaden hos dessa tandläkare och en rubbning i perifer nerv-funktion. Tyvärr, nämner de29 ej alls ett betydligt viktigare och större användningsområde för dessa tekniska metoder - radio-fluorescens och nervlednings-hastighet - i syfte att avslöja tidiga och sub-kliniska tecken på Hg-förgiftning, härstammande från TANDAMALGAM hos patienterna! Vi måste ha klart för oss att det KVICKSILVER, som påträffas i dessa skadade perifera nerver, har transporterats dit med den allmänna arteriella blod-cirkulationen. På grund av denna arteriella spridningsväg blir halten av Hg i perifera nerver förhållandevis låg, och symptomen på förgiftning av perifera nerver inträder på ett relativt sent stadium i den kroniska kvicksilver-förgiftningens förlopp. Till hjärnan kommer även kvicksilver via det allmänna arteriella blod-omloppet, på samma sätt som till alla övriga organ. Men till hjärnan måste vi räkna med en betydande extra tillförsel via en direkt transport från mun-näs-hålan till skallhålan och hjärnan! Sistnämnda gäller allt kvicksilver som andas in, men i synnerhet det kvicksilver som frigörs från tandamalgam och slår sig ner på slemhinnor i mun- och näs-håla. Följaktligen kommer symptomen från hjärnan både tidigare i förloppet, och halten av kvicksilver är betydligt högre där än i de perifera nerverna (jfr även nedan). VARFÖR ÄR INTE ALLA "AMALGAM-BÄRARE" SJUKA? Allt som oftast får man höra att många människor härbärgerar en "massa amalgam-plomber" i munnen utan att känna av några som helst krämpor eller besvär från dessa, varför amalgam måste vara alldeles "ofarligt"! Det lär nog finnas alla skäl att ifrågasätta sanningshalten i detta argument. För det första feldiagnosticeras de flesta "psykiska" besvär och det kommer aldrig i dagen hur ofta det ligger kvicksilverförgiftning bakom (jfr Kap6). För det andra har vi idag modern teknik för att avslöja tidiga tecken i "subkliniskt" stadium av nerv-skada. För det tredje bör vi hålla i minnet att HJÄRNAN angrips innan perifera nervsystemet. Detta beroende på den direkta spridningsvägen för kvicksilver-ånga från MUN- och NÄS-HÅLAN till hjärnan, dels via KRANIAL-NERVER ( Kap4 och Kap13), dels via det klafflösa KRANIALA VENÖSA systemet (Kap4). Frågan diskuteras även annorstädes i denna bok. KAN KVICKSILVER VARA URSPRUNGLIG ORSAK TILL MULTIPEL SKLEROS? På denna fråga vill jag svara: "Kvicksilver förorsakar inte sjukdomsbilden vid Multipel Skleros (MS), men det är mycket troligt att kvicksilver bidrar att förvärra symptomen vid sjukdomen!" Multipel skleros, oftast kallad "MS" (multipel=mångfaldig; skleros=förhårdnad), är benämningen på ett sjukdoms-tillstånd i nervsystemet och kännetecknas av förekomsten av spridda, utsådda (disseminerade) "sklerotiska härdar" (på franska kallade "plaques"), dvs inflammatoriska skador belägna i hjärna och ryggmärg, varför vi stundom talar om "sclerosis disseminata" eller "Sclérose en Plaques" (plaques=fläckar). De KLINISKA SYMPTOMEN beror på lokalisationen av skadorna, och de bör lämpligen indelas i KRANIALA och SPINALA lesioner. KRANIALA symptom kan vara t.ex. en synnervs-inflammation med dimsyn på ena ögat, eller dubbelseende, yrsel, en halvsidig förlamning i armen och benet. SPINALA symptom, vilka härstammar från "härdar" inom ryggmärgen, kan yttra sig som en para-pares med förlamning i båda benen och nedsatt känsel där, eller i form av uro-genitala störningar med blås-inkontinens och impotens. PATOLOGISK-ANATOMISKA undersökningar har visat att "härdarna" alltid är belägna omkring en ven, och i tidigt skede ser man en ring-formad "zon" av vita blodkroppar, rundceller och plasmaceller kring det venösa kärlet i nervsystemet. Sistnämnda fynd ger verkligen belägg för att det här är tal om en inflammatorisk process på infektiös bas! PERI-FLEBIT (peri=omkring; phlebs=ven; itis=inflammation) var den benämning som i början på detta århundrade lanserades för att beskriva karaktären av dessa skador i nervsystemet. Rimligen borde termen "Disseminerad cerebrospinal peri-flebit" vara den mest adekvata att använda i stället för "MS". Först senare uppträder sekundära förändringar med sönderfall av nervfibrer, s.k. de-myelinisering (de=bort; myelos=märg). Jag måste här påpeka att det är ett oskick att använda termen "demyeliniserande åkomma" om multipel skleros, ty detta innebär att sjukdomen skulle ha sitt ursprung i en brist i myelinets struktur och funktion med åtföljande sönderfall av märghaltiga nervtrådar. Bruket av ordet "demyliniserande" i detta sammanhang tyder på ett grovt missförstånd med feltolkning av föreliggande basala fakta, vilka klart visar att det är tal om en inflammatorisk-infektiös sjukdomsprocess vid multipel skleros. ORSAK TILL "MS": TRANSPORT AV TOXINER LÄNGS KRANIO-VERTEBRALA VENER Om vi börjar fundera över uppkomst-mekanismen vid MS så är den första väsentliga frågan som inställer sig följande: "Hur kan det komma sig att alla dessa olika 'härdar' som ligger utströdda inom hjärna och ryggmärg, alla har det egendomliga gemensamma kännetecken att de är lokaliserade kring venösa blodkärl?"Enär "härdarna" är belägna inom området för det klafflösa kraniovertebrala venösa systemet måste detta samma system utgöra den enda möjliga transport-vägen för de skadliga substanser, vilka förorsakar nämnda "härdar" (jfr Kap4). Någon annan förklaring till denna peri-venösa lokalisation av "härdarna" är ej möjlig (se Jag brukar indela MS-patienterna i två grupper, allt eftersom de kliniska symptomen vid skoven har sitt ursprung i antingen KRANIALA eller SPINALA härdar (alltid peri-venösa):
"VARFÖR ÄR KVICKSILVER INTE PRIMÄR ORSAK TILL MULTIPEL SKLEROS?" Den schweiziske neurologen Baasch10 (1966) framkastade hypotesen om att multipel skleros skulle vara en neuro-allergisk åkomma, och att det framkallande "allergenet" hörde till gruppen tung-metaller, företrädesvis KVICKSILVER, samt att de flesta fall av MS skulle bero på Hg från tandamalgam. Baasch10 framhöll att inga kända iakttagelser om multipel skleros var oförenliga med hans hypotes, vilken kunde förklara de flesta olösta problem, bl.a. den geografiska fördelningen över världen, relation till ålder, samt sjukdomens historiska förlopp. Rätt nyligen i 1983 har den amerikanske läkaren Ingalls72, som själv är drabbad av MS, återuppväcka tanken om att KVICKSILVER från TANDAMALGAM skulle vara en orsaksfaktor till MS. Anmärkningsvärt är att Ingalls72 själv omnämner i sin sjukhistoria att han under en 5-års-period samtidigt led av stora multipla tandinfektioner med rot-abscesser, vars betydelse som en orsak till MS han tycks ha varit tämligen ovetande om (Störtebecker138). Likväl, det är många både kliniska iakttagelser och laboratoriefynd som talar emot att kvicksilver har någon del i själva den ursprungliga orsaken till MS, bl.a. följande: Upprepade skov av synnervs-inflammation, med bortfall av synen på ena ögat, har iakttagits hos patienter vilka icke haft något amalgam i tänderna, men där ögon-symptomen med all sannolikhet kunnat tillskrivas hemolytiska STREPTOKOCKER från tand-infektion! Jfr bl.a. Störtebecker144 1982. Nämnda iakttagelse motsäger att korrosion av TANDAMALGAM med frigörelse av kvicksilver skulle vara upphovet till MS, så som lanserats av Baasch10 och Ingalls72 Ej heller kan "spinala skov", som t.ex. en parapares med förlamning i benen, vilken uppkommit genom spridning av BAKTERIETOXINER från livmoder-hålan, bero på att kvicksilver frigörs från amalgam i tänderna!! - Se Störtebecker 144 1982. Fynd av antikroppar mot bakterie-gifter i ryggmärgs-vätskan hos patienter med MS torde ej vara förenligt med att kvicksilver skulle vara en orsak till denna sjukdom144. Anti-kroppar eller immun-kroppar består av globuliner, varför de även benämnes immun-globuliner. Vid elektro-fores (phora=rörelse) av cerebro-spinal vätskan rör sig globulinerna i ett elektriskt fält varvid de olika globulinerna separeras och vi kan bestämma halten av dessa, bl.a. gamma-globulinerna. GAMMA-GLOBULINERNA utgör immun-kroppar, vilka har bildats emot inkräktare såsom bakterie-gifter (jfr Kap6). Hos patienter med MS finner vi att "Gamma-mönstret" av immunkroppar i cerebro-spinal vätskan varierar starkt och sålunda är olika för olika patienter, men samtidigt tycks mönstret vara konstant hos en och samma patient vid upprepade prov, även om själva mängden immun-kroppar kan växla från tid till annan. Alla dessa mycket olika IMMUN-KROPPAR i cerebrospinal vätskan har icke bildats gentemot kvicksilver, som sådant, och med all sannolikhet ej heller gentemot kvicksilver som ingått förbindelse med nerv-vävnaden eller med eventuella mikro-organismer. Ifall att förefintliga immun-kroppar verkligen hade bildats gentemot Hg-förbindelser, borde dessa gamma-globuliner i cerebro-spinal vätskan ha varit mer ensartade, och icke uppvisat de stora skillnader vi möter med helt olika individuella "mönster"! Som nämnts, denna enorma variation av IMMUN-KROPPAR, olika från ett MS-fall till ett annat, kan icke tillskrivas en enda substans, som t.ex. kvicksilver, utan måste bero på en mängd olika substanser, t.ex. vitt skilda bakterie-toxiner, som det ursprungliga upphovet till MS (se Störtebecker144 1982). Sist men icke minst, utesluter följande att det är Hg-förbindelser som producerar nämnda immun-kroppar i cerebro-spinal vätskan. Några av gamma-globulinerna i cerebro-spinal vätskan visade sig vara anti-kroppar bildade gentemot bakterie-gifter från den vanliga tarm-bakterien E.coli (jfr Störtebecker 1982), vilket fynd är helt omöjligt att anknyta till en Hg-förgiftning!! FAKTORER SOM KAN FÖRVÄRRA SYMPTOMEN VID MULTIPEL SKLEROS Det är känt att många olika faktorer tycks bidra till att utlösa nya "skov" av en redan befintlig multipel skleros, och i detta sammanhang skall följande nämnas: Även om kvicksilver, i sig, icke startar ett sjukdoms-utbrott som multipel skleros, så torde kvicksilver, som frigörs från TANDAMALGAM, säkerligen inverka högst ogynnsamt på redan förefintliga skador inom hjärna och ryggmärg. I synnerhet får vi här komma ihåg att kvicksilver framkallar en kärl-skada,en angio-pati och på så sätt tillfogar ytterligare angrepp på redan skadade kärl inom nervsystemet, enär MS i verkligheten är att betrakta som en toxisk-infektiös peri-flebit. Likaså, en brist på selen torde förvärra de kliniska symptomen vid multipel skleros, enär en selen-brist leder till en nedsatt resistens hos nerv-cellerna gentemot "fria syre-radikaler" och deras giftverkan (jfr Kap3). Dock i sig själv kan en selen-brist inte sätta igång en toxisk-infektiös sjukdomsbild, såsom vid MS! FORSKNINGS-PROJEKT Av stort intresse vore att hos ett större antal patienter med multipel skleros undersöka förekomsten av tandamalgam samt vilken effekt ett avlägsnande av detta tandamalgam har på följande:
|
DOPA 
